Die Bibel

 

1 Mosebok 33

Lernen

   

1 Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda tjänstekvinnorna.

2 Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.

3 Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.

4 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom om halsen och kysste honom; och de gräto.

5 Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?» Han svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare

6 Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.

7 Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.

8 Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag mötte?» Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon

9 Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder

10 Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit emot mig.

11 Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.» Och han bad honom så enträget, att han tog emot dem.

12 Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.»

13 Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.

14 Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min herre i Seir

15 Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del av mitt folk.» Men han svarade: »Varför så? Må jag allenast finna nåd för min herres ögon

16 Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.

17 Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett hus. Och åt sin boskap gjorde han lövhyddor ; därav fick platsen namnet Suckot.

18 Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför staden.

19 Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.

20 Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel .

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #4363

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

4363. Verses 8-11. And he said, What to thee are all these camps which I met? And he said, To find grace in the eyes of my lord. And Esau said, I have much, my brother, be to thee what is to thee. And Jacob said, Nay I pray, if I pray I have found grace in thine eyes, then accept my present from my hand; for because that I have seen thy faces like seeing the faces of God, and thou hast accepted me. Take I pray my blessing that is brought to thee, because God hath graciously bestowed upon me, and because I have all. And he urged him, and he took it. “And he said, What to thee are all these camps which I met?” signifies the special things which are thence derived; “and he said, To find grace in the eyes of my lord,” signifies grateful initiation; “and Esau said, I have much, my brother, be to thee what is to thee,” signifies tacit acceptance, in order that he might thus instill the affection of the good from truth; “and Jacob said, Nay I pray,” signifies the first beginning of affection; “if I pray I have found grace in thine eyes, then accept my present from my hand,” signifies the reciprocal of affection in order that it might be instilled; “for because that I have seen thy faces like seeing the faces of God, and thou hast accepted me,” signifies the affection itself in the perception with which it was reciprocally instilled; “take I pray my blessing that is brought to thee,” signifies the Divine things that were to be adjoined to Divine good natural; “because God hath graciously bestowed upon me,” signifies from Providence; “and because I have all,” signifies His spiritual riches; “and he urged him, and he took it,” signifies that from the good of truth this affection was instilled by means of affection inspired by Divine good.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.