Bible

 

1 Mosebok 45

Studie

   

1 Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.» Och ingen fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina bröder.

2 Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.

3 Och Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef. Lever min fader ännu?» Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta blevo de för honom.

4 Då sade Josef till sina bröder: »Kommen hitfram till mig.» Och när de kommo fram, sade han: »Jag är Josef, eder broder, som I sålden till Egypten.

5 Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit: ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder.

6 I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år under vilka man varken skall plöja eller skörda.

7 Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.

8 Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.

9 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till honom: 'Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.

10 Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som tillhör dig.

11 Jag vill där försörja dig -- ty ännu återstå fem hungerår -- så att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall lida nöd.

12 I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.

13 Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader hitned.»

14 föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.

15 Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.

16 När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.

17 Och Farao sade till Josef: »Säg till dina bröder: 'Detta skolen I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;

18 hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I skolen få äta av landets fetma.'

19 Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra: tagen eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.

20 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i hela Egyptens land skall höra eder till.'»

21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost för resan.

22 Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.

23 Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.

24 Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och han sade till dem: »Kiven icke på vägen

25 Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;

26 och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land.» Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.

27 Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.

28 Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör.»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 5890

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

5890. For God did send me before you to make to live. That this signifies spiritual life imparted to them of Providence, is evident from the signification of “making to live,” as being spiritual life (of which in what follows); and from the signification of “God did send me before you,” as being of Providence. That it was of Providence is evident from Joseph’s dreams, in which it was foretold that his brethren should bow themselves down to him, and also his father, which would not have been foreseen unless it had been provided. That by “making to live” is signified spiritual life, or new life through regeneration, may be seen from this alone-that the spiritual of the Word cannot be anything else. There is natural life and there is spiritual life. Natural life is meant in the literal sense of the Word, but spiritual life in the internal sense; and moreover in many passages by “to make to live,” and by “life,” is meant in the literal sense spiritual life itself; as in Ezekiel:

When I shall say to the wicked, Dying thou shalt die; and thou givest him not warning, nor speakest to dissuade the wicked from his evil way, to make him live (Ezekiel 3:18).

Again:

Ye have profaned Me among My people for handfuls of barley and for pieces of bread, to slay the souls that should not die and to make live the souls that should not live. Ye strengthen the hands of the wicked, that he should not return from his evil way, by making him live (Ezekiel 13:19, 22).

In Hosea:

After two days Jehovah will make us live; and in the third day He will set us up, that we may live before Him (Hos. 6:2).

In David:

Unless I had believed to see good in the land of life (Psalms 27:13).

In John:

To him that overcometh will I give to eat of the tree of life, which is in the midst of the paradise of God (Revelation 2:7).

In John the Evangelist:

As the Father raiseth up the dead and maketh them live, even so the Son also maketh live whom He will (John 5:21).

Again:

It is the spirit that maketh to live; the flesh profiteth nothing: the words that I speak unto you are spirit, and are life (John 6:63).

In these passages “to make to live,” and “life,” manifestly denote spiritual life, which is life in heaven, and which is also called simply “life,” as in Matthew:

Strait [is the gate] and narrow is the way, which leadeth unto life, and few there be that find it (Matthew 7:14);

“to enter into life” denotes to enter into heaven (Matthew 18:8-9; 19:17; Mark 9:43, 45, 47; John 5:24).

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.