Die Bibel

 

1 Mosebok 7

Lernen

   

1 Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.

2 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona,

3 sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.

4 Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.»

5 Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.

6 Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.

7 Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.

8 Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken

9 gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.

10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

11 I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,

12 och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

13 På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,

14 därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag.

15 De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.

16 Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.

17 Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.

18 Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.

19 Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.

20 Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.

21 Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.

22 Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.

23 Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.

24 Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #891

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

891. And she returned not again unto him anymore. That this signifies a free state, follows, and indeed from the fact that the dove (or the truth of faith) and the other birds, as also the beasts, and Noah himself, were no longer kept in the ark on account of the waters of the flood. So long as he was in the ark, he was in a state of slavery, or of bondage or imprisonment, tossed about by the waters of the flood, or falsities. This state, together with the state of temptation, is described in the preceding chapter (verse 17), by the waters increasing and bearing up the ark, and by the ark being lifted up above the earth; also in the next verse by the waters being strengthened and the ark going on the face of the waters. In the present chapter (verses 15-18) the man’s state of freedom is described by Noah going forth from the ark, and all that were with him, the dove first of all (that is, the truth of faith from good), for all freedom is from the good of faith, that is, from the love of good.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.