Bible

 

Jeremia 51

Studie

   

1 säger HERREN: Se, jag skall uppväcka mot Babel och mot Leb-Kamais inbyggare en fördärvares ande.

2 Och jag skall sända främlingar mot Babel, och de skola kasta det med kastskovlar och ödelägga dess land. Ja, från alla sidor skola de komma emot det på olyckans dag.

3 Skyttar skola spänna sina bågar mot dem som där spänna båge, och mot dem som där yvas i pansar. Skonen icke dess unga män, given hela dess här till spillo.

4 Dödsslagna män skola då falla i kaldéernas land och genomborrade man på dess gator.

5 Ty Israel och Juda äro icke änkor som hava blivit övergivna av sin Gud, av HERREN Sebaot, därför att deras land var fullt av skuld mot Israels Helige.

6 Flyn ut ur Babel; må var och en söka rädda sitt liv, så att I icke förgås genom dess missgärning. Ty detta är för HERREN en hämndens tid, då han vill vedergälla det vad det har gjort.

7 Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden drucken. Av dess vin drucko folken, och så blevo folken såsom vanvettiga.

8 Men plötsligt är nu Babel fallet och krossat. Jämren eder över henne, hämten balsam för hennes plåga, om hon till äventyrs kan helas.

9 »Ja, vi hava sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; låt oss lämna henne och gå var och en till sitt land. Ty hennes straffdom räcker upp till himmelen och når allt upp till skyarna.

10 HERREN har låtit vår rätt gå fram; kom, låt oss förtälja i Sion HERRENS, vår Guds, verk.»

11 Vässen pilarna, fatten sköldarna. HERREN har uppväckt de mediska konungarnas ande; ty hans tankar äro vända mot Babel till att fördärva det. Ja, HERRENS hämnd är här, hämnden för hans tempel.

12 Resen upp ett baner mot Babels murar, hållen sträng vakt, ställen ut väktare, läggen bakhåll; ty HERREN har fattat sitt beslut, och han gör vad han har talat mot Babels invånare.

13 Du som bor vid stora vatten och är så rik på skatter, din ände har nu kommit, din vinningslystnads mått är fyllt.

14 HERREN Sebaot har svurit vid sig själv: sannerligen, om jag än har uppfyllt dig med människor så talrika som gräshoppor, så skall man dock få upphäva skördeskri över dig.

15 Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.

16 När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

17 Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.

18 De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

19 Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och särskilt sin arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

20 Du var min hammare, mitt stridsvapen; med dig krossade jag folk, med dig fördärvade jag riken.

21 Med dig krossade jag häst och ryttare; med dig krossade jag vagn och körsven.

22 Med dig krossade jag man och kvinna; med dig krossade jag gammal och ung; med dig krossade jag yngling och jungfru.

23 Med dig krossade jag herden och hans hjord; med dig krossade jag åkermannen och hans oxpar; med dig krossade jag ståthållare och landshövding.

24 Men nu skall jag vedergälla Babel och alla Kaldeens inbyggare allt det onda som de hava förövat mot Sion, inför edra ögon, säger HERREN.

25 Se, jag skall vända mig mot dig, du fördärvets berg, säger HERREN, du som fördärvade hela jorden; och jag skall uträcka min hand mot dig och vältra dig ned från klipporna och göra dig till ett förbränt berg,

26 så att man icke av dig skall kunna taga vare sig hörnsten eller grundsten, utan du skall bliva en ödemark för evärdlig tid, säger HERREN.

27 Resen upp ett banerjorden, stöten i basun ibland folken, invigen folk till strid mot det, båden upp mot det riken, både Ararats, Minnis och Askenas', tillsätten hövdingar mot det, dragen ditupp med hästar som likna borstiga gräshoppor.

28 Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess ståthållare och alla dess landshövdingar, och hela det land som lyder under deras välde.

29 darrar jorden och bävar, ty nu fullbordas vad HERREN tänkte mot Babel: att han ville göra Babels land till en ödemark, där ingen skulle bo.

30 Babels hjältar upphöra att strida, de sitta stilla i sina fästen; deras styrka har försvunnit, de hava blivit såsom kvinnor. Man har tänt eld på dess boningar; dess bommar äro sönderbrutna.

31 Löparna löpa mot varandra, den ene budbäraren korsar den andres väg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad år intagen,

32 att vadställena äro besatta och dammarna förbrända i eld och krigsmännen gripna av skräck.

33 Ty så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel är såsom en tröskplats, när man just har trampat till den; ännu en liten tid, och skördetiden kommer för henne.

34 Uppätit mig och förgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i Babel. Han har gjort mig till ett tomt kärl; lik en drake har han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina läckerheter och drivit mig bort.

35 »Den orätt mig har skett och det som har vederfarits mitt kött, det komme över Babel», så må Sions invånare säga; och »Mitt blod komme över Kaldeens inbyggare», så må Jerusalem säga.

36 Därför säger HERREN så: Se, jag skall utföra din sak och utkräva din hämnd. Jag skall låta dess hav sina bort och dess brunn uttorka,

37 och Babel skall bliva en stenhop, en boning för schakaler, ett föremål för häpnad och begabberi, så att ingen kan bo där.

38 Alla ryta de nu såsom lejon; de skria såsom lejonungar.

39 Men när de äro som mest upptända, skall jag tillreda åt dem ett gästabud; jag skall göra dem druckna, så att de jubla. Så skola de somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger HERREN.

40 Jag skall föra dem ned till att slaktas såsom lamm, likasom vädurar och bockar.

41 Huru har icke Sesak blivit intaget och hon som var hela jordens berömmelse erövrad! Huru har icke Babel blivit ett föremål för häpnad bland folken!

42 Havet steg upp över Babel; av dess brusande böljor blev det övertäckt.

43 Så blev av dess städer en ödemark, ett torrt land och en hedmark, ett land där ingen bor, och där intet människobarn går fram.

44 Ja, jag skall hemsöka Bel i Babel och taga ut ur hans gap vad han har slukat; och folken skola icke mer strömma till honom. Babels murar skola ock falla.

45 Dragen ut därifrån, mitt folk; må var och en söka rädda sitt liv undan HERRENS vredes glöd.

46 Varen icke försagda i edra hjärtan, och frukten icke för de olycksbud som höras i landet, om än ett olycksbud kommer det ena året och sedan nästa år ett nytt olycksbud, och om än våld råder på jorden och härskare står mot härskare.

47 Se, därför skola dagar komma, då jag skall hemsöka Babels beläten, och då hela dess land skall stå med skam och alla skola falla slagna därinne.

48 Då skola himmel och jord jubla över Babel, de och allt vad i dem är, då nu förhärjarna komma över det norrifrån, säger HERREN.

49 Ja, I slagna av Israel, också Babel måste falla, likasom för Babel människor föllo slagna över hela jorden.

50 I som haven lyckats rädda eder undan svärdet, gån åstad, stannen icke. Kommen ihåg HERREN, i fjärran land, och tänken på Jerusalem.

51 Vi stå här med skam, ja vi måste höra smädelse; blygsel höljer vårt ansikte, ty främlingar hava kastat sig över vad heligt som fanns i HERRENS hus.

52 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då jag skall hemsöka dess beläten, och då slagna män skola jämra sig i hela dess land.

53 Om Babel än stege upp till himmelen, och om det gjorde sin befästning än så hög och stark så skulle dock förhärjare ifrån mig komma över det, säger HERREN.

54 Klagorop höras från Babel, och stort brak från kaldéernas land.

55 Ty HERREN förhärjar Babel och gör slut på det stora larmet därinne. Och deras böljor brusa såsom stora vatten; dånet av dem ljuder högt.

56 Ty över det, över Babel, kommer en förhärjare, och dess hjältar tagas till fånga, deras bågar brytas sönder. Se, HERREN är en vedergällningens Gud; han lönar till fullo.

57 Ja, jag skall göra dess furstar druckna, så ock dess visa män, dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot.

58 säger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstörtas, och dess höga portar skola brännas upp i eld. Så möda sig folken för det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trötta för det som skall förbrännas av elden.

59 Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som hade bestyret med lägerplatserna.

60 Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som skulle komma över Babel, allt detta som nu är skrivet om Babel.

61 Jeremia sade till Seraja: »När du kommer till Babel, så se till, att du läser upp allt detta.

62 Och du skall säga: 'HERRE, du har själv talat om denna ort att du vill fördärva den, så att ingen mer skall bo där, varken någon människa eller något djur; ty den skall vara en ödemark för evärdlig tid.'

63 Och när du har läst upp boken till slut, så bind en sten vid den och kasta den ut i Frat,

64 och säg: 'På detta sätt skall Babel sjunka ned och icke mer komma upp, för den olyckas skull som jag skall låta komma över det, mitt under deras ävlan.'» Så långt Jeremias ord.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Om Himlen och om Helvetet # 365

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 603  
  

365. Härav kan det vara tydligt, att rika lika väl som fattiga komma till himlen och den ene lika lätt som den andre. Att man tror, att de fattiga ha lätt att komma dit och de rika svårt, är eftersom Ordet inte har blivit förstått, där det talas om rika och fattiga. Med rika förstås där i andlig mening de som ha överflöd på kunskaper om gott och sant, alltså de som tillhöra kyrkan, där Ordet är; och med fattiga förstås de som sakna dessa kunskaper och likväl åstunda dem, alltså de som är utom kyrkan, där Ordet inte är. Med den rike som kläddes i purpur och fint linne och blev kastad i helvetet förstås det judiska folket, som kallas rikt, eftersom det hade Ordet och därför hade överflöd på kunskaper om gott och sant. Med kläder av purpur betecknas även kunskaper om det goda och med kläder av fint linne kunskaper om det sanna 1 . Med den fattige däremot, som låg utsträckt vid hans port och åstundade att mättas med de smulor som föll från den rikes bord och som blev förd av änglarna till himlen, förstås hedningarna, vilka inte hade kunskaper om gott och sant och likväl åstundade dem (Lukas 16:19-31) Med de rika som kallades till den stora nattvarden och ursäktade sig förstås även det judiska folket, och med de fattiga som infördes i deras ställe förstås hedningarna, som är utom kyrkan (Lukas 14:16-24) Det skall även sägas, vilka som menas med den rike om vilken Herren säger:

»Det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en rik att ingå i Guds rike» (Matteus 19:24) Med den rike förstås där rika i vardera meningen, såväl den naturliga som den andliga: rika i naturlig mening de som ha överflöd på ägodelar och sätta sitt hjärta i dem; i andlig mening åter de som ha överflöd på kunskaper och lärdom - detta är andliga rikedomar - och genom dem vilja från egen förståndighet införa sig i de ting som tillhöra himlen och kyrkan. Och som detta är emot den Gudomliga ordningen, säges det, att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga. I den andliga meningen betecknas nämligen med kamel det kunskapsrika och det vetenskapliga i allmänhet och med nålsöga det andliga sanna 2 . Att dessa saker förstås med kamel och nålsöga, vet man inte nu för tiden, eftersom hitintills den kunskap ej varit uppenbar, som lär vad som i andlig mening betecknas med det som säges i den bokstavliga meningen i Ordet. I varje särskilt ting i Ordet är det nämligen en andlig mening såväl som en naturlig; ty för att det skulle vara förbindelse mellan himlen och världen eller mellan änglar och människor, sedan den omedelbara förbindelsen hade upphört, blev Ordet skrivet medelst idel motsvarigheter av naturliga ting med andliga. Härav är det klart, vilka som särskilt förstås med den rike där. Att med de rika förstås i Ordet i andlig mening de som är i kunskaper om sant och gott, och med rikedomar själva kunskaperna, vilka också är andliga rikedomar, kan vara tydligt av åtskilliga ställen där, som kunna ses: Jesaja 10:12-14; 30:6-7; 45:3; Jeremia 17:3, 47:7; 50:36-37; 51:13; Daniel 5:2-4; Hesekiel 26:7, 12; 27:1 till slutet; Sakaria 9:3-4; Psaltaren 45:13; Hosea 12:9; Uppenbarelseboken 3:17-18; Lukas 14:33, och annanstädes. Och att med fattiga i andlig mening betecknas de som inte ha kunskaper om gott och sant och dock åstunda dem: Matteus 11:5; Lukas 6:20-21; 14:21; Jesaja 14:30; 29:19; 41:17-18; Sefanja 3:12, 18. Alla dessa ställen kunna ses förklarade enligt den andliga meningen i Arcana Coelestia (nr 10227).

Poznámky pod čarou:

1. Att kläder beteckna sanningar, alltså kunskaper, Himmelska Hemligheter 1073, 2576, 5319, 5954, 9212, 9216, 9952, 10536. Att purpur betecknar det himmelska goda, nr 9467. Att fint linne betecknar det sanna av himmelskt ursprung, nr 5319, 9469, 9744.

2. Att kamel i Ordet betecknar det kunskapsrika och det vetenskapliga i allmänhet, Himmelska Hemligheter 3048, 3071, 3143, 3145. Vad [som betecknas med] nålstickning, sticka med nål (brodera) och följaktligen nål, nr 9688. Att från vetenskapliga ting (yttre kunskaper) intränga i trons sanningar är emot den Gudomliga ordningen, nr 10236. Att de som göra det bliva galna med hänsyn till det som hör till himlen och kyrkan, nr 128-130, 232, 233, 6047. Och att de i det andra livet, när de tänka på andliga ting, bliva liksom druckna, nr 1072. Hurudana de vidare äro, nr 196. Belysande exempel på, att andliga ting inte kunna fattas, om man intränger i dem genom vetenskapliga ting (yttre kunskaper), nr 233, 2094, 2196, 2203, 2209. Att det är tillåtet att från det andliga sanna ingå i de yttre kunskaper (vetenskapliga ting) som tillhöra den naturliga människan, men inte tvärtom, eftersom det gives en andlig inflytelse i det naturliga, men inte en naturlig inflytelse i det andliga, nr 3219, 5119, 5259, 5427, 5428, 5478, 6322, 9110, 9111. Att först måste Ordets och kyrkans sanningar erkännas, och sedan är det tillåtet att rådfråga de vetenskapliga tingen (de yttre kunskaperna), men inte omvänt, nr 6047.

  
/ 603