¹ Och Jeriko hade sina portar stängda, det höll sig tillstängt för Israels barn; ingen gick ut eller in.

² Men HERREN sade till Josua: »Se, jag har givit Jeriko med dess konung, med dess tappra stridsmän, i din hand.

³ Tågen nu omkring staden, så många stridbara män I ären, runt omkring staden en gång; så skall du göra i sex dagar.

⁴ Och sju präster skola bära de sju jubelbasunerna framför arken; men på sjunde dagen skolen I tåga omkring staden sju gånger; och prästerna skola stöta i basunerna.

⁵ Och när det blåses i jubelhornet med utdragen ton, och I hören basunljudet, skall allt folket upphäva ett stort härskri; då skola stadsmurarna falla på stället, och folket skall draga in över dem, var och en rätt fram.»

⁶ Då kallade Josua, Nuns son, till sig prästerna och sade till dem: »Tagen förbundsarken, och sju präster skola bära sju jubelbasuner framför HERRENS ark.»

⁷ Och till folket blev sagt: »Dragen ut och tågen omkring staden; och den väpnade skaran skall draga framför HERRENS ark.»

⁸ Då nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju präster som buro jubelbasunerna framför HERREN åstad och stötte i basunerna; och HERRENS förbundsark följde efter dem.

⁹ Och den väpnade skaran gick framför prästerna som stötte i basunerna, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter arken, under det att man alltjämt stötte i basunerna.

¹⁰ Men Josua hade bjudit folket och sagt: »I skolen icke upphäva något härskri eller låta höra eder röst eller ens låta något ord utgå av eder mun, förrän den dag då jag säger till eder: 'Häven upp ett härskri'; då skolen I upphäva ett härskri.»

¹¹ Och när han så hade låtit bära HERRENS ark omkring staden, runt omkring den en gång, gingo de in i lägret och stannade i lägret över natten.

¹² Och följande morgon stod Josua bittida upp, och prästerna togo HERRENS ark.

¹³ Och de sju präster som buro de sju jubelbasunerna framför HERRENS ark gingo alltjämt och stötte i basunerna; och den väpnade skaran gick framför dem, och den övriga hopen slutade tåget och följde efter HERRENS ark, under det att man alltjämt stötte i basunerna.

¹⁴ De tågade också nu på andra dagen en gång omkring staden och återvände sedan till lägret; så gjorde de i sex dagar.

¹⁵ Men på sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens uppgång och tågade då sju gånger omkring staden på samma sätt; endast denna dag tågade de sju gånger omkring staden.

¹⁶ Och när prästerna sjunde gången stötte i basunerna, sade Josua till folket: »Häven upp ett härskri, ty HERREN har givit eder staden.

¹⁷ Men staden med allt vad däri är skall givas till spillo åt HERREN; allenast skökan Rahab skall få leva, jämte alla som äro inne i hennes hus, därför att hon gömde de utskickade som vi hade sänt åstad.

¹⁸ Men tagen eder väl till vara för det tillspillogivna, så att I icke, sedan I haven givit det till spillo, ändå tagen något av det tillspillogivna och därigenom kommen Israels läger att hemfalla åt tillspillogivning, och så dragen olycka över det.

¹⁹ Allt silver och guld och allt som är av koppar eller järn skall vara helgat åt HERREN och ingå till HERRENS skatt.»

²⁰ Då hov folket upp ett härskri, och man stötte i basunerna. Ja, när folket hörde basunljudet, hov det upp ett stort härskri; då föllo murarna på stället, och folket drog över dem in i staden, var och en rätt fram; så intogo de staden.

²¹ Och de gåvo till spillo allt vad som fanns i staden, både män och kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar, får och åsnor, och slogo dem med svärdsegg.

²² Men till de båda män som hade bespejat landet sade Josua: »Gån in i skökans hus och fören kvinnan, jämte alla som tillhöra henne, ut därifrån, såsom I med ed haven lovat henne.»

²³ Då gingo de unga män som hade varit där såsom spejare ditin och förde ut Rahab, jämte hennes fader och moder och hennes bröder och alla som tillhörde henne; hela hennes släkt förde de ut. Och de släppte dem utanför Israels läger.

²⁴ Men staden med allt vad som fanns däri brände de upp i eld; allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller järn lade de till skatten i HERRENS hus.

²⁵ Men skökan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill denna dag; detta därför att hon gömde de utskickade som Josua hade sänt åstad för att bespeja Jeriko.

²⁶ På den tiden lät Josua folket svärja denna ed: »Förbannad vare inför HERREN den man som tager sig före att åter bygga upp denna stad, Jeriko. När han lägger dess grund, må detta kosta honom hans äldste son, och när han sätter upp dess portar, må detta kosta honom hans yngste son.»

²⁷ Och HERREN var med Josua, så att ryktet om honom gick ut över hela landet.

¹ Yahweh spoke to Moses, saying,

² "Send men, that they may spy out the land of Canaan, which I give to the children of Israel. Of every tribe of their fathers, you shall Send a man, every one a prince among them."

³ Moses sent them from the wilderness of Paran according to the commandment of Yahweh: all of them men who were heads of the children of Israel.

⁴ These were their names: Of the tribe of Reuben, Shammua the son of Zaccur.

⁵ Of the tribe of Simeon, Shaphat the son of Hori.

⁶ Of the tribe of Judah, Caleb the son of Jephunneh.

⁷ Of the tribe of Issachar, Igal the son of Joseph.

⁸ Of the tribe of Ephraim, Hoshea the son of Nun.

⁹ Of the tribe of Benjamin, Palti the son of Raphu.

¹⁰ Of the tribe of Zebulun, Gaddiel the son of Sodi.

¹¹ Of the tribe of Joseph, [namely], of the tribe of Manasseh, Gaddi the son of Susi.

¹² Of the tribe of Dan, Ammiel the son of Gemalli.

¹³ Of the tribe of Asher, Sethur the son of Michael.

¹⁴ Of the tribe of Naphtali, Nahbi the son of Vophsi.

¹⁵ Of the tribe of Gad, Geuel the son of Machi.

¹⁶ These are the names of the men who Moses sent to spy out the land. Moses called Hoshea the son of Nun Joshua.

¹⁷ Moses sent them to spy out the land of Canaan, and said to them, "Go up this way by the South, and Go up into the hill country:

¹⁸ and see the land, what it is; and the people who dwell therein, whether they are strong or weak, whether they are few or many;

¹⁹ and what the land is that they dwell in, whether it is good or bad; and what cities they are that they dwell in, whether in camps, or in strongholds;

²⁰ and what the land is, whether it is fat or lean, whether there is wood therein, or not. Be courageous, and bring of the fruit of the land. Now the time was the time of the first-ripe grapes."

²¹ So they went up, and spied out the land from the wilderness of Zin to Rehob, to the entrance of Hamath.

²² They went up by the South, and came to Hebron; and Ahiman, Sheshai, and Talmai, the children of Anak, were there. (Now Hebron was built seven years before Zoan in Egypt.)

²³ They came to the valley of Eshcol, and cut down from there a branch with one cluster of grapes, and they bore it on a staff between two; [they brought] also of the pomegranates, and of the figs.

²⁴ That place was called the valley of Eshcol, because of the cluster which the children of Israel cut down from there.

²⁵ They returned from spying out the land at the end of forty days.

²⁶ They went and came to Moses, and to Aaron, and to all the congregation of the children of Israel, to the wilderness of Paran, to Kadesh; and brought back word to them, and to all the congregation, and showed them the fruit of the land.

²⁷ They told him, and said, "We came to the land where you sent us; and surely it flows with milk and honey; and this is its fruit.

²⁸ However the people who dwell in the land are strong, and the cities are fortified, [and] very great: and moreover we saw the children of Anak there.

²⁹ Amalek dwells in the land of the South: and the Hittite, and the Jebusite, and the Amorite, dwell in the hill country; and the Canaanite dwells by the sea, and along by the side of the Jordan."

³⁰ Caleb stilled the people before Moses, and said, "Let us go up at once, and possess it; for we are well able to overcome it."

³¹ But the men who went up with him said, "We aren't able to go up against the people; for they are stronger than we."

³² They brought up an evil report of the land which they had spied out to the children of Israel, saying, "The land, through which we have gone to spy it out, is a land that eats up its inhabitants; and all the people who we saw in it are men of great stature.

³³ There we saw the Nephilim, the sons of Anak, who come of the Nephilim: and we were in our own sight as grasshoppers, and so we were in their sight."