Bible

 

1 Mosebok 18

Studie

   

1 Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.

2 När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden

3 och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.

4 Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.

5 Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»

6 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»

7 Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.

8 Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.

9 Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade: »Därinne i tältet

10 Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.

11 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.

12 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»

13 Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'

14 Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son

15 Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»

16 Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.

17 Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?

18 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.

19 Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.»

20 Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;

21 därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

22 Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.

23 Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?

24 Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?

25 Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?»

26 HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.»

27 Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska

28 Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»

29 Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.»

30 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.»

31 Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.»

32 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.»

33 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2220

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2220. Att ’Sodom’ är allt ont som har sitt upphov i egenkärleken framgår av det som ’Sodom’ står för i Ordet. Trots att det i nästa kapitel kan förefalla som om Sodom betecknar det onda som består av de värsta formerna av äktenskapsbrott, så står orten likväl inte för någonting annat än det onda som härflyter från egenkärleken. I Ordet förebildas de förfärligheter som väller fram ur egenkärleken av olika slag av äktenskapsbrott. Att ’Sodom’ betecknar allt ont som kommer av egenkärleken och ’Gomorra’ allt falskt därifrån har visats i del 1, i nr 1212, 1663, 1682, 1689, och kan ytterligare belysas av följande ställen i Ordet. Hos Jeremia:

Må svärdet komma över kaldéerna och över invånarna i Babel, liksom när Gud förstörde Sodom och Gomorra, sade Jehovah. Ingen man skall bo där mer och inget människobarn vistas därinne. Jeremia 50:35, 40.

Detta syftar på dem som avses med ’kaldéerna’, vilkas gudsdyrkan består av profan falskhet, såsom tidigare visats, i nr 1368, och också på dem som avses med ’Babel’, vars gudsdyrkan består av profan ondska, nr 1182, 1326. Deras fördömelse beskrivs med omstörtningen av Sodom, det vill säga av det onda på det hela taget och med omstörtningen av Gomorra, det vill säga av det falska på det hela taget, eftersom även deras gudsdyrkan består av ont, som härflyter från egenkärleken, och av falskt därifrån.

[2] Hos Amos:

Jag lät en omstörtning drabba er, liksom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra, och ni blev som en brand ryckt ur elden. Amos 4:11.

Detta syftar på Samarien, varmed betecknas den förvända andliga Kyrkan, som vad beträffar det onda i allmänhet tvärtemot det goda i människokärleken kallas ’Sodom’, vad beträffar det falska i allmänhet tvärtemot det sanna i tron kallas ’Gomorra’, och vad beträffar bådadera här, såsom i citatet ovan, beskrivs som ’en Guds omstörtning’. Hos Sefanja:

Moab skall vara som Sodom, och Ammons barn som Gomorra, ett tillhåll för nässlor, och en saltgrop, och en ödemark för evigt. Så skall det gå dem för deras högmods skull, därför att de smädat och utbrett sig över Jehovah Sebaots folk. 2:9-10.

Här står ’Sodom’ för det onda som har sitt upphov i egenkärleken och ’Gomorra’ för det falska därifrån. Bäggedera kallas här ’en ödemark’, liksom de i de två tidigare citaten var ’en omstörtning’. ’Högmod’ är detsamma som egenkärlek. ’Att smäda Jehovah Sebaots folk’ är att till sanningarna foga det som är ont och ’att utbreda sig över folket’ är att till sanningarna foga det som är falskt.

[3] Hos Hesekiel:

Din äldre syster är Samarien, hon och hennes döttrar, som bor till vänster om dig, och din yngre syster, som bor till höger om dig, är Sodom och hennes döttrar. Din syster Sodom och hennes döttrar har inte gjort vad du och dina döttrar har gjort. Se, denna var din syster Sodoms missgärning: högmod, övermättnad av bröd och sysslolöshetens säkerhet hade hon och hennes döttrar, och den eländiges och nödställdes hand styrkte hon inte. Tvärtom blev de högfärdiga och bedrev vad skamligt var inför Mig. 16:46, 4850.

Detta syftar på Jerusalems styggelser, som beskrivs med Samarien och Sodom – med ’Samarien’ i stället för Gomorra vad avser falskhet av olika slag, med ’Sodom’ vad avser ondska av olika slag. Vad som specifikt menas med ’Sodom’ anges också, för det heter: ’denna var Sodoms missgärning’, nämligen egenkärlek, som där betecknas med ’högmod’. Deras förkastelse av det goda i människokärleken betecknas med ’övermättnad på bröd’, och att de i falskhet och ondska av olika slag fann sin tillfredsställelse betecknas med ’sysslolöshetens säkerhet’. Deras brist på barmhärtighet och medmänsklighet beskrivs med att de inte styrkte den eländiges och nödställdes hand. Alla begärelser som har sitt upphov i ett sådant tillstånd är i alla skrymslen inpyrda med kärlek till sig själv och betecknas med att döttrarna blev högmodiga – med ’döttrar’ avses just sådana begärelser.

[4] Av vad här nu anförts framgår vad Sodom betecknar – att dess innebörd inte sammanfaller med den som förekommer i den historiska meningen i nästa kapitel. I detta kapitel avses i den invärtes meningen med Sodom sådant som här beskrivs hos Hesekiel, nämligen det som hör samman med egenkärleken. Men beskrivningen på Sodom är här mildare, därför att hänvisningar görs till Jerusalems styggelser, som var större än Sodoms, något som också är tydligt av Herrens ord hos Matteus:

Sannerligen Jag säger er, det skall bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för denna stad. Matteus 10:15; Markus 6:11; Lukas 10:12.

Hos Johannes:

Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten. Uppenbarelseboken 11:8.

Att ’Sodom’ här inte betyder Sodom och inte heller ’Egypten’ betyder Egypten är alldeles uppenbart, då det ju sägs att staden ’på andligt språk kallas Sodom och Egypten’. ’Sodom’ står för allt ont som har sin grund i egenkärleken och ’Egypten’, i stället för Gomorra, står för allt falskt som kommer därifrån.

  
/ 10837