Die Bibel

 

synty 8

Lernen

   

1 Silloin Jumala muisti Noaa ja kaikkia eläviä, ja kaikkea karjaa, kuin hänen kanssansa olivat arkissa, ja Jumala nosti tuulen maan päälle, ja vedet seisahtivat.

2 Ja syvyyden lähteet tukittiin, ja taivaan akkunat, ja sateet taivaasta asetettiin.

3 Ja vedet maan päältä enemmin ja enemmin juoksivat pois, ja vähenivät sadan ja viidenkymmenen päivän perästä.

4 Ja seitsemäntenätoistakymmenentenä päivänä, seitsemännessä kuukaudessa jäi arkki Araratin vuorelle.

5 Mutta vedet juoksivat pois, ja vähenivät hamaan kymmenenteen kuukauteen asti. Ensimäisnä päivänä kymmenentenä kuukautena näkyivät vuorten kukkulat.

6 Neljänkymmenen päivän perästä avasi Noa arkin akkunan, jonka hän tehnyt oli.

7 Ja antoi kaarneen lentää ulos, joka lensi kahtiapäin, siihen asti kuin vedet maan päältä kuivuivat.

8 Sitte lähetti hän kyhkyisen tyköänsä, koettelemaan, jos vedet olisivat juosseet pois maan päältä.

9 Koska ei kyhkyinen löytänyt kussa hän sai jalkansa levätä, palasi hän hänen tykönsä arkkiin: sillä vedet olivat vielä koko maan päällä, niin hän ojensi kätensä, otti hänen ja toi arkkiin.

10 Ja odotti vielä toiset seitsemän päivää, ja antoi taas kyhkyisen lentää arkista.

11 Se palasi hänen tykönsä, ehtoopuolella, ja katso, hän toi suussansa öljypuun lehden, jonka hän murtanut oli. Niin Noa ymmärsi vedet maan päältä juosseeksi pois.

12 Mutta hän odotti vielä seitsemän päivää, ja antoi kyhkyisen lentää ulos, joka ei enää palannut.

13 Ja kuudennella sadalla ja ensimäisellä ajastajalla (Noan ijästä) ensimäisnä päivänä ensimäisessä kuukaudessa, kuivuivat vedet maan päältä. Niin avasi Noa arkin katon, ja näki, ja katso, maa oli kuivunut.

14 Niin maa tuli peräti kuivaksi seitsemäntenäkolmattakymmenentenä päivänä toisessa kuukaudessa.

15 Niin Jumala puhui Noalle sanoen:

16 Lähde arkista, sinä ja sinun emäntäs, ja sinun poikas, ja sinun poikais emännät sinun kanssas.

17 Kaikkinaiset eläimet, jotka sinun tykönäs ovat, kaikkinaisesta lihasta, sekä linnuista että karjasta, ja kaikista matelevaisista maan päällä, johdata ne ulos kanssas: ja kävelköön ne maan päällä, ja olkoon hedelmälliset ja lisääntyköön maan päällä.

18 Niin Noa meni ulos poikinensa, ja emäntinensä, ja poikainsa emännät hänen kanssansa.

19 Kaikkinaiset eläimet, kaikkinaiset matelevaiset, kaikkinaiset linnnut, ja kaikki kuin maalla matelevat: läksivät arkista, jokainen kaltaisensa tykö.

20 Ja Noa rakensi Herralle alttarin: ja otti kaikkinaisesta puhtaasta karjasta, ja kaikkinaisista puhtaista linnuista, ja uhrasi polttouhria alttarilla.

21 Ja Herra haisti lepytyshajun, ja Herra sanoi sydämessänsä: en minä silleen enää maata kiroo ihmisen tähden: vaikka ihmisen sydämen aivoitus on paha hamasta lapsuudesta: ja en minä silleen enää lyö kaikkia kuin elävät, niinkuin minä tehnyt olen.

22 Niin kauvan kuin maa seisoo, ei pidä kylväminen ja niittäminen, vilu ja helle, suvi ja talvi, päivä ja lakkaaman.

   


SWORD version by Tero Favorin (tero at favorin dot com)

Aus Swedenborgs Werken

 

Arcana Coelestia #848

studieren Sie diesen Abschnitt

  
/ 10837  
  

848. When temptations have come to an end there is so to speak fluctuation. And if the temptations are spiritual it is fluctuation between truth and falsity, as also becomes quite clear from the fact that temptation is the starting point to regeneration. The purpose of all regeneration therefore is that a person may receive new life, or rather that he may receive life, and from not being a man may become one, that is, from being a dead man may become one who is alive. When therefore his former life, which is purely animal, is destroyed by means of temptations he cannot after temptations do other than fluctuate between truth and falsity. Truth belongs to the new life, falsity to the old. Unless the former life is destroyed and this fluctuation takes place, spiritual seed can never be implanted because there is no ground for it.

[2] Once that former life has been destroyed however, and this kind of fluctuation is taking place, a person knows almost nothing at all of what truth and good are. Indeed he scarcely knows of the existence of any such thing as truth. Take, for example, the situation in which a person considers whether he is able to perform from the proprium any good deeds that stem from charity, that is, good works, as people call them, and whether merit rests in his proprium. He is in that case in such obscurity and darkness that when told that nobody is able to do anything good from himself, that is, from his proprium, still less merit anything, and that all good comes from the Lord and all merit is the Lord's, it must inevitably astonish him. The same applies to all other matters of faith. Nevertheless that obscurity or darkness in which he dwells is slowly and gradually lightened.

[3] Regeneration is exactly like when a person is born as an infant. At this point he is living in the greatest obscurity, knowing virtually nothing. This being so, general ideas of things flow in first, which gradually become more definite as specific ideas are introduced into the general, and further still as yet more detailed ideas are introduced into the specific. Detailed ideas light up the general so that he knows not merely of their existence but also the nature of them. A similar process takes place with everyone emerging from spiritual temptation; and the state is similar in the case of people in the next life who have been under the influence of falsities and who are now being vastated. This state is called fluctuation and is described here as 'the waters receding, going back and forth'.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.