Bible

 

1 Mosebok 22

Studie

   

1 En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

2 Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»

3 Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg till den plats som Gud hade sagt honom.

4 När nu Abrahamtredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd,

5 sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och gossen vilja gå ditbort. När vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.»

6 Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.

7 talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»

8 Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.» Så gingo de båda tillsammans.

9 När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.

10 Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.

11 Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade: »Abraham! Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

12 Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son

13 När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.

14 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser ; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig .

15 Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen

16 och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son

17 därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar.

18 Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.»

19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.

20 En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock fött barn åt din broder Nahor

21 Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,

22 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.

23 Men Betuel födde Rebecka. Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor, Abrahams broder.

24 Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2863

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2863. Att orden ’se, Milka har också fött söner åt Nahor, din broder’ avser dem utom Kyrkan som lever i broderlig endräkt på grund av det goda står också klart av det som redan anförts om Milka och Nahor i nr 1363, 1369, 1370. Ty Tera hade tre söner, Abraham, Nahor och Haran, som dyrkade andra gudar, se nr 1356. Milka var Harans dotter, som blev Nahors hustru, nr 1369. Och Haran dog i kaldeiska Ur ’i närvaro av /sin fader/ Tera’, nr 13651368. Av dessa ställen framgår det vad som förstås med ’Milka och Nahor’, nämligen med ’Milka’ det sanna, så som det existerade hos dessa hedniska folkslag, och med ’Nahor’ det goda hos dem. Förekomsten av sanningar hos dessa folkslag är uppenbar från många synpunkter sett, ty det är bekant att vishet och förståndighet i forna tider fanns hos dem, såsom deras erkännande av en Gud och de skrifter om Honom som var klädda i helig dräkt. De erkände också själens odödlighet och ett liv efter döden, såsom ock de godas lycksalighet och de ondas olycksalighet.

[2] Dessutom hade de som lag haft de tio budordens föreskrifter, det vill säga buden att man bör dyrka Gud, att föräldrar bör hedras, att inte mörda, stjäla eller begå äktenskapsbrott och att inte ha begär till det som tillhör andra. Inte heller var de nöjda med att vara så beskaffade bara i utvärtes avseende, utan ville även vara sådana till det invärtes. Det förhåller sig på samma sätt i dag, i det att de mera sedliga hedningarna från alla delar av världen stundom talar om sådana ämnen bättre än de kristna. Inte heller talar de bara därom, utan de lever också därefter.

[3] Dessa och många andra sanningar finns hos hedningarna och förbinder sig med det goda som kommer till dem ifrån Herren. Och genom förbindelsen av detta sanna och goda är hedningarna i ett tillstånd att ta emot ännu flera sanningar, eftersom det ena sanna känns vid det andra. Sanningar länkar sig samman utan svårighet, därför att de alla är sinsemellan förbundna och besläktade. Detta medför att de som i världen begåvats med det goda i det andra livet utan svårighet tar emot sanningarna i tron. Falskhet av olika slag sluter sig hos dem inte tillsammans med det goda, utan fogar sig endast vid det, dock på ett sådant sätt att de kan skiljas av från det. Allt som är förbundet förblir, medan allt som blott fogats vid skiljs ifrån. Det skiljs ifrån på samma gång som människorna får lära sig och tillägnar sig sanningarna i tron. Varje sanning i tron avlägsnar och skiljer ifrån det som är falskt, tills människan slutligen avskyr och flyr det. Av detta är uppenbart vad som förstås med sönerna, som Milka födde åt Nahor, Abrahams broder, nämligen dem utom Kyrkan som lever i broderlig endräkt i kraft av det goda.

  
/ 10837  
  

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 4184

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  

Tento překlad zatím obsahuje pasáže až po #2893. Pravděpodobně se na něm ještě pracuje. Pokud stisknete šipku doleva, najdete toto poslední přeložené číslo.

  
/ 10837