Die Bibel

 

1 Mosebok 3

Lernen

   

1 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»

2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,

3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån .'»

4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I ;

5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»

6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.

9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»

10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»

11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»

12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt

13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt

14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.

15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»

17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.

19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»

20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.

22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen

23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.

24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #255

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

255. 'The seed of the woman' is used to mean faith in the Lord. This is clear from the meaning of 'woman' as the Church, the seed of which is nothing else than faith. It is from faith in the Lord that the Church has its being and gets its name. In Malachi faith is called 'God's seed',

Jehovah was a witness between you and the wife of your youth. And not one has done so, though he has a residue of the spirit. And is there one seeking God's seed? But take heed within your spirit, lest he act treacherously against the wife of your youth. Malachi 2:14-15.

Here 'wife of your youth' is the Ancient Church and the Most Ancient, whose seed or faith is the subject. In Isaiah,

I will pour out waters upon the thirsty land, and streams on the dry. I will pour out [My] Spirit upon your seed and My blessing upon your descendants. Isaiah 44:3.

This too refers to the Church. In Revelation,

The dragon was angry with the woman, and went off to make war with the rest of her seed, who kept the commandments of God and bear testimony to Jesus Christ. Revelation 12:17.

And in David,

I have made a covenant with My Chosen One, I have sworn to David My servant, I will establish your seed even for ever; and I will set up his seed in perpetuity, and his throne as the days of the heavens; his seed will be for ever, and his throne will be like the sun in front of Me. Psalms 89:7, 4, 29, 36.

Here David is used to mean the Lord, 'his throne' to mean His Kingdom, 'the sun' love, and 'seed' faith.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.