Die Bibel

 

1 Mosebok 6

Lernen

   

1 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem

2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.

3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»

4 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.

5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,

6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

7 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»

8 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.

13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.

15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;

16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.

20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.

21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.

22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #665

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

665. That to “set up a covenant” signifies that he would be regenerated, is very evident from the fact that there can be no covenant between the Lord and man other than conjunction by love and faith, and therefore a “covenant” signifies conjunction. For it is the heavenly marriage that is the veriest covenant; and the heavenly marriage, or conjunction, does not exist except with those who are being regenerated; so that in the widest sense regeneration itself is signified by a “covenant.” The Lord enters into a covenant with man when He regenerates him; and therefore among the ancients a covenant represented nothing else. Nothing can be gathered from the sense of the letter but that the covenant with Abraham, Isaac, and Jacob, and so many times with their descendants, was concerned with them personally, whereas they were such that they could not be regenerated; for they made worship consist in external things, and supposed the externals of worship to be holy, without internal things being adjoined to them. And therefore the covenants made with them were only representatives of regeneration. It was the same with their rites, and with Abraham himself, and with Isaac, and Jacob, who represented the things of love and faith. Likewise the high priests and priests, whatever their character, even those that were wicked, could represent the heavenly and most holy priesthood. In representatives the person is not regarded, but the thing that is represented. Thus all the kings of Israel and of Judah, even the worst, represented the royalty of the Lord; and even Pharaoh too, who set Joseph over the land of Egypt. From these and many other considerations-concerning which, of the Lord’s Divine mercy hereafter-it is evident that the covenants so often entered into with the sons of Jacob were only religious rites that were representative.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.