Bible

 

Sakaria 1

Studie

1 I åttonde månaden av Darejaves' andra regeringsår kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade:

2 Svårt förtörnad var HERREN på edra fäder.

3 Säg därför nu till folket så säger HERREN Sebaot: Vänden om till mig, säger HERREN Sebaot, så vill jag vända om till eder, säger HERREN Sebaot.

4 Varen icke såsom edra fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: »Så säger HERREN Sebaot: Vänden om från edra onda vägar och edra onda gärningar»; men de ville icke höra och aktade icke på mig säger HERREN.

5 Edra fäder, var äro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen?

6 Nej, men mina ord och mina rådslut, de som jag betrodde åt mina tjänare profeterna, de träffade ju edra fäder, så att de måste vända om och säga: »Såsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra med oss, och såsom våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han ock gjort med oss

7 På tjugufjärde dagen i elfte månaden, det är månaden Sebat, i Darejeves' andra regeringsår, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:

8 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red på en röd häst; och han höll stilla bland myrtenträden i dalsänkningen. Och bakom honom stodo andra hästar, röda, bruna och vita.

9 Då frågade jag: »Vad betyda dessa, min herre?» Ängeln som talade med mig svarade mig: »Jag vill låta dig förstå vad dessa betyda.»

10 Och mannen som stod bland myrtenträden tog till orda och sade: »Det är dessa som HERREN har sänt ut till att fara omkring på jorden

11 Och själva togo de till orda och sade till HERRENS ängel, som stod bland myrtenträden: »Vi hava farit omkring på jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.»

12 Då tog HERRENS ängel åter till orda och sade: »HERRE Sebaot, huru länge skall det dröja, innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda städer? Du har ju nu varit vred på dem i sjuttio år.»

13 Och HERREN svarade ängeln som talade med mig goda och tröstliga ord;

14 och ängeln som talade med mig sade sedan till mig: »Predika och säg: Så säger HERREN Sebaot: Jag har stor nitälskan för Jerusalem och Sion;

15 och jag är storligen förtörnad på hednafolken, som sitta så säkra; ty när jag var allenast litet förtörnad, hjälpte de ytterligare till att fördärva.

16 Därför säger HERREN så: Jag vill åter vända mig till Jerusalem i barmhärtighet; mitt hus skall där bliva uppbyggt, säger HERREN Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.

17 Ytterligare må du predika och säga: Så säger HERREN Sebaot: Ännu en gång skola mina städer få njuta överflöd av goda håvor; ja, HERREN skall ännu en gång trösta Sion, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem

18 Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se fyra horn.

19 Då frågade jag ängeln som talade med mig: »Vad betyda dessa?» Han svarade mig: »Detta är de horn som hava förstrött Juda, Israel och Jerusalem

20 Sedan lät HERREN mig se fyra smeder.

21 Då frågade jag: »I vad ärende hava dessa kommit?» Han svarade: »De förra voro de horn som förströdde Juda, så att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit för att injaga skräck hos dem, och för att slå av hornen på de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att förströ dess inbyggare.»

Komentář

 

Earth

  
by Brita Conroy

Jorden" i Bibeln kan betyda en person eller en grupp likasinnade människor som i en kyrka. Men det hänvisar specifikt till det yttre i personens sinne, eller till den allmänna tanken om gruppen. Om himmel och jord nämns tillsammans, menas både sinnets interna och yttre - något att notera när man läser skapelseberättelsen. "Jorden" är ett allmänt ord som kan tänkas vara en behållare för andra mer specifika ord, som mark, fält eller trädgård. Var och en av dessa betyder en person i en stigande serie när personen lär sig sanningar från Bibeln, tänker på dem och försöker tillämpa dem på livet. Serien representerar sättet att bli bra och klok. "Jorden" och "marken" är termer som kan gå endera vägen, som i liknelsen om såaren (Matteus 13:4-8) det fanns både bra mark och dålig mark, men "fält" och "trädgård" betyder sinnen som återuppbyggs mot det goda. I Uppenbarelsen används ordet "jorden" både som marknivå eftersom vi använder det i dess naturliga mening och också som en grupps känsla. Handlingen i denna bok äger rum i den stora mittzonen i den andliga världen, där människor först går och där de är sorterade. Det finns både onda människor och bra där, och ibland i slutet av en kyrka kan det onda ha stort inflytande innan ett stort omdöme kommer. Denna nivå av den andliga världen kallas "jorden" till vilken draken kastades ner (Uppenbarelseboken 12:9) och till vilka stjärnorna föll (Uppenbarelseboken 12:4). "Jorden" som svalde dragonens översvämning betyder de fortfarande uppriktiga människorna i kyrkan som diskonterade översvämningen av drakens falska (Uppenbarelseboken 12:15).