Bible

 

2 Mosebok 14

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 »Säg till Israels barn att de skola vända om och lägra sig framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framför Baal-Sefon skolen I lägra eder vid havet.

3 Men Farao skall tänka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instängda i öknen.

4 Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på det att egyptierna må förnimma att jag är HERREN.» Och de gjorde så.

5 Då man nu berättade för konungen i Egypten att folket hade flytt, förvandlades Faraos och hans tjänares hjärtan mot folket, och de sade: »Huru illa gjorde vi icke, när vi släppte Israel, så att de nu icke mer skola tjäna oss

6 Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;

7 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kämpar på dem alla.

8 Ty HERREN förstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjärta, så att han förföljde Israels barn, när de nu drogo ut med upplyft hand.

9 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.

10 När så Farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon och fingo se att egyptierna kommo tågande efter dem. Då blevo Israels barn mycket förskräckta och ropade till HERREN.

11 Och de sade till Mose: »Funnos då inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att i öknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!

12 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Låt oss vara, så att vi få tjäna egyptierna.' Ty det vore oss bättre att tjäna egyptierna än att i öknen

13 Då svarade Mose folket: »Frukten icke; stån fasta, så skolen I se vilken frälsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig någonsin skolen I mer få se egyptierna så, som I sen dem i dag.

14 HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»

15 Och HERREN sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de draga vidare.

16 Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på torr mark.

17 Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.

18 Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare

19 Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.

20 Den kom så emellan egyptiernas här och Israels här; och molnet var där med mörker, men tillika upplyste det natten. Så kunde den ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.

21 Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.

22 Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

23 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare, förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.

24 Men när morgonväkten var inne, blickade HERREN på egyptiernas här ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här;

25 och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev dem svårt att komma framåt. Då sade egyptierna: »Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna

26 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över havet, så att vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnar och ryttare

27 Då räckte Mose ut sin hand över havet, och mot morgonen vände havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde möttes därav; och HERREN kringströdde egyptierna mitt i havet.

28 Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.

29 Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

30 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.

31 Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora maktegyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 8206

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

8206. And the waters were a wall to them on their right hand, and on their left. That this signifies that they were withheld from falsities on every side, is evident from the signification of “the waters” of that sea, as being falsities from evil (see n. 8137, 8138); from the signification of “were a wall to them,” as being to be withheld from them (of which below); and from the signification of “on their right hand and on their left,” as being on every side. That “to be a wall to them,” when said of waters by which are signified falsities, denotes to be withheld from falsities, is because the case with man is this. When a man is kept by the Lord in good and truth, then falsities and evils are removed, and being removed they stand round like a wall, for they cannot enter into the sphere where good and truth are. The reason is, that in good and truth the Lord is present, and the presence of the Lord puts away evil and falsity on every side; for good and truth are absolutely opposite to evil and falsity, and therefore they cannot be together without one destroying the other. But indeed good with truth destroys, that is, removes, evil with falsity, because the former is Divine and consequently has all power, whereas the latter is infernal and consequently has no power. The former acts from things internal, but the latter from things external. When evils with falsities are removed in a man, they as before said stand round like a wall, and are in the perpetual endeavor to rush in; but this they cannot do, because the presence of the Lord, which is in good and truth, wards them off. This is what is signified by the waters being a wall unto them on their left hand and on their right. That man is withheld from evil and falsity by being kept in good and truth by the Lord, see n. 1581, 2406, 4564. But no one can be withheld from evil and kept in good, unless he has received this capacity by means of the exercise of charity in the world. This is effected by means of a life of good, or a life according to the truths of faith, consequently by means of the affection or love of good. He who by reason of his life has the love and affection of good, can be in the sphere of good and truth; but not he who by his life has put on a nature of evil.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.