Bible

 

1 Mosebok 28

Studie

   

1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom; och han bjöd honom och sade till honom: »Tag dig icke till hustru någon av Kanaans döttrar,

2 utan stå upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din morfaders, hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av Labans, din morbroders, döttrar.

3 Och må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att skaror av folk komma av dig;

4 må han giva åt dig Abrahams välsignelse, åt dig och din säd med dig, så att du får taga i besittning det land som Gud har givit åt Abraham, och där du nu bor såsom främling.»

5 sände Isak åstad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram, till araméen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka, Jakobs och Esaus moder.

6 När nu Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att därifrån taga sig hustru -- ty han hade välsignat honom och bjudit honom och sagt: »Du skall icke taga till hustru någon av Kanaans döttrar» --

7 och när han såg att Jakob hade lytt sin fader och moder och begivit sig till Paddan-Aram,

8 då märkte Esau att Kanaans döttrar misshagade hans fader Isak;

9 och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru åt sig, utöver de hustrur han förut hade.

10 Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran.

11 Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där.

12 Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego upp och ned på den.

13 Och se, HERREN stod framför honom och sade: »Jag är HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd.

14 Och din säd skall bliva såsom stoftetjorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd.

15 Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.»

16 När Jakob vaknade upp ur sömnen sade han: »HERREN är sannerligen på denna plats, och jag visste det icke!»

17 Och han betogs av fruktan och sade: »Detta måste vara en helig plats, här bor förvisso Gud, och här är himmelens port

18 Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå.

19 Och han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus.

20 Och Jakob gjorde ett löfte och sade: »Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig bröd till att äta och kläder till att kläda mig med,

21 så att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, då skall HERREN vara min Gud;

22 och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 3739

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

3739. Shall be God’s house. That this signifies the Lord’s kingdom in the ultimate of order, in which higher things are as in their house, is evident also from what was said above (n. 3720), where the same words occur, and further from what was said in n. 3721. As regards higher things being in the ultimate of order as in their house, the case is this: Such an order has been instituted by the Lord that higher things inflow into lower ones, and therein present an image of themselves in general, and consequently are together therein in a certain general form, and thus are in order from the Highest, that is, from the Lord; from this it is that the proximate image of the Lord is the inmost heaven, which is the heaven of innocence and peace, where those who are celestial dwell; which heaven, because nearest to the Lord, is called His “likeness.” The next heaven, namely, that which succeeds and is in a lower degree, is an “image” of the Lord, because in this heaven, as in something general, there are simultaneously presented the things which are in the higher heaven. The ultimate heaven, which succeeds this again, is similarly circumstanced, for the particulars and singulars of the heaven next higher inflow into this heaven, and are therein presented in general, and in a correspondent form.

[2] The case is similar with man, for he has been created and formed to be an image of the three heavens. In man that which is inmost inflows in like manner into that which is lower; and this in like manner into that which is lowest or last. The natural and corporeal consists of such an influx and concourse into those things which are beneath, and finally into those which are last. In this way there is a connection of the last or ultimate things with the first, without which connection that which is last in order would not subsist a single moment. Thus it is manifest what is meant by higher things being in the ultimate of order as in their house. Whether we speak of things higher and lower, or interior and exterior, it is the same; for to man’s view things interior appear as higher; and for this reason man places heaven on high, when yet it is in what is internal.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.