Die Bibel

 

1 Mosebok 14

Lernen

   

1 På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim, hände sig

2 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.

3 De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är.

4 I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade de avfallit.

5 kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar som voro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim

6 och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen.

7 Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.

8 Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --

9 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem.

10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden.

11 Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort;

12 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.

13 Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen; denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.

14 Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.

15 Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus,

16 och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.

17 Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.

18 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste.

19 Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare!

20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!» Och Abram gav honom tionde av allt.

21 Och konungen i Sodom sade till Abram: »Giv mig folket; godset må du behålla för dig själv.»

22 Men Abram svarade konungen i Sodom: »Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar

23 att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: 'Jag har riktat Abram.'

24 Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de må få sin del.»

   

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #1733

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

1733. 'Possessor of heaven and earth' means the conjunction of the Internal Man, or Jehovah, with the Interior and the Exterior Man. This is clear from the meaning of 'heaven and earth'. That which is interior in man is called 'heaven', and that which is exterior 'earth'. The reason heaven means that which is interior in man is that man as regards interior things is an image of heaven, and so a miniature heaven. The Lord's Interior Man primarily is heaven, for the Lord is the All in all of heaven, and thus heaven itself. The exterior man's being called 'the earth' follows as a consequence of this. Here also is the reason why 'the new heaven and the new earth' described in the Prophets and in the Book of Revelation is used to mean nothing other than the Lord's kingdom and every person who is the Lord's kingdom, that is, who has the Lord's kingdom within him. As regards heaven and earth having these meanings, see 82, 911, for heaven, and 82, 620, 636, 913, for earth.

[2] That 'God Most High, Possessor of heaven and earth' here means the conjunction of the Internal Man with the Interior and Exterior Man in the Lord becomes clear from the consideration that the Lord as regards the Internal Man was Jehovah Himself; and because the Internal Man or Jehovah guided and instructed the External Man - as the Father did the Son - the External Man considered in relation to Jehovah is therefore called the Son of God, but in relation to the mother the Son of Man. The Lord's Internal Man, which is Jehovah Himself, is that which is here called 'God Most High', and until complete conjunction or union had taken place it is called 'Possessor of heaven and earth', that is, Possessor of all that resided in the Interior and Exterior Man, which, as has been stated, is here meant by 'heaven and earth'.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.