Bible

 

4 Mosebok 5

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lägret var och en som är spetälsk eller har flytning och var och en som har blivit oren genom någon död.

3 En sådan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till något ställe utanför lägret skolen I skicka honom, för att han icke må orena deras läger; jag har ju min boning mitt ibland dem.

4 Och Israels barn gjorde så; de skickade dem till ett ställe utanför lägret; såsom HERREN hade tillsagt Mose, så gjorde Israels barn.

5 Och HERREN talade till Mose och sade:

6 Tala till Israels barn: Om någon, vare sig man eller kvinna, begår någon synd -- vad det nu må vara, vari en människa kan försynda sig -- i det han gör sig skyldig till en orättrådighet mot HERREN, och denna person alltså ådrager sig skuld,

7 så skall han bekänna den synd han har begått, och ersätta det han har förbrutit sig på till dess fulla belopp och lägga femtedelen av värdet därtill; och detta skall han giva åt den som han har förbrutit sig emot.

8 Men om denne icke har efterlämnat någon bördeman, åt vilken ersättning kan givas för det han har förbrutit sig på, då skall ersättningen för detta givas åt HERREN och tillhöra prästen, utom försoningsväduren, med vilken försoning bringas för den skyldige.

9 Och alla heliga gåvor som Israels barn giva såsom en gärd, vilken de bära fram till prästen, skola tillhöra denne;

10 honom skola allas heliga gåvor tillhöra; vad någon giver åt prästen skall tillhöra denne.

11 Och HERREN talade till Mose och sade:

12 Tala till Israels barn och säg till dem: Om en hustru har svikit sin man och varit honom otrogen,

13 i det att någon annan har legat hos henne och beblandat sig med henne, utan att hennes man har fått veta därav, och utan att hon har blivit röjd, fastän hon verkligen har låtit skända sig; om alltså intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit gripen på bar gärning,

14 men misstankens ande likväl kommer över honom, så att han får misstanke mot sin hustru, och det verkligen är så, att hon har låtit skända sig; eller om misstankens ande kommer över honom, så att han får misstanke mot sin hustru, och detta fastän hon icke har låtit skända sig:

15 så skall mannen föra sin hustru till prästen och såsom offer för henne bära fram en tiondedels efa kornmjöl, men ingen olja skall han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett misstankeoffer, ett åminnelseoffer, som bringar en missgärning i åminnelse.

16 Och prästen skall föra henne fram och ställa henne inför HERRENS ansikte.

17 Och prästen skall taga heligt vatten i ett lerkärl, och sedan skall prästen taga något av stoftet på tabernaklets golv och lägga i vattnet.

18 Och prästen skall ställa kvinnan fram inför HERRENS ansikte och lösa upp kvinnans hår och lägga på hennes händer åminnelseoffret, det är misstankeoffret; men prästen själv skall hålla i sin hand det förbannelsebringande olycksvattnet.

19 Därefter skall prästen besvärja kvinnan och säga till henne: »Om ingen har lägrat dig och du icke har svikit din man genom att låta skända dig, så må detta förbannelsebringande olycksvatten icke skada dig.

20 Men om du har svikit din man och låtit skända dig, i det att någon annan än din man har beblandat sig med dig»

21 (prästen besvärjer nu kvinnan med förbannelsens ed, i det han säger till kvinnan:) »Då må HERREN göra dig till ett exempel som man nämner, när man förbannar och svär bland ditt folk; HERREN må då låta din länd förvissna och din buk svälla upp;

22 ja, när du har fått detta förbannelsebringande vatten in i ditt liv, då må det komma din buk att svälla upp och din länd att förvissna.» Och kvinnan skall säga: »Amen, amen.»

23 Sedan skall prästen skriva upp dessa förbannelser på ett blad och därefter avtvå dem i olycksvattnet

24 och giva kvinnan det förbannelsebringande olycksvattnet att dricka, för att detta förbannelsebringande vatten må bliva henne till olycka, när hon har fått det i sig.

25 Och prästen skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och vifta detta offer inför HERRENS ansikte och bära det fram till altaret.

26 Och prästen skall av offret taga en handfull, det som utgör själva altaroffret, och förbränna det på altaret; därefter skall han giva kvinnan vattnet att dricka.

27 Och när han så har givit henne vattnet att dricka, då skall detta ske: om hon har låtit skända sig och varit sin man otrogen, så skall det förbannelsebringande vattnet, när hon har fått det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk sväller upp och hennes länd förvissnar; och kvinnan skall bliva ett exempel som man nämner, när man förbannar bland hennes folk.

28 Men om kvinnan icke har låtit skända sig, utan är ren, då skall hon förbliva oskadd och kunna undfå livsfrukt.

29 Detta är misstankelagen, om huru förfaras skall, när en kvinna har svikit sin man och låtit skända sig,

30 eller när eljest misstankens ande kommer över en man, så att han misstänker sin hustru; han skall då ställa hustrun fram inför HERRENS ansikte, och prästen skall med henne göra allt vad denna lag stadgar.

31 Så skall mannen vara fri ifrån missgärning, men hustrun kommer att bära på missgärning.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Doctrine of the Lord # 9

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 65  
  

9. In a broader sense the Law means everything written by Moses in his five books. This is apparent from the following verses:

In Luke:

Abraham said to (the rich man in hell), “They have Moses and the prophets; let them hear them.... If they do not hear Moses and the prophets, neither will they be persuaded even if one rose from the dead.” (Luke 16:29, 31)

In John:

Philip...said to (Nathanael), “We have found Him of whom Moses in the Law, and the Prophets, wrote....” (John 1:45)

In Matthew:

Do not think that I came to undo the Law and the Prophets. I did not come to undo but to fulfill. (Matthew 5:17-18)

Again in Matthew:

...all the Prophets and the Law prophesied until John. (Matthew 11:13)

In Luke:

The Law and the Prophets were until John. Since that time the kingdom of God is preached.... (Luke 16:16)

In Matthew:

...whatever you wish men to do to you, do also to them...this is the Law and the Prophets. (Matthew 7:12)

Again in Matthew:

Jesus said..., “You shall love the Lord your God with all your heart, and with all your soul, and...you shall love your neighbor as yourself. On these two commandments hang all the Law and the Prophets.” (Matthew 22:37, 39-40)

In these places Moses and the Prophets, or the Law and the Prophets, mean everything written in the books of Moses and in the books of the Prophets.

[2] That the Law in particular means everything written by Moses is still more apparent from the following verses:

In Luke:

When the days of her purification according to the Law of Moses were completed, they brought (Jesus) to Jerusalem to present Him to the Lord (as it is written in the Law of the Lord, that every male who opens the womb shall be called holy to the Lord), and to offer a sacrifice according to what is said in the Law of the Lord, “A pair of turtledoves or two young pigeons.” ...And...the parents brought...Jesus (into the Temple), to do for Him according to the custom of the Law.... When they had performed all things according to the Law of the Lord.... (Luke 2:22-24, 27, 39)

In John:

In the Law Moses commanded us to stone such.... (John 8:5)

Again in John:

...the Law was given through Moses.... (John 1:17)

It is apparent from this that when reference is made to statements made in the books of Moses, those books are called sometimes the Law and sometimes Moses. This is apparent also in Matthew 8:4; Mark 10:2-4, 12:19; Luke 20:28, 37; John 3:14, 7:19, 51, 8:17, 19:7.

[3] There are also many other things commanded by Moses that he calls the Law. So, for example, laws regarding burnt offerings (Leviticus 6:9, 7:37). Regarding other sacrifices (Leviticus 6:25, 7:1-11). Regarding the grain offering (Leviticus 6:14). Regarding leprosy (Leviticus 14:2). Regarding jealousy (Numbers 5:29-30). Regarding the Nazirite (Numbers 6:13, 21).

Moreover, Moses himself calls his books the Law:

Moses wrote this Law and delivered it to the priests, the sons of Levi, who bore the ark of the covenant of Jehovah.... (And he said to them,) “Take this book of the Law, and place it beside the Ark of the Covenant of Jehovah....” (Deuteronomy 31:9, 11, 26)

It was placed beside the Ark, because the Ark had in it the stone tablets which, in a strict sense, are the Law.

The books of Moses were later called the book of the Law:

Hilkiah the high priest said to Shaphan the scribe, “I have found the book of the Law in the house of Jehovah.” ...when the king heard the words of the book of the Law, he tore his clothes. (2 Kings 22:8, 11, 23:24)

  
/ 65  
  

Published by the General Church of the New Jerusalem, 1100 Cathedral Road, Bryn Athyn, Pennsylvania 19009, U.S.A. A translation of Doctrina Novae Hierosolymae de Domino, by Emanuel Swedenborg, 1688-1772. Translated from the Original Latin by N. Bruce Rogers. ISBN 9780945003687, Library of Congress Control Number: 2013954074.