Bible

 

Matteus 5

Studie

   

1 När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

2 Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

3 »Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

4 Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

5 Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

6 Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

7 Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

8 Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

9 Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

10 Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

11 Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

12 Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

13 I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.

14 I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?

15 Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.

16 På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

17 I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

18 Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

19 Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

20 Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

21 I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens dom.'

22 Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

23 Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,

24 så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

25 Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.

26 Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.

27 I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'

28 Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

29 Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.

30 Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

31 Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'

32 Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

33 Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'

34 Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',

35 ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';

36 ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;

37 utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.

38 I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'

39 Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;

40 och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;

41 och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.

42 Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.

43 I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'

44 Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,

45 och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

46 Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?

47 Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?

48 Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»

   

Komentář

 

Vad Bibeln säger om ... Förlåtelse

Napsal(a) John Odhner (strojově přeloženo do Svenska)

Photo by Gretchen Keith

- Någon skar oförskämd framför dig på motorvägen, nästan tvingar dig från vägen.

- Din vän har fortfarande inte betalat tillbaka de femtio dollar som han "lånade" för ett år sedan.

- Din familj har kritiserat din livsstil.

- Du upptäcker att din make har varit otrogen.

Vad gör du i situationer som dessa? Kan du förlåta dem? Ska du förlåta? Eller ska du "ge dem vad som kommer till dem"?

Vi vet alla att Bibeln lär oss att förlåta andra. Men ibland verkar det som om det är omöjligt att förlåta, eftersom det fel som har gjorts är så stort. Ibland verkar det som om det inte skulle vara rättvist att vara barmhärtig.

När det verkar vara en konflikt mellan barmhärtighet och rättvisa kan det vara så att vi inte tydligt förstår arten av äkta förlåtelse och barmhärtighet. Bibeln lär oss att visa barmhärtighet på ett sätt som låter oss vara både rättvisa och verkligen användbara för alla inblandade.

En anledning till att vi ibland blir förvirrade över barmhärtighet är att vi tenderar att ersätta barmhärtighet med konstgjorda ersättare. I huvudsak är barmhärtighet en gudomlig kvalitet.

"Till dig, Herre, tillhör nåd." (Psaltaren 62:12)

Divine Mercy har inget gemensamt med den lilla hämnd och "jämn" typ av "rättvisa" som tenderar att ockupera våra tankar. Och det har lite gemensamt med den ytliga benådning eller till och med kondonering av ondskan som ibland överlämnas som barmhärtighet. Herrens tankar är mycket mer barmhärtiga än våra. Det är när vi talar om hans barmhärtighet som Herren säger: "Mina tankar är inte dina tankar och inte heller är mina vägar dina vägar." (Jesaja 55:7-9)

En av de saker som skiljer sann barmhärtighet från dess ersättare är dess konstans. Peter kom till Herren och frågade: "Herre, hur ofta ska min bror synda mot mig och jag förlåter honom? Upp till sju gånger?" Jesus sa till honom: "Jag säger inte till dig upp till sju gånger, utan upp till sjuttio gånger sju." (Matteus 18:21-22)

En verkligt förlåtande person kommer inte att visa barmhärtighet ett ögonblick och ondska i nästa, eftersom de två inte kan blandas ihop. Till exempel, att förlåta dina vänner men inte dina fiender är inte sann barmhärtighet, eftersom det skulle göras för en viss tjänst som du kan få i gengäld.

"Älska dina fiender .... För om du älskar dem som älskar dig, vilken belöning har du?" (Matteus 5:44-46)

Vi kan bara vara riktigt barmhärtiga genom att helt avvisa alla önskningar om ondska eller hämnd.

Detta återspeglar perfekt hur Herren visar oss barmhärtighet. Vi tenderar att tro att Herren förändrar sin åsikt när han förlåter oss, som om han beslutade att inte straffa oss trots allt. Naturligtvis ändrar han inte riktigt sitt sinne alls. Han vet och förutser alla saker. Han önskar inte att skada en dag och läka nästa dag.

"Varje god gåva och varje perfekt gåva är ovanifrån och kommer ner från ljusens Fader, med vem som inte är någon variation eller vändningsskugga." (Jakobsbrevet 1:17)

Han är alltid en kärleksfull och mild far.

"Herrens nåd är från evigt till evigt över dem som fruktar honom." (Psaltaren 103:17)

"För bergen ska avvika och kullarna tas bort, men min vänlighet kommer inte att avvika från dig, och mitt fredsförbund kommer inte att avlägsnas," säger Herren, som är barmhärtig med dig. " (Jesaja 54:10)

Således förlåter inte Herren att han ändrar sin åsikt om oss. Snarare är det Herren som förändrar våra tankar om Honom.

En annan egenskap som markerar äkta barmhärtighet är att det handlar om att hjälpa den som har gjort oss orolig. Ibland tror vi att en person bör tjäna vår förlåtelse. Vi vägrar att ge upp våra bittera känslor såvida inte den andra personen försöker vinna vår goda vilja. Detta ger oss en ursäkt för att tycka synd om oss själva och att försumma att hjälpa den andra personen att göra bättre. Men tiden för att hjälpa en person är när han behöver det. Barmhärtighet och förlåtelse innebär att hjälpa en person som har gjort fel gör det bättre, inte vänta tills han gör det bättre och sedan hjälpa honom. Det är därför Herren sa,

"Älska dina fiender, välsigna de som förbannar dig, gör gott mot dem som hatar dig och be för dem som spitligt använder dig och förföljer dig, så att du kan bli din faders söner i himlen, för han får sin sol att gå upp på det onda och det goda och skickar regn på rättfärdiga och orättfärdiga. " (Matteus 5:44-45)

Ett annat sätt vi ibland undviker att hjälpa dem som har skadat oss är genom att felaktig använda uttrycket "förlåt och glöm". Det är bra att glömma din egen ondska. Is är något annat att glömma att den andra personen kan behöva vår styrka eller disciplin. Vi kanske tror att förlåtelse innebär att man glömmer att det onda någonsin begicks. Men Bibeln berättar inte att vi bara glömmer bort det onda i andra människor. Snarare ska vi aktivt hjälpa andra att möta sina fel och övervinna dem.

"Om din bror syndar mot dig, bestraff honom: och om han omvänder sig, förlåt honom." (Lukas 17:3)

"Om din bror syndar mot dig, gå och berätta för honom om hans fel mellan dig och honom ensam. Om han hör dig, har du fått din bror." (Matteus 18:15)

"Bröder, om en person överträffas i någon överträdelse, kommer du som är andligt återställa en sådan i en anda av mildhet." (Galaterbrevet 6:1)

Att hjälpa andra över sina fel är inte inkonsekvent med barmhärtighet. Det är en del av nåd. Det är faktiskt exakt hur Herren förlåter oss. Han är alltid villig att hjälpa oss att göra bättre.

"Jag kommer att rena dig från all din smutsighet .... Jag kommer att ge dig ett nytt hjärta och lägga en ny ande i dig." (Hesekiel 36:25-26)

Lägg märke till hur Herren visade barmhärtighet mot kvinnan som äro äktenskapsbrott: Han sa: "Gå och synd inte mer." (Johannes 8:10-11)

Han glömde inte hennes synd - Han uppmuntrade henne att övervinna den. Vi skulle faktiskt aldrig kunna övervinna våra fel utan Herrens kraft. Om vi var tvungna att tjäna hans nåd skulle vi gå förlorade.

Herren säger: "Tvätta er, rengör er själva; ta bort det onda av dina handlingar från mina ögon." (Jesaja 1:16).

Och ändå är detta något som uppnås endast genom hans barmhärtighet och förlåtelse, eftersom han är den som kan undanröja vår synd och ta bort våra överträdelser från oss. (Psaltaren 65:3; Psaltaren 103:12)

Herren ber oss att bara göra för andra vad han gör för oss. "Var barmhärtig, precis som din far också är barmhärtig." (Lukas 6:36)

Vår förlåtelse bör vara konstant och ovillkorlig eftersom han förlåter oss på det sättet. Ändå i vår barmhärtighet kan vi konfrontera andra med deras ondska för att hjälpa dem att bli bättre människor, precis som Herren i hans barmhärtighet konfronterar oss med vår ondska så att vi kan övervinna det och acceptera den kärlek och barmhärtighet han erbjuder.

För att sammanfatta:

Vissa kristna kyrkor lär detta: Om du bara tror, kommer Gud att förbise alla dina synder. Gud straffar vantro, även om de är omtänksamma, bra människor.

Vad Bibeln faktiskt säger (och vad den nya kristna kyrkan lär ut): Guds barmhärtighet innebär att vi hjälper oss att bli bättre människor. Gud är villig att förlåta alla och är mer bekymrad över hur vi lever än med vad vi tror.

Några referenser från läror för den nya kristna kyrkan: Himmelska Hemligheter 8393, 9443-9454, Sanna kristna religionen 611-614

Används med tillstånd av John Odhner, författaren till denna mycket användbara webbplats: whatthebiblesays.info.

(Odkazy: Himmelska Hemligheter 1079; Sanna kristna religionen 409)