518. Det var andar som från sin föreställning i världen intalat sig, att de skulle komma till himlen och bliva mottagna framför andra, eftersom de varit lärda och vetat många ting ur Ordet och av kyrkans läror, i det de menade sig sålunda vara visa, och att det var de som förståtts med dem, om vilka det säges, att de skulle lysa såsom fästet lyser och såsom stjärnorna (Daniel 12:3) Men det blev utforskat, huruvida deras kunskaper hade sitt säte i minnet eller i livet. De som voro i äkta böjelser för det sanna, således för nyttors skull, skilda från kroppsliga och världsliga ting, vilka nyttor i sig själva är andliga, blev också, sedan de undervisats, mottagna i himlen, och då blev det dem givet att veta, vad det är som lyser i himlen, nämligen att det är det Gudomliga Sanna, som där är himlens ljus, i nyttan, vilken är den grundval som tager emot det ljusets strålar och vänder dem i mångahanda skiftningar av glans. Men de, hos vilka kunskaperna hade sitt säte endast i minnet och som genom dem förvärvat sig förmåga att resonera om sanningar och bekräfta vad de antagit som grundsatser, ha efter bekräftelsen sett dessa som sanna, ehuru de voro falska. Eftersom dessa inte varit i något himlens ljus och likväl från det högmod, som vanligtvis vidhänger en sådan intelligens, varit i den tron, att de voro lärdare än andra och därför skulle komma till himlen, och att änglarna skulle tjäna dem, blev de upplyfta till den första eller lägsta himlen för att införas i ett änglasamfund, för att de skulle avlägsnas från sin dåraktiga tro. Men när de voro i ingången, begynte det vid inströmmandet av himlens ljus att mörkna för ögonen på dem, sedan begynte de att förvirras till förståndet, omsider att draga efter andan, som om de skulle dö; och när de kände himlens värme, som är himmelsk kärlek, begynte de att plågas i sitt inre. De blev därför nedkastade därifrån och sedan undervisade om, att det inte är kunskaper som göra en ängel, utan själva det liv som förvärvas genom kunskaper, eftersom kunskaperna i sig själva betraktade är utanför himlen, men det genom kunskaper förvärvade livet är inom himlen.

256. 3. Strict materialists justify their rejection of divine providence when they see that Christianity is restricted to that smaller part of the inhabited world that we call Europe, and even there is divided. The reason Christianity is found only in that smaller part of the habitable world called Europe is that it is not suited to the character of people of the Middle East the way Islam is, Islam being a kind of compound religion, as already noted [255]. Any religion that is not suitable is not accepted. For example, a religion that prohibits marrying more than one wife will not be accepted but rejected by people who have been polygamists for centuries; and the same principle applies to other practices mandated by Christianity.

[2] It does not matter whether a larger or a smaller part of the world accepts a religion as long as there are people who have the Word, since there is still light from them to people who are outside the church and do not have the Word. This has been explained in Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 104-113. Strange as it may seem, wherever the Word is read reverently and the Lord is worshiped because of the Word, the Lord is present along with heaven. This is because the Lord is the Word, and the Word is that divine truth that makes heaven what it is. This is why the Lord says, "Wherever two or three are gathered in my name, I am there in their midst" (Matthew 18:20). This can be done with the Word by Europeans, then, in many places in the habitable world, because Europeans are in business all around the world and are either reading the Word or teaching from it everywhere. It may seem as though I am making this up, but it is true.

[3] The reason Christianity is divided is that it is based on the Word, and the Word is composed entirely of correspondential imagery. For the most part, these images are semblances of truth that contain hidden genuine truth. Since the church must necessarily derive its teaching from the literal meaning of the Word, and that meaning is of this nature, it is inevitable that there should be quarrels and arguments and dissent in the church especially about the interpretation of the Word, though not about the Word itself or the divine nature of the Lord himself. It is universally believed that the Word is holy and that the Lord is divine, and these two beliefs are essential features of the church. This means that people who deny the Lord's divine nature, the ones called Socinians, are excommunicated by the church, while people who deny the holiness of the Word are not even considered Christians.

I may add at this point something striking about the Word, something that points to the conclusion that inwardly the Word is divine truth itself, and that at its very heart it is the Lord.

[4] When spirits open the Word and rub it against their face or clothing, then simply from this touch their faces or clothing glow as brightly as the moon or a star. Everyone they meet can see this. This is a witness to the fact that nothing in the world is more holy than the Word.

On the Word being composed entirely of correspondential imagery, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 5-26; on the need to draw and corroborate the teaching of the church from the literal meaning of the Word, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 50-61 of that work; on the fact that it is possible to get heresies from the literal meaning of the Word but harmful to validate them, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 91-97; and on the church being derived from the Word, with its quality determined by its understanding of the Word, see Teachings for the New Jerusalem on Sacred Scripture 76-79.