Die Bibel

 

1 Mosebok 7

Lernen

   

1 Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty dig har jag funnit rättfärdig inför mig bland detta släkte.

2 Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par, hanne och hona,

3 sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.

4 Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.»

5 Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.

6 Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten över jorden.

7 Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur, undan flodens vatten.

8 Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av allt som krälar på marken

9 gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom Gud hade bjudit Noa.

10 Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.

11 I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,

12 och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.

13 På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem,

14 därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur, efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden, efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt vad fåglar heter, av alla slag.

15 De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade i sig någon livsande.

16 Och de som gingo ditin voro hankön och honkön av allt slags kött, såsom Gud hade bjudit honom. Och HERREN stängde igen om honom.

17 Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.

18 Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet.

19 Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg allestädes under himmelen övertäcktes.

20 Femton alnar högt steg vattnet över bergen, så att de övertäcktes.

21 Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på jorden, så ock alla människor.

22 Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av livsande i sin näsa.

23 Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med honom i arken.

24 Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #805

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

805. 'Everything which had the breath of the spirit of life 1 in its nostrils' means people belonging to the Most Ancient Church who had the breath of life 1 in their nostrils, that is, the life of love and of faith deriving from love. This is clear from what has been stated already in 96, 97. Life is what the most ancient people meant by 'breath in the nostrils' or breathing, which is the life of the body corresponding to spiritual things, just as the motion of the heart is the life of the body corresponding to celestial things. Here because the subject is the people before the Flood who from what they inherited from their forefathers had within them seed from a celestial origin, though that seed had been annihilated or suffocated, the statement 'everything that had the breath of the spirit of life 1 in its nostrils' is used.

[2] These words also conceal something quite deeply hidden, which has been dealt with already in 97. It is this: The member of the Most Ancient Church possessed internal breathing, and so possessed breathing that accorded with and was similar to the breathing of angels, which will in the Lord's Divine mercy be described later on. The nature of that breathing varied according to every one of the states of the internal man; but it was altered in the process of time among their descendants down to this final generation of them in whom everything angelic perished. At that point they were no longer capable of breathing in company with the angelic heaven. This was the real reason for their annihilation, and why it is now said that 'they breathed their last' and that 'they died in whom there was the breath of the spirit of life 1 in their nostrils'. After those times internal breathing came to an end, and with it communication with heaven, and consequently celestial perception; and external breathing took its place. And since communication with heaven came to an end in this way, members of the Ancient or new Church were no longer capable of being celestial men, as the most ancient people had been, but spiritual. These matters however will in the Lord's Divine mercy be dealt with later on.

Fußnoten:

1. literally, of lives

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.