Bible

 

1 Mosebok 37

Studie

   

1 Men Jakob bosatte sig i det land där hans fader hade bott såsom främling, nämligen i Kanaans land.

2 Detta är berättelsen om Jakobs släkt. När Josef var sjutton år gammal, gick han, jämte sina bröder, i vall med fåren; han följde då såsom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs, söner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om dem.

3 Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom han hade fött honom på sin ålderdom; och han lät göra åt honom en fotsid livklädnad.

4 Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare än alla hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala vänligt till honom.

5 Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina bröder; sedan hatade de honom ännu mer.

6 Han sade nämligen till dem: »Hören vilken dröm jag har haft.

7 Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve.»

8 Då sade hans bröder till honom: »Skulle du bliva vår konung, och skulle du råda över oss?» Och de hatade honom ännu mer för hans drömmars skull och för vad han hade sagt.

9 Sedan hade han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina bröder; han sade: »Hören, jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.»

10 När han förtäljde detta för sin fader och sina bröder, bannade hans fader honom och sade till honom: »Vad är detta för en dröm som du har haft? Skulle då jag och din moder och dina bröder komma och buga oss ned till jorden för dig?»

11 Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i sitt minne.

12 Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin faders får i Sikem,

13 sade Israel till Josef: »Se, dina bröder vakta fåren i Sikem; gör dig redo, jag vill sända dig till dem.» Han svarade honom: »Jag är redo.»

14 Då sade han till honom: »Gå och se efter, om det står väl till med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom tillbaka till mig med svar.» Så sände han honom åstad från Hebrons dal, och han kom till Sikem.

15 Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?»

16 Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta sin hjord.»

17 Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem säga: 'Låt oss gå till Dotain.'» Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.

18 När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit fram till dem, lade de råd om att döda honom.

19 De sade till varandra: »Se, där kommer drömmaren.

20 Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så få vi se huru det går med hans drömmar

21 Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras händer och sade: »Låt oss icke slå ihjäl honom.»

22 Ytterligare sade Ruben till dem: »Utgjuten icke blod; kasten honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom.» Han ville nämligen rädda honom undan deras händer och föra honom tillbaka till hans fader.

23 Då nu Josef kom fram till sina bröder, togo de av honom hans livklädnad, den fotsida klädnaden som han hade på sig,

24 och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var tom, intet vatten fanns däri.

25 Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina ögon, fingo de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och ladanum; de voro på väg med detta ned till Egypten.

26 Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi dräpa vår broder och dölja hans blod

27 Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.» Och hans bröder lydde honom.

28 Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.

29 När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder

30 och vände tillbaka till sina bröder och sade: »Gossen är icke där, vart skall jag nu taga vägen?»

31 Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade klädnaden i blodet;

32 därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader och läto säga: »Denna har vi funnit; se efter, om det är din sons livklädnad eller icke.»

33 Och han kände igen den och sade: »Det är min sons livklädnad; ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.»

34 Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina länder och sörjde sin son i lång tid.

35 Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall med sorg fara ned i dödsriket till min son.» Så begrät hans fader honom.

36 Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till Potifar, som var hovman hos Farao och hövitsman för drabanterna.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4747

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4747. 'And behold, a caravan of Ishmaelites came from Gilead' means those in whom simple good is present like that present in gentiles. This is clear from the representation of 'Ishmaelites' as those in whom simple good is present so far as life is concerned, and who consequently rely on natural truth so far as doctrine is concerned, dealt with in 3263, and from the meaning of 'Gilead' as exterior good into which, when a person is being regenerated, he is introduced first, dealt with in 4117, 4124. From this it is evident that 'a caravan of Ishmaelites from Gilead' means the kind of good that exists with gentiles, that is, those in whom that kind of simple good is present.

[2] The implications of this may be seen from what has been stated up to now and from what follows below, in advance of which only this needs to be mentioned: If people within the Church who have set themselves firmly against Divine truths - in particular against the truths that the Lord's Human is Divine and that the works of charity do contribute something towards salvation - have so set themselves against them not only from doctrine but also in life, they have driven themselves interiorly into the kind of state in which they cannot possibly be brought after that to accept those truths. For once such opposition has become firmly established in life as well as from doctrine it remains for ever. People who have no knowledge of man's interior state may suppose that no matter how much he has set himself firmly against those truths he can still accept them without difficulty after that, provided he is convinced they are truths. But this is impossible, as I have been allowed to know from a great deal of experience of such persons in the next life. For that which is firmly accepted from doctrine is absorbed into the understanding, and that which is firmly accepted in life is absorbed into the will. That which is deeply implanted in both areas of life in man - that is to say, in the life of his understanding and in the life of his will - cannot be rooted out. A person's essential soul which lives after death is shaped by these and it is such that it never withdraws from them. This also is the reason why the lot of those within the Church in whom such attitudes of mind have developed is worse than the lot of those outside the Church. Those outside the Church, called the gentiles, have not set themselves firmly against those truths because they have no knowledge of them. For this reason those among them who have led charitable lives with one another accept Divine truths with ease, if not in the world then in the next life. See what has been presented from experience regarding the state and lot of gentile nations and peoples in the next life, in 2589-2604.

[3] Consequently when a new Church is established by the Lord it is not established among those within the Church but among those outside it, that is, among gentiles. These are referred to many times in the Word. These preliminary remarks have been made so that what is implied by Joseph's being thrown into the pit by his brothers may be known and what by his being drawn out of it by the Midianites and sold to the Ishmaelites. For by 'Joseph's brothers' are represented those people within the Church who have set themselves firmly against Divine Truth, in particular against the two truths that the Lord's Human is Divine and that the works of charity do contribute something towards salvation, being opposed to them not only from doctrine but also in life. By 'the Ishmaelites' however those in whom simple good is present are represented, and by 'the Midianites' those who rely on the truth partnering that good. The latter are recorded as having drawn Joseph out of the pit, the former as having bought him. But what is meant by their bringing him down into Egypt where they sold him to Potiphar, Pharaoh's bedchamber-servant, will be stated further on.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.