Bible

 

1 Mosebok 38

Studie

   

1 Vid den tiden begav sig Juda åstad bort ifrån sina bröder och slöt sig till en man i Adullam, som hette Hira.

2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne.

3 Och hon blev havande och födde en son, och han fick namnet Er.

4 Åter blev hon havande och födde en son och gav honom namnet Onan.

5 Och hon födde ännu en son, och åt denne gav hon namnet Sela; och när han föddes, var Juda i Kesib.

6 Och Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar.

7 Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade HERREN honom.

8 Då sade Juda till Onan: »Gå in till din broders hustru, äkta henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder

9 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, lät han, när han gick in till sin broders hustru, det spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin broder.

10 Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade han också honom.

11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: »Stanna såsom änka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.» Han fruktade nämligen att annars också denne skulle , likasom hans bröder. Så gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, för att se efter dem som klippte hans får.

13 När man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp till Timna för att klippa sina får,

14 lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl icke given åt honom till hustru.

15 Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt.

16 Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: »Kom, låt mig gå in till dig.» Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: »Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?»

17 Han sade: »Jag vill sända dig en killing ur min hjord.» Hon svarade: »Ja, om du giver mig pant, till dess du sänder den.»

18 Han sade: »Vad skall jag då giva dig i pant?» Hon svarade: »Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.» Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.

19 Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder.

20 Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.

21 Och han frågade folket där på orten och sade: »Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?» De svarade: »Här har ingen tempeltärna varit.»

22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: »Jag har icke funnit henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit där.»

23 Då sade Juda: »Må hon då behålla det, så att vi icke draga smälek över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har icke funnit henne.»

24 Vid pass tre månader därefter blev så berättat för Juda: »Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havandeJuda sade: »Fören ut henne till att brännas.»

25 Men när hon fördes ut, sände hon bud till sin svärfader och lät säga: »Genom en man som är ägare till detta har jag blivit havande.» Och hon lät säga: »Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhöra.»

26 Och Juda kände igen dem och sade: »Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela.» Men han kom icke mer vid henne.

27 När hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.

28 Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade: »Denne kom först fram.»

29 Men när han därefter åter drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder fram; och hon sade: »Varför har du trängt dig fram?» Och han fick namnet Peres .

30 Därefter kom hans broder fram, han som hade den röda tråden om sin hand, och han fick namnet Sera.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4814

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4814. And it came to pass in this time. That this signifies the state of the things that follow, is evident from the signification of “time,” as being state (see n. 2625, 2788, 2837, 3254, 3356, 3404, 3938). That it is the state of the things that follow, is signified by its being said “it came to pass in this time,” for what came to pass is related in what follows. Moreover, the things which follow in a series flow from those which precede, for in the preceding chapter it is said of the sons of Jacob that they sold Joseph, and that Judah persuaded them to do it; of whom it is said in that chapter, “And Judah said unto his brethren, What gain is it if we slay our brother, and conceal his blood? Come and let us sell him to the Ishmaelites” (verses 26-27), whereby was signified that the Divine truth was alienated by them, especially by Judah, by whom is there signified in the proximate sense the tribe of Judah, and in general the depraved in the church who are against all good whatever (n. 4750, 4751). This is referred to by its being said “in this time,” for the subject now treated of is Judah, and his sons by the Canaanite woman, and afterward by Tamar his daughter-in-law; and by these things in the internal sense is described the tribe of Judah in respect to the things of the church instituted with that tribe.

[2] That by “time” is signified state, and hence by its “coming to pass in this time,” the state of the things that follow, cannot but appear strange; for the reason that it cannot be comprehended how the notion of time can be changed into the notion of state, or that when “time” occurs in the Word, something relating to state is to be understood. But be it known that the thoughts of angels do not derive anything from time or from space, because they are in heaven; for when they left the world, they left also the notion of time and space, and put on notions of state, that is, of the state of good and truth. Wherefore when man reads the Word and then thinks of time and of the things belonging to time, the angels with him do not perceive anything of time, but perceive instead the things that are of state, which also correspond thereto. Neither does man in his interior thought perceive time, but only in his exterior, as may appear from the state of man when his exterior thought is lulled to rest, that is, when he is sleeping; and also from various other experiences.

[3] But be it known that there are in general two states, a state of good and a state of truth. The state of good is called a state of being, but the state of truth a state of coming into existence; for being is of good, and the derivative coming into existence is of truth. Space corresponds to the state of being, and time to the state of coming into existence. Hence it may be seen that when man reads “and it came to pass in this time,” the angels with him can by no means perceive these words as man does. So likewise in other instances. For whatever is written in the Word is of such a nature that with angels it is turned into a corresponding sense, which does not at all appear in the sense of the letter; because what is worldly of the sense of the letter is turned into what is spiritual of the internal sense.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.