2702. Att orden ’och hon fick syn på en vattenbrunn’ betecknar Herrens Ord, ur vilket sanningarna hämtas, är uppenbart av det som förstås med ’en vattenbrunn’ och med ’en källa’ som är Ordet, ävensom läran ur Ordet, följaktligen också det sanna, om vilket strax följer, och likaså av det som förstås med ’vatten’ som är det sanna. Att ’en brunn’, som det finns vatten i, och ’en källa’ betecknar Herrens Ord, ävensom läran ur Ordet, och följaktligen själva det sanna, framgår av flera ställen. Eftersom det här handlar om den andliga Kyrkan, så sägs det ’brunn’ och inte källa i de följande verserna i detta kapitel:

Abraham gjorde Abimelek förebråelser angående den vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom. Vers 25.

Och i Första Moseboken, kapitel 26:

Alla de brunnar som Isaks faders tjänare hade grävt i Abrahams, hans faders dagar, täppte filistéerna igen. Och Isak vände tillbaka och grävde åter de vattenbrunnar som grävts i Abrahams, hans faders, dagar, ty filistéerna hade täppt till dem efter Abrahams död. Och Isaks tjänare grävde i dalen och fann en brunn med levande vatten. Och de grävde ytterligare en brunn och kivades om den också. Och de begav sig därifrån och grävde åter en brunn. Om den tvistade de inte. Och det hände den dagen att Isaks tjänare kom och för honom tillkännagav orsakerna till brunnen, som de hade grävt – och de sade till honom: Vi har funnit vattnen. Verserna 1 Mosebok 26:15, 18–22, 25, 32.

I dessa verser avses med ’brunnar’ inte någonting annat än lärosatser – både dem som de tvistade om och dem som de inte tvistade om. Annars hade inte deras grävning av brunnar och deras många dispyter om dem haft den vikt att det förtjänade omnämnande i det Gudomliga Ordet.

[2] ’Brunnen’ som omnämns hos Mose betecknar på samma sätt Ordet eller läran:

De reste till Beer. Om brunnen där var det som Jehovah sade till Mose: Samla folket, och Jag vill ge dem vatten. Då sjöng Israel denna sång: Spring upp, du brunn! Svara från den! Brunnen som furstarna grävde, som de villiga av folket grävde, såsom ledda av lagstiftaren, med sina stavar. 4 Mosebok 21:16–18.

Eftersom ’en brunn’ står för Ordet, och läran hämtad ur det och själva det sanna, så fanns därför denna profetiska sång i Israel, en sång i vilken läran om det sanna är det inre ledmotivet, något som tydligt framgår av vartenda ord i den invärtes meningen. Därav härrör namnet Beer och namnet Beer-Seba som i den invärtes meningen betyder läran som sådan.

[3] Men en lära som inte innehåller några sanningar kallas grop, eller brunn som det inte finns något vatten i, såsom hos Jeremia:

Stormännen sände de små efter vatten. De kom till groparna. De fann inget vatten. De återvände med tomma kärl. Jeremia 14:3.

Här står ’vatten’ för sanningar, ’gropar som de inte fann något vatten i’ för en lära som det inte finns något sant i.

Hos samme profet:

Mitt folk har begått en dubbel synd. Mig har de övergivit, en källa av levande vatten, och de har gjort sig gropar, spruckna gropar, som inte kan hålla något vatten. Jeremia 2:13.

Också här står ’gropar’ för läror som inte är sanna, ’spruckna gropar’ för lärosatser som blivit förödda.

[4] Att ’källa’ står för Ordet, alltså för läran och följaktligen för det sanna, är tydligt hos Jesaja:

De betryckta och nödställda söker efter vatten, och det finns inget, deras tunga försmäktar av törst. Jag, Jehovah, skall bönhöra dem, Jag, Israels Gud, skall inte överge dem. Jag skall öppna strömmar på bergens sluttningar och källor mitt i dalarna. Jag skall göra öknen till en vattendamm och det torra landet till strömmar av vatten. 41:17-18.

I första rummet handlar det om förödelse av det sanna, vilket avses med förklaringen att ’de betryckta och nödställda söker efter vatten, och där finns inget’ och att ’deras tunga försmäktar av törst’. Sedan syftar det, såsom i dessa verser i Första Moseboken, där det handlar om Hagar, på trösten, vederkvickelsen och undervisningen som följer på förödelsen, något som avses med löftet att ’Jehovah skall öppna strömmar på bergens sluttningar och källor mitt i dalarna, göra öknen till en vattendamm och det torra landet till strömmar av vatten’, vilket allt har att göra med läran om det sanna och med böjelsen som ett resultat av detta.

[5] Hos Mose:

Israel bodde i trygghet, allena vid Jakobs källa, i ett land med säd och druvmust. Även dess himlar dryper av dagg. 5 Mosebok 33:28.

’Jakobs källa’ står för Ordet och läran om det sanna hämtad ur Ordet. Det var på grund av att Jakobs källa betecknade Ordet och läran om det sanna, hämtad ur det, som Herren, när Han kom till Jakobs källa, talade med en kvinna från Samarien och undervisade om vad som förstås med källa och vatten. Händelsen beskrivs hos Johannes såsom följer:

Jesus kom till en stad i Samarien som hette Sykar. Jakobs källa fanns där. Jesus som var trött efter vandringen satte sig därför ned vid källan. En samarisk kvinna kom för att hämta upp vatten. Jesus sade till henne: Ge Mig att dricka. Jesus sade: Om de visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge Mig något att dricka, då skulle du ha bett Honom att ge dig levande vatten. Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen, men den som dricker det vatten Jag ger honom han skall aldrig törsta. Det vatten Jag ger blir en källa av vatten i honom, med ett flöde som ger evigt liv. Johan 4:5–7, 10, 13-14.

Eftersom ’Jakobs källa’ betecknar Ordet, ’vatten’ det sanna och ’Samarien’ den andliga Kyrkan, såsom fallet är på många ställen i Ordet, så talar därför Herren till den samariska kvinnan och lärde att läran om det sanna är från Honom och att den, då den nu är från Honom, eller, vilket är detsamma, från Ordet, är ’en källa av vatten med ett flöde som ger evigt liv’ – att alltså själva det sanna är ’levande vatten’.

[6] Liknande ord förekommer i samma evangelium:

Jesus sade: Om någon törstar, så kom till Mig och drick. Den som tror på Mig, ur hans inre skall, såsom skriften säger, flyta strömmar av levande vatten. Johan 7:37-38.

Och i uppenbarelseboken:

Lammet som står mitt i tronen skall vara deras Herde och leda dem fram till levande källor av vatten, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon. Uppenbarelseboken 7:17.

I samma bok:

Jag skall låta den som törstar fritt dricka ur källan med levande vatten. Uppenbarelseboken 21:6.

’Strömmar med levande vatten’ och ’levande källor med vatten’ står för sanningar som kommer från Herren, det vill säga från Hans Ord, ty Herren är Ordet. Det goda i kärleken och människokärleken, vilket blott är från Herren, avser det sannas liv. ’Den som törstar’ har avseende på den som är gripen av kärlek till och böjelse för det sanna – ty ingen annan kan törsta så.

[7] Dessa sanningar kallas också ’källor till frälsningen’ hos Jesaja:

Med fröjd skall ni ösa vatten ur källor till frälsningen, och ni skall på den tiden säga: Bekänn Jehovah, åkalla Hans namn. 12:3-4.

Att ’källa’ står för Ordet, eller läran hämtad ur Ordet, framgår också klart hos Joel:

På den dagen skall det ske att bergen dryper av druvsaft och höjderna flödar av mjölk och alla bäckar i Juda flödar av vatten. Och en källa skall rinna upp i Jehovahs hus och vattna Acaciedalen. Joel 3:18.

Här står ’vatten’ för sanningar, ’en källa /som rinner upp/ i Jehovahs hus’ för Herrens Ord.

[8] Hos Jeremia:

Se, Jag skall föra dem från nordlandet, och Jag skall församla dem från jordens yttersta ända – bland dem både blinda och halta. Under gråt skall de komma, och där de går bedjande fram skall Jag leda dem till källor av vatten, på en rak stig, där de ej skall stappla. Jeremia 31:8-9.

’Källor av vatten på en rak stig’ står för lärosatser om det sanna. ’Nordlandet’ står för okunnighet och förödelse med hänsyn till det sanna, ’gråt och bedjande’ för deras tillstånd av smärta och förtvivlan. ’Att ledas till källor av vatten’ står för vederkvickelse och undervisning i sanningar, liksom det i detta kapitel i Första Moseboken handlar om Hagar och hennes son.

[9] Om samma spörsmål heter det hos Jesaja som följer:

Öknen och det förbrända landet skall glädja sig, och ödemarken skall fröjdas och blomstra som en lilja. Den skall blomstra ymnigt och fröjda sig, ja, jubla och sjunga. Libanons härlighet har blivit den given, Karmels och Sarons majestät. De skall få se Jehovahs härlighet, vår Guds majestät. Stärk de maktlösa händerna, ge kraft åt vacklande knän. De blindas ögon skall öppnas och de dövas öron upplåtas. Vatten skall bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken, och av förbränt land skall bli en vattendamm och av torr mark källsprång av vatten. 35:1–3, 5–7.

Här står ’öken’ för förödelse av det som är sant. ’Vatten’, ’strömmar’, ’en vattendamm’, ’källsprång av vatten’ står för sanningar som är till vederkvickelse och fröjd för dem som undergått ödeläggelse och vilkas fröjd på många sätt beskrivs här.

[10] Hos David:

Jehovah lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg. De skall vattna markens alla vilda djur, vildåsnorna skall släcka sin törst. Han vattnar bergen från Sina salar. Psaltaren 104:10-11, 13.

’Källor’ står för sanningar, ’berg’ för kärlek till det goda och sanna, ’att vattna’ för att undervisa, ’markens vilda djur’ för dem som lever av denna undervisning, se nr 774, 841, 908, ’vildåsnor’ för dem som inte har annat sant än förnuftssant, nr 1949–1951.

[11] Hos Mose:

Sonen till en fruktbärande är Josef, sonen till en fruktbärande vid en källa. 1 Mosebok 49:22.

’En källa’ står för läran från Herren.

Hos densamme:

Jehovah, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett land där floder, vatten, källor och djupa vatten flödar fram i dalar och på berg. 5 Mosebok 8:7.

’Land’ står för Herrens rike och Kyrkan, nr 662, 1066, 1067, 1262, 1413, 2571, vilket land kallas ’det goda’ på grund av det goda i kärleken och människokärleken. ’Floder’, ’vatten’, ’källor’ och ’djupa vatten’ står för sanningar som kommer från detta goda.

Hos densamme:

Landet Kanaan, ett land med berg och dalar, vid regn från himlen dricker det vatten. 5 Mosebok 11:11.

[12] Att ’vatten’ betecknar sanningar, såväl andliga som förnuftsmässiga och kunskapsmässiga, är tydligt av följande ställen.

Hos Jesaja:

Se, Herren Jehovih Sebaot tar bort från Jerusalem och Juda all stav av bröd och all stav av vatten. 3:1.

Hos samme profet:

Ge åt den törstige vatten och gå den flyende till mötes med hans bröd. 21:14.

Hos samme profet:

Sälla är ni som sår vid alla vattnen. 32:20.

Hos samme profet:

Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är skall bo på höjderna. Han skall få sitt bröd, och hans vatten skall vara pålitligt. 33:15-16.

Hos samme profet:

Då skall de inte törsta, i ödemarken skall Han leda dem. Han skall låta vatten strömma fram ur klippan åt dem. Och Han klyver sönder klippan, och vattnet flödar fram. 48:21; 2 Mosebok 17:1–8; 4 Mosebok 20:11, 13.

Hos David:

Han klöv sönder klipporna i öknen och fick dem att dricka rikligen, likt djupen. Rinnande bäckar lät Han springa fram ur klippan och fick vattnen att flyta ned som strömmar. Psaltaren 78:15-16.

Här står ’klippa’ för Herren, ’vatten, strömmar och djupen’ för sanningar från Honom.

[13] Hos densamme:

Han gjorde floden till öken, källsprång till torr mark. Han gjorde öken till en vattenrik sjö och torrt land till strömmar av vatten. Psaltaren 107:33, 35.

Hos densamme:

Jehovahs röst är över vattnen. Jehovah är över de många vattnen. Psaltaren 29:3.

Hos densamme:

Det finns ett vattendrag, vars flöden skall ge glädje åt Guds stad, den heliga platsen för den Högstes boningar. Psaltaren 46:5.

Hos densamme:

Genom Jehovahs ord gjordes himlarna, och all deras här genom Hans muns anda. Han samlar havets vatten som i en hög. Han lägger djupen i deras förvaringsrum. Psaltaren 33:6-7.

Hos densamme:

Du hemsöker jorden och finner nöje i det. Du berikar det i ymnigt mått. Guds flod är full av vatten. Psaltaren 65:10.

Hos densamme:

Vattnen har sett Dig, o Gud, vattnen har sett Dig. Djupen darrade, molnen göt ut strömmar av vatten. I havet var Din väg, och Din stig i de många vattnen. Psaltaren 77:17-18, 20.

Det står klart för var och en att med ’vatten’ här inte menas vatten och att ’djupen darrade’ och ’Jehovahs väg var i havet och Hans stig i vattnen’ inte är att fatta bokstavligt, utan att det här är fråga om andliga vatten, det vill säga ting av andligt slag som hör till det sanna. Om så inte var fallet skulle allt bara vara en hop meningslösa ord.

Hos Jesaja:

Upp, alla ni som törstar, kom till vattnen, och den som inte har pengar, kom, köp! 55:1.

Hos Sakarja:

Och det skall ske på den dagen att levande vatten skall utgå från Jerusalem, ena hälften till östra havet och andra hälften till västra havet. Sakaria 14:8.

[14] När det i Ordet vidare handlar om Kyrkan, som skall grundas eller har grundats, och den beskrivs med ett paradis, en trädgård, en lund eller med träd, då brukar den också beskrivas med vatten eller floder som flyter igenom, varmed betecknas det som är av andligt, förnuftsmässigt eller kunskapsmässigt slag, något som hör till det sanna. Paradiset som exempelvis beskrivs i 1 Mosebok 2:8-9, är där också beskrivet med floder, verserna 10–14, med vilka sådant betecknas som tillskrivs vishet och förståndighet, se nr 107–121. Liknande exempel förekommer på många andra ställen i Ordet, såsom hos Mose:

Som dalar som är planterade, som trädgårdar vid ett vattendrag, som aloeträd planterade av Jehovah, som cedrar invid vatten. Vatten skall flöda ur hans ämbar, och hans säd skall vara i många vatten. 4 Mosebok 24:6-7.

Hos Hesekiel:

Han tog litet grand av landets frö och sådde det i en sädesåker, han sådde det invid många vatten. Det växte upp och blev till ett vittgrenat vinträd. 17:5-6.

’Vinträd’ och ’vingård’ står för den andliga Kyrkan, se nr 1069.

Hos samme profet:

Din moder var i likhet med dig som ett vinträd planterat vid vattnen, fruktsamt och fullt med grenar på grund av många vatten. 19:10.

Hos samme profet:

Se, Assyrien /var en ceder/ i Libanon. Vattnen fick den att växa, djupen gjorde den hög, med sina strömmar omflöt den platsen där den var planterad. Och den sände ut sina akvedukter till alla träd på fältet. 31:3-4.

[15] Hos samme profet.

Se, på flodens strand fanns en stor mängd träd, på båda sidor. Han sade till mig: Dessa vatten flyter fram mot östra gränsen och rinner ned över slätten och vidare ned mot havet och sänds så vidare ut i havet, och vattnen är sunda. Och det skall vara att alla levande varelser som krälar, på varje plats dit de två floderna kommer, skall leva. Och där skall finnas en stor myckenhet av fisk, ty dessa vatten kommer dit, och de blir sunda, så att allt skall leva dit floden når. Dess gölar och träsk saneras inte, de kommer att utlämnas åt saltet. 47:7–9, 11.

Det syftar på det Nya Jerusalem eller Herrens andliga rike. ’Vattnen flyter fram mot den östra gränsen’ står för ting som är andliga, vilka flyter fram från dem som är himmelska, eller sanningar av himmelskt ursprung, det vill säga tro som kommer av kärlek och människokärlek, nr 101, 1250. Med ’rinner ned över slätten’ förstås lärosatser som hör till förnuftsområdet, nr 2418, 2450. ’Rinner ned mot havet’ betecknar till det som är kunskapsmässigt, varvid med ’hav’ menas en samling därav, nr 28. Med ’levande varelser som krälar’ betecknas det nöje som dessa kunskaper skänker, nr 746, 909, 994, vilket får sitt liv från ’flodens vatten’, det vill säga från andliga ting som kommer från en himmelsk källa. ’Stor myckenhet av fisk’ står för överflöd av tillämpliga kunskapsfakta, nr 40, 991, medan ’gölar och träsk’ står för sådana som är otillämpliga och orena. ’Att utlämnas åt saltet’ står för att ödeläggas, nr 2455.

Hos Jeremia:

Välsignad är den man som förtröstar på Jehovah. Han är lik ett träd som är planterat vid vattnen och som sträcker ut sina rötter utmed bäcken. Jeremia 17:7-8.

Hos David:

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket ger sin frukt i sin tid. Psaltaren 1:3.

Hos Johannes:

Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär tolv frukter. Uppenbarelseboken 22:1-2.

[16] Då nu ’vatten’ betecknar sanningar i den invärtes meningen av Ordet, så var det därför i den Judiska Kyrkan anbefallt – för förebildningens skull inför änglarna, som betraktade ritualhandlingarna på ett andligt sätt – att prästerna och leviterna skulle tvätta sig med vatten när de gick fram för att tjänstgöra. Och vidare att detta skulle ske med vatten i det tvättkar som stod mellan tältet och altaret, och längre fram i tiden med vatten från bronskaret och alla övriga tvättkar runt omkring tältet, vilka fanns där i stället för en källa. Likaså var det för förebildningarnas skull stadgat om syndvatten eller reningsvatten, som skulle stänkas över leviterna, 4 Mosebok 8:7, och också om avsöndringsvatten, som bereddes av askan efter den röda kon, 4 Mosebok 19:2–19, samt dessutom att bytet från medianiterna skulle renas genom vatten, 4 Mosebok 31:19–26.

[17] Vattnet som gavs ur klippan, 2 Mosebok 17:1–8; 4 Mosebok 20:1–13, förebildade och betecknade överflöd på andliga ting, det vill säga på sanningar i tron från Herren. De bittra vattnen, som gjordes drickbart med hjälp av en visst sorts trä, 2 Mosebok 15:22–25, förebildade och betecknade sanningar, som från att ha varit obehagliga blev behagliga och glädjebringande tack vare det goda, det vill säga av böjelse för det – varvid med ’trä’ menas det goda som bildar böjelsen eller viljan, nr 643. Av vad här anförts kan man inse vad som förstås med ’vatten’ i Ordet och följaktligen vad som förstås med vattnet i dopet, varom Herren säger hos Johannes:

Den som inte blivit född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike. Johan 3:5.

Det vill säga att ’vatten’ betecknar den andliga beståndsdelen i tron och ’ande’ den himmelska beståndsdelen i den, således att dopet är en symbol för människans pånyttfödelse av Herren genom de olika slag av sanning och godhet som ingår i tron. Inte så att en människas pånyttfödelse sker genom dopet, utan genom det liv som dopet betecknar, och vilket liv de kristna – som har trons sanningar därför att de har Ordet – måste träda in i.