Bible

 

1 Mosebok 19

Studie

   

1 Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då i Sodoms port. När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot dem och föll ned till jorden på sitt ansikte

2 och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i morgon bittida fortsätta eder färd.» De svarade: »Nej, vi vilja stanna på gatan över natten.»

3 Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och kommo in i hans hus. Och han tillredde en måltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åto.

4 Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro.

5 Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss, så att vi få känna dem.»

6 Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter sig

7 och sade: »Mina bröder, gören icke så illa.

8 Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man. Dem vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I finnen för gott. Gören allenast icke något mot dessa män, eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.»

9 Men de svarade: »Bort med dig!» Och de sade ytterligare: »Denne, en ensam man, har kommit hit och bor här såsom främling, och han vill dock ständigt upphäva sig som domare. Men nu skola vi göra dig mer ont än dem.» Och de trängde med våld in på mannen Lot och stormade fram för att spränga dörren.

10 Då räckte männen ut sina händer och togo Lot in till sig i huset och stängde dörren.

11 Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet, både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.

12 Och männen sade till Lot: »Har du någon mer här, någon måg, eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.

13 Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva dem.»

14 Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty HERREN skall fördärva staden.» Men hans mågar menade att han skämtade.

15 När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade: »Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens missgärning

16 Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans hustru och hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och de förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de honom.

17 Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten. Fly undan till bergen, så att du icke förgås.»

18 Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre.

19 Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv; men jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan hinner mig, så att jag omkommer.

20 Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten; låt mig fly undan dit -- den är ju så liten -- på det att jag må bliva vid liv.»

21 Då svarade han honom: »Välan, jag skall ock häri göra dig till viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om.

22 Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du har kommit dit.» Därav fick staden namnet Soar .

23 Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar,

24 lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra;

25 och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken.

26 Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod.

27 Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför HERREN,

28 och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn.

29 Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där Lot hade bott.

30 Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och han bodde med sina båda döttrar i en grotta.

31 Då sade den äldre till den yngre: »Vår fader är gammal, och ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all världens sedvänja.

32 Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader

33 Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.

34 Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låg i natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader

35 Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon lade sig, ej heller när hon stod upp.

36 Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader.

37 Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från honom härstamma moabiterna ända till denna dag.

38 Den yngre födde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi; från honom härstamma Ammons barn ända till denna dag.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2360

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2360. Att Han kallar dem ’bröder’ därför att det var med utgångspunkt från det goda som han vädjade är tydligt av det som ’bröder’ betecknar, ty ’en broder’ har i Ordet samma innebörd som ’ens nästa’ av det skälet att var och en bör älska sin nästa som sig själv. Sålunda kallades de ’bröder’ på grund av kärleken, eller, vilket är detsamma, på grund av det goda. Att på detta sätt tilltala och hälsa någon med dennes namn och så vidare beror på att Herren är allas Fader i himlen och älskar alla som Sina barn. Kärleken är således en andlig förbindelse. Av detta följer att hela himlen så att säga liknar en familj på grund av kärleken och människokärleken, nr 685, 917.

[2] Eftersom alla Israels barn förebildade Herrens himmelska rike, det vill säga kärlekens och människokärlekens rike, så kallade de varandra ’bröder’ och också ’kamrater’. Kamrater kallades de emellertid inte på grund av det goda i människokärleken, utan på grund av det sanna i tron, såsom hos Jesaja:

Mannen hjälper sin kamrat och säger till sin broder: Var ståndaktig. 41:6.

Hos Jeremia:

Så skall ni säga, alla till sin kamrat och alla till sin broder: Vad har Jehovah svarat?, och: Vad har Jehovah talat? Jeremia 23:35.

Hos David:

För mina bröders och mina kamraters skull vill jag säga: Frid vare med dig! Psaltaren 122:8.

Hos Mose:

Han skall inte ansätta sin kamrat och sin broder, eftersom Jehovahs eftergift har blivit kungjord. 5 Mosebok 15:2-3.

Hos Jesaja:

Jag skall blanda ihop Egypten med Egypten, och de skall strida, mannen mot sin broder och mannen mot sin kamrat. 19:2.

Hos Jeremia:

Tag er i akt, alla för sin kamrat och lita inte på någon broder, ty varje broder skall med list fullständigt tränga undan sin broder och varje kamrat förtala sin kamrat. Jeremia 9:4.

[3] Att alla som tillhörde Kyrkan med ett namn kallades ’bröder’ kan man se hos Jesaja:

De skall föra alla era bröder från alla folkslag som ett spisoffer åt Jehovah på hästar, i lätta vagnar och i täckta vagnar, och på mulåsnor och på dromedarer till Mitt heliga berg, Jerusalem. Psaltaren 66:20

De som likt judarna inte kände till mer än bokstavsmeningen tror inte att andra här betecknas än Jakobs efterkommande och också att dessa efterkommande skall föras tillbaka till Jerusalem på hästar och i lätta vagnar och i täckta vagnar och på mulåsnor av dem som de kallar hedningar. Men med ’bröder’ förstås alla som låter sig ledas av det goda, med ’hästar, lätta vagnar och täckta vagnar’ det som hör till det sanna och med ’Jerusalem’ Herrens rike.

[4] Hos Mose:

Om det finns någon behövande bland er, en av era bröder, inom en av era portar, skall ni inte förhärda ert hjärta och inte heller sluta er hand för er behövande broder. 5 Mosebok 15:7, 11.

Hos samme författare:

En bland dina bröder skall du sätta till konung över dig. Du får inte sätta till konung över dig en utlänning, som inte är din broder. Och hans hjärta får inte förhäva sig över sina bröder.

5 Mosebok 17:15, 20.

Hos samme författare:

Jehovah, din Gud, skall åt dig ur mitten av dig, bland dina bröder, uppväcka en profet som är mig lik. Honom skall du lyda. 5 Mosebok 18:15, 18.

[5] Av dessa citat framgår att alla judar och israeliter kallade varandra bröder, men bundsförvanterna kallade de kamrater. Eftersom de emellertid inte kan se annat och mer än historiska och världsliga beskrivningar i Ordet, så tror de följaktligen att de kallar varandra bröder, därför att de är ättlingar till en och samma stamfader, nämligen Abraham. De kallades emellertid inte bröder i Ordet av denna orsak, utan på grund av det goda som de förebildade. Dessutom betecknar ’Abraham’ i den invärtes meningen inte någonting annat än själva kärleken, det vill säga Herren, nr 1893, 1965, 1989, 2011, vars söner – som därför är bröder – är de som låter sig ledas av det goda, ja, alla de som kallas vår ’nästa’, såsom Herren lär hos Matteus:

En är er Mästare, Kristus, och ni är alla bröder. Matteus 23:8.

[6] I samma evangelium:

Var och en som är vred på sin broder utan orsak är underkastad domen. Var och en som säger till sin broder: Raka! undgår inte att ställas inför Rådet. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt då din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med din broder. Matteus 5:2224.

I samma evangelium:

Varför ser du flisan i din broders öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Och hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan i ditt öga? Matteus 7:24.

I samma evangelium:

Om din broder syndar mot dig, så gå och tillrättavisa honom i enrum. Lyssnar han på dig, har du vunnit tillbaka din broder. Matteus 18:15.

I samma evangelium:

Petrus kom fram till Honom och sade: Herre, hur många gånger skall min broder kunna synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Matteus 18:21.

I samma evangelium:

Så skall Min himmelske Fader göra med var och en av er som inte av uppriktigt hjärta förlåter sin broders överträdelser. Matteus 18:35.

[7] Av allt detta står det klart att alla människor i hela världen, som är vår nästa, kallas bröder. De kallas ’bröder’, därför att var och en bör älska sin nästa som sig själv, så att de kan kallas så på grund av kärleken eller det goda. Och eftersom Herren är själva det Goda och Själv är vår Nästa i högsta mening, så kallar Han dem ’bröder’, såsom hos Johannes:

Jesus sade till Maria: Gå till Mina bröder. Johan 20:17.

Och hos Matteus:

Konungen skall svara dem och säga: Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är Mina bröder, det har ni gjort för Mig. Matteus 25:40.

Av detta är uppenbart att ’broder’ är ett ord som är ett uttryck för kärlek.

  
/ 10837