Bible

 

1 Mosebok 22

Studie

   

1 En tid härefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

2 Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»

3 Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg till den plats som Gud hade sagt honom.

4 När nu Abrahamtredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se platsen på avstånd,

5 sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och gossen vilja gå ditbort. När vi hava tillbett, skola vi komma tillbaka till eder.»

6 Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans.

7 talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?»

8 Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret, min son.» Så gingo de båda tillsammans.

9 När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.

10 Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.

11 Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade: »Abraham! Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»

12 Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son

13 När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe.

14 Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser ; nu för tiden heter den Berget där HERREN låter se sig .

15 Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från himmelen

16 och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son

17 därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; och din säd skall intaga sina fienders portar.

18 Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig, därför att du lyssnade till mina ord.»

19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i Beer-Seba.

20 En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock fött barn åt din broder Nahor

21 Barnen voro Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och Kemuel, Arams fader,

22 vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.

23 Men Betuel födde Rebecka. Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor, Abrahams broder.

24 Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2803

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2803. Att det Gudomliga Sanna är ’sonen’ och att det Gudomliga Goda är ’fadern’ kan man inse av det som i Ordet menas med ’son’ som är det sanna, behandlat i nr 489, 491, 533, 1147, 2623, och av det som menas med ’fader’ som är det goda, och dessutom av att det sanna avlas och föds av det goda. Som många gånger tidigare visats kan det sanna inte vara och manifestera sig annat än från det goda. Orsaken till att med ’son’ här förstås det Gudomliga Sanna och med ’fader’ det Gudomliga Goda är att föreningen av det Gudomliga Väsendet med det Mänskliga och av det Mänskliga med det Gudomliga utgör det Gudomliga Äktenskapet av det Gudomliga Goda med det Sanna och av det Sanna med det Goda. Från detta äktenskap kommer det himmelska äktenskapet. Ty i Jehovah eller Herren finns inte någonting annat än det som är oändligt, och eftersom det är oändligt så kan inte någon annan föreställning finnas om Honom än att Han är Varat och Manifestationen (Esse et Existere) av allt gott och sant, det vill säga Han är själva det Goda och själva det Sanna. Själva det goda är Fadern och själva det Sanna är Sonen. Då nu, som framhållits, det Gudomliga Äktenskapet är äktenskapet mellan det Goda och det Sanna, och mellan det Sanna och det Goda, så är Fadern i Sonen, och Sonen i Fadern, såsom Herren Själv lär hos Johannes:

Jesus sade till Filippos: Tror du inte att Jag är i Fadern och Fadern i Mig? Tro Mig när Jag säger att Jag är i Fadern och Fadern i Mig. Johan 14:10-11.

Och på ett annat ställe hos samme evangelist:

Jesus sade till judarna: Även om ni inte tror på Mig, så tro åtminstone på gärningarna. Då skall ni förstå och tro att Fadern är i Mig och Jag i Fadern. Johan 10:36, 38.

Och på ett annat ställe:

Jag ber för dem – ty allt Mitt är Ditt och allt Ditt är Mitt – att alla må bli ett, liksom Du, Fader, är i Mig och Jag i Dig. Johan 17:9-10, 21.

Och på ett annat ställe:

Nu är Människosonen förhärligad, och Gud i Honom. Om Gud är förhärligad i Honom, skall Gud också förhärliga Honom i Sig. Fader, förhärliga Din Son, så att Din Son också kan förhärliga Dig. Johan 13:31-32; 17:1.

[2] Av dessa citat, hämtade från Johannes, kan man inse hurdan föreningen är av det Gudomliga och av det Mänskliga i Herren – att den är inbördes och ömsesidig – det vill säga den är en reciprok förening. Detta är den Förening som kallas det Gudomliga Äktenskapet, och från detta stiger det himmelska äktenskapet ner, vilket är Herrens själva rike i himlen, varom det heter hos Johannes:

Den dagen skall ni förstå att Jag är i Min Fader, och ni i Mig och Jag i er. Johan 14:20.

Och på ett annat ställe:

Jag ber för alla dessa, att de skall bli ett och att liksom Du, Fader, är i Mig och Jag i Dig, också de skall vara ett i Oss, att den kärlek som Du har älskat Mig med skall vara i dem, och Jag i dem. Johan 17:2123, 26.

[3] Att detta himmelska äktenskap är mellan det goda och det sanna och mellan det sanna och det goda, se nr 2508, 2618, 2728, 2729 och i närmast följande numrerade avsnitt. Och då nu det Gudomliga Goda aldrig kan ha vara och manifestation (nusquam esse et existere potest) utan det Gudomliga Sanna, och det Gudomliga Sanna aldrig utan det Gudomliga Goda, utan det ena är i det andra inbördes och ömsesidigt, så är det därför uppenbart att det Gudomliga Äktenskapet har existerat i evighet, det vill säga Fadern i Sonen och Sonen i Fadern, såsom Herren Själv lär hos Johannes:

Förhärliga nu Mig hos Dig, Fader, med den härlighet Jag hade hos Dig innan världen var till. Johan 17:5, 24.

Men det Gudomliga Mänskliga, som var fött av evighet, föddes även i tiden, och det som blev fött i tiden är detsamma som det som blev förhärligat. Det är därför som Herren så ofta sade att Han skulle gå till Fadern som sänt Honom, det vill säga Han skulle vända åter till Fadern. Och hos Johannes:

I Begynnelsen var Ordet (Ordet är själva det Gudomliga Sanna), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Det (eller: Han) var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det (eller: Honom), och utan det (eller: Honom) blev ingenting till av allt det som finns till. Och Ordet blev kött och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet, härligheten som den Enfödde får av Fadern, full av nåd och sanning. Johan 1:13, 14.

Se även Johan 3:13; 6:62.

  
/ 10837  
  

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 7201

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  

Tento překlad zatím obsahuje pasáže až po #2893. Pravděpodobně se na něm ještě pracuje. Pokud stisknete šipku doleva, najdete toto poslední přeložené číslo.

  
/ 10837