Die Bibel

 

1 Mosebok 25

Lernen

   

1 Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.

2 Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.

3 Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.

4 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.

5 Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.

6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.

7 Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;

8 därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.

9 Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,

10 den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.

11 Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.

12 Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.

13 Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,

14 Misma, Duma och Massa,

15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.

16 Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.

17 Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.

18 Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.

19 Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;

20 och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.

21 Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.

22 Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: »Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort för att fråga HERREN.

23 Och HERREN svarade henne: »Två folk finnas i ditt liv, Två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre.»

24 När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.

25 Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.

26 Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.

27 Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.

28 Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.

29 En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.

30 Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han namnet Edom .

31 Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»

32 Esau svarade: »Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?»

33 Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.

34 Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #3332

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

3332. And Jacob gave Esau bread and pottage of lentils. That this signifies the good of life gifted with the good of truth and the good of doctrinal things, is evident from the representation of Esau, as being the good of life (n. 3300, 3322); and from the signification of “bread,” as being the good of love in general, both celestial and spiritual (n. 276, 680, 2165, 2177), thus also the good of truth, for this is spiritual good; and from the signification of “pottage of lentils,” as being the good of doctrinal things; for “pottage” signifies a chaotic mass of doctrinal things (n. 3316), and “lentils” the good thereof. That Jacob gave them to Esau, in the internal sense signifies that these goods come through the doctrine of truth, which is represented by Jacob (n. 3305).

[2] In this last verse, by these words and those which follow there is described the progress as to truth and good of the spiritual man when being regenerated, namely, that he first learns the doctrinal things of truth, next is affected by them (which is the good of the doctrinal things), then that by taking a mental view of these doctrinal things he is affected with the truths in them (which is the good of truth), and lastly that he wills to live according to them, which is the good of life. In this way the spiritual man when being regenerated advances from the doctrine of truth to the good of life. But when he is in the good of life the order is inverted, and from this good he looks to the good of truth, from this to the good of doctrinal things, and from this to the doctrinal things of truth. From this it may be known how man from being a sensuous man becomes spiritual, and of what quality he is when he becomes spiritual.

[3] That these goods, namely, the good of life, the good of truth, and the good of doctrinal things, are distinct from each other can be seen by those who carefully consider the matter. The good of life is that which flows from the will; the good of truth is that which flows from the understanding; and the good of doctrinal things is that which flows from memory-knowledge. The good which is doctrinal has these other goods within it.

[4] That “lentils” signify the good of doctrinal things, is evident from the fact that wheat, barley, beans, lentils, millet, spelt, are such things as mean bread, but with a difference according to the species; that “bread” in general denotes good is manifest from what has been stated and shown above (n. 276, 680, 2165, 2177); thus different species of good are signified by the cereals in question, the more noble species of good by “wheat and barley,” but the less noble by “beans and lentils;” as is also manifest from Ezekiel:

Take thou also unto thee wheat, and barley, and beans, and lentils, and millet, and spelt, and put them into one vessel, and make thee bread thereof (Ezekiel 4:9).

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.