Novokřesťanské studium Bible

Bible

 

1 Mosebok 32

Studie

   

1 Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;

2 och då Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skara.» Och han gav den platsen namnet Mahanaim .

3 Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;

4 och han bjöd dem och sade: »Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;

5 och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon.»

6 När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: »Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man.»

7 Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.

8 Ty han tänkte: »Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma.»

9 Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',

10 jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.

11 Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.

12 Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'»

13 Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau

14 två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,

15 trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.

16 Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: »Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna.»

17 Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',

18 då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'»

19 Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.

20 Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'» Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»

21 Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.

22 Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.

23 Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.

24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.

25 Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.

26 Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»

27 Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade: »Jakob.»

28 Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.»

29 Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade honom där.

30 Men Jakob gav platsen namnet Peniel , »ty», sade han, »jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat».

31 Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.

32 Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4232

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4232. Genesis 32

1. And Jacob went on his way, and the angels of God met him.

2. And Jacob said when he saw them, This is God's camp. And he called the name of that place Mahanaim.

3. And Jacob sent messengers ahead of him to his brother Esau, to the land of Seir, the field of Edom.

4. And he commanded them, saying, Thus shall you say to my lord Esau, Thus says your servant Jacob, With Laban I have sojourned, and have stayed until now.

5. And I have oxen and asses, flocks and men servants and women servants; and I am sending to tell my lord, so as to find favour in your eyes.

6. And the messengers returned to Jacob, saying, We came to your brother, to Esau, and he also is coming to meet you, and four hundred men with him.

7. And Jacob was exceedingly afraid, and was distressed; and he split up the people who were with him, and the flocks and herds and camels, into two camps.

8. And he said, If Esau comes towards one camp and smites it, the camp that is left will escape.

9. And Jacob said, O God of my father Abraham and God of my father Isaac, O Jehovah, who says to me, Return to your land, and to the place of your nativity, and I will deal well with you,

10. I am not worthy of all the mercies and of all the truth which You have shown to Your servant, for with just my staff I passed over this Jordan, and now I have become two camps.

11. Deliver me, I pray, from the hand of my brother, from the hand of Esau; for I fear him, lest he comes and smites me, the mother with the children. 1

12. And You have said, I will certainly deal well with you and I will make your seed like the sand of the sea which cannot be counted for multitude.

13. And he spent that night there, and took from what came into his hand a gift for Esau his brother:

14. Two hundred she-goats and twenty he-goats; two hundred sheep and twenty rams;

15. Thirty milking camels and their colts; forty young cows and ten young bulls; twenty she-asses and ten foals

16. And he gave them into the hand of his servants, drove by drove separately; and he said to his servants, Pass over in front of me and put a space between drove and drove.

17. And he commanded the first, saying, When Esau my brother meets you and asks you, saying, To whom do you belong; and where are you going; and whose are these in front of you?

18. Then you shall say, They belong to your servant Jacob; it is a gift sent to my lord Esau; and behold, he also is behind us.

19. And he commanded the second also, the third also, and all also following the droves, saying, In this manner 2 shall you speak to Esau when you find him.

20. And you shall also say, Behold, your servant Jacob is behind us. For he said, I will appease him with the gift that is going in front of me, and after that I will see his face; perhaps he will accept me.

21. And the gift passed over in front of him, and he spent that night in the camp.

22. And he rose up that night, and took his two wives (femina), and his two servant-girls, and his eleven sons, and passed over at the passage of Jabbok.

23. And he took them and made them pass over the river, and made all that he had pass over.

24. And Jacob remained alone; and a man wrestled with him until dawn came up.

25. And he 3 saw that he did not prevail against him, and he touched the hollow of his thigh, and the hollow of Jacob's thigh was out of joint as he wrestled with him.

26. And he 3 said, Let me go, for the dawn is coming up. And he said, I will not let you go unless you bless me.

27. And he 3 said to him, What is your name? And he said, Jacob.

28. And he' said, Your name will no longer be called Jacob, but Israel, for as a prince you have contended with God and with men, and have prevailed.

29. And Jacob asked and said, Tell me, I pray, your name. And he said, Why is it that you ask my name? And he blessed him there.

30. And Jacob called the name of the place Peniel, [saying,] For I have seen God face to face, and my soul is delivered.

31. And the sun rose on him as he passed over Penuel, and he was limping on his thigh.

32. Therefore the children of Israel do not eat the sinew of that which was displaced, which is on the hollow of the thigh, even to this day, because he touched, in the hollow of Jacob's thigh, the sinew of that which was displaced.

CONTENTS

The subject now in the internal sense is a turning round of the state within the Natural, so that good comes to occupy the first place and truth the second. The implanting of truth within good is dealt with in verses 1-23, and the wrestlings involved in the temptations which have to be endured then, in verses 24-32. At the same time the subject is the Jewish nation - how even though it was incapable of receiving anything of the Church, that nation did nevertheless represent things of the Church.

Poznámky pod čarou:

1. literally, mother over children (or sons)

2. literally, According to this word

3. i.e. the man

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

©2024 New Christian Bible Study Corporation. All rights reserved. Printed from newchristianbiblestudy.org