Bible

 

Matteus 13

Studie

   

1 Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.

2 Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.

3 Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.

4 Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

5 Och somt föll stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

6 men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

7 Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.

8 Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

9 Den som har öron, han höre.»

10 Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»

11 Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.

12 Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

13 Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.

14 Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.

15 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.

16 Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.

17 Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

18 Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.

19 När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.

20 Och att den såddes stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,

21 men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.

22 Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.

23 Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

24 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

25 men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

26 När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

27 Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

28 Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'

29 Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.

30 Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»

31 En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.

32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar

33 En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor mjöl, till dess alltsammans bliver syrat

34 Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.

35 Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»

36 Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»

37 Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.

38 Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.

39 Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.

40 Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

41 Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

42 och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

43 Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

44 Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

45 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;

46 och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.

47 Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

48 När den så bliver full, drager man upp den stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --

49 Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

50 och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

51 Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»

52 Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»

53 När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.

54 Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, Varifrån komma de?

55 Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

56 Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»

57 Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»

58 Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Leverneslära för Nya Jerusalem # 2

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 114  
  

2. Att »religionen är livets sak« och att »liv är att göra det goda«; detta ser en var som läser Ordet, och när han läser det, erkänner han det. I Ordet förekommer följande:

»Vilken som har upplöst det minsta av dessa bud, och lärt människorna så, skall kallas minst i himlarnas rike; men den som gör och lär, denne skall kallas stor i himlarnas rike. Jag säger eder, om inte er rättfärdighet överflödat över Skrivarnas och Fariseernas, skall ni icke ingå i himlarnas rike« (Math. 5:19, 20).

»Vart träd, som icke gör god frukt, avhugges och kastas i eld; varför ni utav deras frukter skall känna dem« (Matteus 7:19, 20).

»Icke en var som säger åt Mig: Herre, Herre, skall ingå i himlarnas rike, utan den som gör min Faders vilja, den som är i himlar« (Matteus 7:21).

»Många skall säga åt Mig på den dagen: Herre, Herre, ha vi inte genom ditt namn profeterat och i ditt namn gjort många krafter; men då skall jag bekänna för dem, jag har inte känt eder, viken undan ifrån mig ni som verkar för orättrådigheten« (Matteus 7:22, 23).

»En var, som hör mina ord och gör dem, [honom] skall jag likna vid en klok man, som byggde sitt hus på klippan. Men envar som hör mina ord och icke gör dem, skall liknas vid en dåraktig man, som byggde sitt hus på sanden« (Matteus 7:24, 26).

»Jesus sade: den sående gick ut till att så. Somliga sädesfrön föll på den hårda vägen; andra på de klippiga [ställena]; andra ibland törnena; och andra i den goda jorden. Den som [var] sådd i den goda jorden, är denne, som hör ordet och giver akt därpå, vilken därför bär frukt och gör, en hundrafalt, en annan sextiofalt och en annan trettiofalt. När Jesus sagt dessa ting, utropade han, sägande: den som har öron till att höra, han höre« (Matteus 1. 3:3–9, 23).

»Människans Son skall komma i sin Faders härlighet, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar« (Matteus 16:27).

»Guds rike skall borttagas ifrån eder, och skall givas åt ett folkslag som gör dess frukter« (Matteus 21:43).

»När människans Son kommit i sin härlighet, då skall han sitta på [sin] härlighets tron, och han skall säga åt fåren på höger: kommen ni, de välsignade, och besitten såsom arv det åt eder ifrån en världs grundläggning beredda riket; ty jag hungrade och ni gav Mig att äta, jag törstade och ni läten Mig dricka, främmande var jag och ni församlade Mig, naken var jag och ni beklädde Mig, sjuk var jag och ni besökte Mig, i fängelse var jag och ni kom till mig. Då skall de rättfärdige svara: när såg vi Dig så? Men svarande skall Konungen säga: amen säger jag eder, för så vitt som ni ha gjort det åt en enda av de minsta mina bröder, har ni gjort det åt Mig. Och Konungen skall säga dylika [ord] till bockarna, som är åt vänster, och emedan dessa icke gjort sådana ting, skall han säga: vik undan ifrån Mig ni, de förbannade, i den eviga elden, den åt djävulen och åt hans änglar beredda« (Matteus 25:31-46).

»Gör frukter värdiga bättringen. Allaredan ligger yxan vid trädens rot; vart träd alltså som icke gör god frukt avhugges och kastas i eld« (Lukas 3:8, 9).

»Jesus sade: varför kallen ni Mig Herre, Herre, och gör inte de ting som jag säger. En var som kommer till Mig, och hör mina tal, och gör dem, är lik en människa som byggde ett hus, och lade grundval på klippan. Men den som hör och icke gör, är lik en människa som byggde ett hus på marken utan grundval« (Lukas 6:46-49).

»Jesus sade: Min moder och mina bröder är dessa, som höra Guds ord och göra det« (Lukas 8:21).

»Då skolen ni begynna stå och klappa på dörren, sägande: Herre, öppna för oss; men svarande skall han säga åt dem: jag känner eder icke, varifrån ni är, viken undan ifrån Mig, alla orättrådighetens verkare« (Lukas 13:25-27).

»Denna är domen, att ljuset har kommit i världen, men människorna älskade mera mörkret än ljuset, ty deras verk var onda. En var, som gör onda ting, hatar ljuset [och kommer inte till ljuset], på det att hans verk inte må röjas (bestraffas). Men den som gör sanningen, kommer till ljuset, på det att hans verk må uppenbaras, enär de är gjorda i Gud« (Johan 3:19-21).

»Och utgå skall de, som har gjort de goda tingen [till livs uppståndelse, men de som ha gjort de onda,] till doms uppståndelse« (Johan 5:29).

»Vi vet, att Gud inte hör syndare, utan om någon dyrkar Gud och gör Hans vilja, denne hör han« (Johan 9:31).

»Om ni Felar dessa ting, saliga är ni om ni gör dem« (Johan 13:17).

»Den som har mina bud, och gör dem, den är den som älskar Mig, och Jag, jag skall älska honom, och jag skall uppenbara Mig själv för honom; och till honom skall jag komma, och ett vistelserum hos honom skall jag göra. Den som icke älskar Mig, håller icke mina ord« (Johan 14:15, 21-24).

»Jesus sade: Jag, jag är Vinträdet, och min Fader [är] Vingårdsmannen. Envar vinranka i Mig som icke bär frukt, den borttager han; men en var vinranka som bär frukt, den skall han rensa, att hon må bära mera frukt« (Johan 15:1, 2).

»I detta förhärligades min Fader, att I mån bära mycken frukt, och varda mina lärjungar« (Johan 15:8).

»Ni, ni är mina vänner, om ni gör vilka ting som helst jag befaller eder. Jag, jag har utvalt eder, på det att ni må bära frukt, och eder frukt må förbliva« (Johan 15:14, 16).

»Herren sade åt Johannes: skriv åt den Ephesiska församlingens ängel: Jag känner dina verk. Jag har emot dig, att du har övergivit den förra människokärleken. Gör bättring, och gör de förra verken; men om inte, skall jag röra din ljusstake från dess ställe« (Uppenbarelseboken 2:1, 2, 4, 5).

»Åt Smyrneers församlings ängel skriv: Jag känner dina verk« (Uppenbarelseboken 2:8 [9]).

»Åt församlingens i Pergamus ängel skriv: Jag känner dina verk; gör bättring« (Upp. 2:[12,] 2:13, 16).

»Åt församlingens i Thyatira ängel skriv: Jag känner dina verk och [din] människokärlek; och dina verk, de senare flera än de första« (Upp. 2:[18, 19] 26).

»Åt församlingens i Sardes ängel skriv: Jag känner dina verk, att du har namnet att du lever, men du är död. Jag har icke funnit dina verk fullkomliga inför Gud; gör bättring« (Uppenbarelseboken 3:1, 2, 3).

»Och åt den församlings ängel, som är i Philadelphia, skriv: Jag känner dina verk« (Uppenbarelseboken 3:7, 8).

»Åt Laodicensers församlings ängel skriv: Jag känner dina verk; gör bättring« (Uppenbarelseboken 3:14, 15, 19).

»Jag hörde en röst från himmelen sägande: skriv: saliga de döda, som i Herren dö ifrån nu: anden säger, på det att de må vila från sina arbeten (mödor); deras verk följa med dem« (Uppenbarelseboken 14:13).

»En bok öppnades, som är livets, och de döda dömdes enligt de ting som var skrivna i boken, alla efter deras verk« (Uppenbarelseboken 20:12, 13).

»Si, jag kommer snart, och min lön med Mig, att jag må giva åt var och en efter hans verk« (Uppenbarelseboken 22:12).

Likaledes i Gamla Testamentet: »Vedergäll dem enligt deras verk och enligt deras händers gärning« (Jeremia 25:14).

»Jehovah, vilkens ögon är öppnade över människors alla vägar, till att giva åt envar efter hans vägar och efter hans verks frukt« (Jeremia 32:19).

»Jag skall hemsöka efter hans vägar, och hans verk skall jag vedergälla honom« (Hoseh. 4:9).

»Jehovah gör med oss enligt våra vägar, enligt våra verk« (Sakaria 1:6).

Samt på många ställen, att de skulle göra [Hans] stadgar, befallningar och lagar; såsom:

»Ni skall iakttaga mina stadgar och mina domar; om människan gör dem, skall hon leva genom dem« (3 Mosebok 18:5).

»Ni skall iakttaga alla mina stadgar och mina domar, att ni mån göra dem« (3 Mosebok 19:37; 20:8; 22:31).

»Välsignelser, om de gör buden, och förbannelser om de icke gör« (3 Mosebok 26:4-46).

»Det blev Israels barn befallt, att de skulle göra sig en tofs på sina kläders vingar [flikar], att de måtte ihågkomma alla Jehovahs bud, att de måtte göra dem« (4 Mosebok 15, 38, 39; 5 Mosebok 22:12; och på tusen andra ställen).

Att det är verken, som göra församlingsmänniskan, och att hon frälsas enligt dem, lär även Herren i liknelser, av vilka flera innebär, att de som gör goda ting antas, och de som Åkerbrukarna [gör] onda förkastas; såsom i liknelsen om Åkerbrukarna i vingården (Matteus 21:33-44).

Om Fikonträdet, som icke gav frukt, (Lukas 13:6) och följ.

Om Talenterna och Minorna (punden), med vilka de skulle handla (Matteus 25:14-31); (Lukas 19:13-25).

Om Samariten, som förband den av rövare sargades sår (Lukas 10:30-37).

Om den Rike och Lazarus (Lukas 16:19-31).

Om de tio Jungfrurna (Matteus 25:1-12).

  
/ 114