Bible

 

1 Mosebok 3

Studie

   

1 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»

2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,

3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån .'»

4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I ;

5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»

6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.

9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»

10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»

11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»

12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt

13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt

14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.

15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»

17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.

19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»

20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.

22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen

23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.

24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Conjugial Love # 353

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 535  
  

353. To this I will append two narrative accounts. Here is the first:

I was once in the midst of angels and overheard their conversation. They were talking about intelligence and wisdom, saying that a person has no other perception than that these are both in him, consequently that whatever he thinks with his intellect and intends from his will is from him - even though not a bit of it is from the person, beyond a capacity to receive those things having to do with the intellect and will from God. Moreover, because every person is inclined from birth to love himself, they said, to keep a person from perishing from love of self and a conceit in his own intelligence, it has been provided from creation that that love in a man be transferred to his wife, and that it be implanted in her from birth to love the intelligence and wisdom of her husband and thus the man. That is why a wife continually draws her husband's conceit in his own intelligence to herself, extinguishing it in him and causing it to live in her, thus turning it into conjugial love and filling it with gratifications beyond measure. This has been provided by the Lord, they said, to keep a man from becoming so infatuated with his own intelligence that he believes himself to be intelligent and wise from himself rather than from the Lord, thus wishing to eat of the tree of the knowledge of good and evil and suppose himself on that account to be like God, and also God Himself, as said and urged by the serpent, which symbolized the love of one's own intelligence. After eating of the tree, man was therefore expelled from Paradise, and a cherub guarded the way to the tree of life. 1 (Paradise, in its spiritual meaning, is intelligence. To eat of the tree of life is, spiritually, to be intelligent and wise from the Lord. And to eat of the tree of the knowledge of good and evil is, spiritually, to be intelligent and wise from self.)

Poznámky pod čarou:

  
/ 535  
  

Many thanks to the General Church of the New Jerusalem, and to Rev. N.B. Rogers, translator, for the permission to use this translation.