¹ Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.

² Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.

³ Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.

⁴ Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.

⁵ Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.

⁶ I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.

⁷ Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.

⁸ Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.

⁹ Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.

¹⁰ En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.

¹¹ Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.

¹² Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.

¹³ Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.

¹⁴ Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.

¹⁵ Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.

¹⁶ Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.

¹⁷ Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.

¹⁸ Jag sade: »Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN.»

¹⁹ Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!

²⁰ Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.

²¹ Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:

²² HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.

²³ Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.

²⁴ HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.

²⁵ HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.

²⁶ Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.

²⁷ Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.

²⁸ Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.

²⁹ Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.

³⁰ Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.

³¹ Ty Herren förkastar icke för evig tid;

³² utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.

³³ Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.

³⁴ Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,

³⁵ att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,

³⁶ att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?

³⁷ Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?

³⁸ Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?

³⁹ Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?

⁴⁰ Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.

⁴¹ Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.

⁴² Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.

⁴³ Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.

⁴⁴ Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.

⁴⁵ Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.

⁴⁶ Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.

⁴⁷ Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.

⁴⁸ Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.

⁴⁹ Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,

⁵⁰ till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.

⁵¹ Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.

⁵² Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.

⁵³ De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.

⁵⁴ Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: »Det är ute med mig.»

⁵⁵ Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.

⁵⁶ Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.

⁵⁷ Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: »Frukta icke.»

⁵⁸ Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.

⁵⁹ Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.

⁶⁰ Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.

⁶¹ Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.

⁶² Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.

⁶³ Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.

⁶⁴ Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.

⁶⁵ Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.

⁶⁶ Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.