Bible

 

1 Mosebok 22

Studie

   

1 En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

2 Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»

3 Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg till den plats som Gud hade sagt honom.

4 När nu Abrahamtredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd,

5 sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och gossen vilja gå ditbort. När vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.»

6 Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.

7 talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»

8 Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.» Så gingo de båda tillsammans.

9 När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.

10 Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.

11 Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade: »Abraham! Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

12 Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son

13 När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.

14 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser ; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig .

15 Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen

16 och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son

17 därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar.

18 Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.»

19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.

20 En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock fött barn åt din broder Nahor

21 Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,

22 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.

23 Men Betuel födde Rebecka. Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor, Abrahams broder.

24 Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2838

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2838. Att orden ’såsom det i dag heter’ betyder det som är för evigt är uppenbart av det som menas med ’i dag’ i Ordet, varom följer. Man läser ofta i Ordet ’ända till denna dag eller till i dag’ såsom något som föregått:

Han är Mohabs fader ända till denna dag, och Ammons fader ända till denna dag. 1 Mosebok 19:37-38.

och sedan:

Namnet på staden är Beer-Seba ända till denna dag. 1 Mosebok 26:33.

dessutom:

Ända till denna dag äter inte Israels barn nerven i höften som förvreds, nerven som är över höftledsskålen. 1 Mosebok 32:32.

och likaså:

Denna är Rakels gravvård ända till denna dag. 1 Mosebok 35:20.

Josef gjorde det till en stadga /som gäller/ ända till denna dag. 1 Mosebok 47:26.

I historisk mening syftar ’ända till denna dag’ och ’i dag’ på den tid då Mose levde, men i invärtes mening betecknar dessa uttryck det beständiga och eviga i ett tillstånd. Med ’dag’ förstås tillstånd, se nr 23, 487, 488, 493, 893, och därför också ’i dag’, som är innevarande tid. Det som i världen är temporärt är i himlen evigt. För att uttrycka att något är evigt, så tilläggs därför ’i dag’ eller ’denna dag’, oaktat det för dem som endast är medvetna om den historiska meningen inte förefaller att innebära något ytterligare. Samma språkbruk förekommer på andra ställen i Ordet, såsom Jos 4:9; 6:25; 7:26; Domarboken1:21, 26, och på andra ställen.

[2] Att med ’i dag’ betecknas det som är ständigt och evigt kan man se hos David:

Jag skall berätta om vad som är beslutat: Jehovah har sagt till mig: Du är Min Son, i dag har Jag fött Dig. Psaltaren 2:7.

Här står ’i dag’ tydligt för det som är evigt.

Hos samme författare:

Evinnerligen, O Jehovah, står Ditt Ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar Din trofasthet. Du har grundat jorden, och den består. Vad Dina domar angår, så består också de i dag. Psaltaren 119:8991.

Också här står ’i dag’ tydligt för det som är evigt.

Hos Jeremia:

Förrän Jag danade dig i moderlivet, kände Jag dig, och förrän du lämnade modersskötet heliggjorde Jag dig. Jag har satt dig till en profet för folkslagen. Jag har denna dag (i dag) satt dig över folkslag och över konungariken. Jag har i dag gjort dig till en befäst stad och till en järnpelare och till murar av brons. Jeremia 1:5, 10, 18.

Detta syftar i bokstavsmeningen på Jeremia, men i den invärtes meningen förstås Herren. ’Jag har denna dag (i dag) satt dig över folkslag och över konungariken, och Jag har i dag gjort dig till en befäst stad’ betyder av evighet. Om Herren kan inte utsägas annat än det som är evigt.

[3] Hos Mose:

Ni står i dag allesammans inför Jehovah, er Gud, för att ni må träda in i Jehovahs, er Guds, förbund, i det edsförbund som Jehovah, er Gud, i dag vill sluta med er, så att Han må stadfästa er i dag Sig till ett folk, och så att Han skall vara Gud för er. Och det är inte endast med er som Jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, utan Jag gör det både med dem som i dag står här med oss inför Jehovah, vår Gud, och med dem som inte är med oss här i dag. 5 Mosebok 29:10, 1215.

Här förstås i bokstavsmeningen med ’i dag’ den dåvarande tiden, när Mose talade till folket. Ändå är det uppenbart att detta inbegriper senare tider och det som är oupphörligt. Ty att sluta förbund med någon och med dem som var där och med dem som inte var där anger det som är ständigt återkommande. Själva den evärdliga fortvaron är vad som avses i den invärtes meningen.

[4] Att ’dagligen’ och ’i dag’ betecknar det som är beständigt är uppenbart också av offret, som förrättades varje dag. Detta offer kallades det ständigt återkommande eller oupphörliga offret, just därför att ’dag’, ’dagligen’ och ’i dag’ har den nämnda innebörden, 4 Mosebok 28:3, 23; 8:13; 11:31; 12:11. Detta torde ännu tydligare framgå med mannat som regnade ned från himlen, varom det heter hos Mose:

Se, Jag skall låta bröd regna från himlen, och folket skall gå ut och samla för varje dag så mycket som behövs. Och de skall inte lämna något kvar till i morgon. Det som de ändå lämnade kvar till morgonen växte det maskar i och ruttnade, med undantag dock för det som de samlade dagen före sabbaten. 2 Mosebok 16:4, 19-20, 23.

Detta inträffade, därför att ’mannat’ betecknade Herrens Gudomliga Mänskliga, Johan 6:31-32, 49-50, 58, och därför att Herrens Gudomliga Mänskliga betecknade himmelsk mat, som inte är något annan än kärlek och människokärlek jämte alla slag av godhet och sanning i tron. I himlen ger Herren varje ögonblick denna mat till änglarna, således beständigt och evigt, se nr 2493. Det är också det som förstås i Herrens Bön med ’Giv oss i dag vårt dagliga bröd’, Matteus 6:11; Lukas 11:3, det vill säga varje instundande ögonblick för evigt.

  
/ 10837  
  

Bible

 

2 Mosebok 16:19-20

Studie

      

19 Och Mose sade till dem: »Ingen må behålla något kvar härav till i morgon.

20 Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.