Bible

 

1 Mosebok 11

Studie

   

1 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.

2 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.

3 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.

4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden

5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.

6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.

7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»

8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att byggastaden.

9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.

10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.

11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.

12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.

13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.

15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.

16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.

17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.

18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.

19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.

20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.

21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.

22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.

23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.

24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.

25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.

26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.

27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.

28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.

29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.

30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.

31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.

32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 1311

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

1311. And Jehovah came down. That this signifies judgment upon them, is evident from what has gone before and from what follows, and also from the signification of “coming down,” when predicated of Jehovah; from what has gone before, in that the subject has been the building of the city and tower of Babel; from what follows, in that the subject is the confusion of lips and of dispersion; from the signification of “coming down,” when predicated of Jehovah, in that this is said when judgment takes place. Jehovah or the Lord is everywhere present and knows all things from eternity; and therefore it cannot be said of Him that He came down to see, except in the literal sense, where it is so said according to the appearances with man. But in the internal sense it is not so, for in this sense the subject is presented as it is in itself, and not according to the appearances; so that in the passage before us “to come down to see” signifies judgment.

[2] Judgment is predicated of a state when evil has reached its highest, or, as it is termed in the Word, when it is “consummated,” or when “iniquity is consummated.” For the case herein is that all evil has its limits as far as which it is permitted to go; but when it goes beyond these limits, it incurs the penalty of the evil. This is so both in particular and in general. The punishment of evil is what is then called a judgment. And because it appears at first as if the Lord did not see or observe that the evil exists-for when a man does evil without punishment, he supposes that the Lord troubles not Himself about the matter, but when he undergoes the penalty he begins to think that the Lord sees, and even that the Lord inflicts the punishment-it is therefore said, in accordance with these appearances, that Jehovah came down to see.

[3] To “come down” is predicated of Jehovah, because “the highest” is predicated of Him, that is, He is said to be in the highest, and this too according to the appearance, for He is not in things highest but in things inmost, and this is the reason why in the Word what is highest and what is inmost have the same signification. On the other hand, judgment or the penalty of evil takes place in lower and lowest things. This explains why He is said to “come down;” as also in David:

O Jehovah, bow Thy heavens and come down; touch the mountains and they shall smoke; cast forth lightning and scatter them (Psalms 144:5-6),

where the punishment of evil, or judgment, is signified.

In Isaiah:

Jehovah of Armies shall come down to fight upon Mount Zion, and upon the hill thereof (Isaiah 31:4).

And again:

O that Thou wouldest come down, that the mountains might flow down at Thy presence (Isaiah 64:1).

Here in like manner to “come down” denotes the penalty, or judgment, inflicted upon evil.

In Micah:

Jehovah cometh forth out of His place, and will come down, and tread upon the high places of the earth, and the mountains shall be molten under Him (Micah 1:3-4).

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.