2832. Att orden ’med sina horn’ betecknar all dess makt vad avser sanningarna i tron är uppenbart av det som förstås med ’horn’. Horn nämns på många ställen i Ordet och står där för makten hos det sanna, som härrör från det goda, och i motsatt mening för makten hos det falska, som härrör från det onda. Här är innebörden att de andliga, här betecknade med ’väduren’, är insnärjda i naturlig kunskap med all dess makt beträffande det sanna med påföljd att de var berövade förmågan att fatta sanningarna. För ju mera någon rådfrågar enbart yttre kunskaper och då fäster hela sitt hjärta och förstånd (animus et mens) vid dessa vad angår sådant som hör till sanningarna i tron, desto mera förlorar han sanningens ljus. Och när han förlorar detta ljus förlorar han också sanningens liv. Var och en kan av erfarenhet veta detta, om han ger akt på och reflekterar över dem som säger att de inte kan tro något överhuvudtaget, om de inte genom sensorisk erfarenhet kan fatta att det förhåller sig så eller så eller med hjälp av kunskapsfakta. Om man tar reda på hur dessa människor verkligen är funtade, så skall man finna att de inte tror på någonting alls, och att för övrigt ingenting syns dem visare än att tillskriva naturens makter allt, smått som stort. Det finns också många som säger att de tror, fast de inte begriper. Men det oaktat resonerar de, liksom andra, i hemlighet inom sig utifrån sinnenas vittnesbörd och utifrån vad som är enbart kunskapsmässigt om trossanningarna, huruvida det förhåller sig på det eller det sättet. Dessa människor har antingen en sorts övertalelsetro ingiven dem av kärlek till sig själva och världen, eller också tror de inte alls på någonting. Hurdana de är framgår av deras sätt att leva. Båda kategorierna är väl i Herrens andliga Kyrka, men de är ändå inte medlemmar av Kyrkan. De människor däremot som lever ett det godas liv och sätter tro till sanningarna är medlemmar av Kyrkan. Men andliga människor sätter inte tro till andra sanningar än dem som präglats in hos dem från tidig barndom och vilka de sedan bestyrkt hos sig från läran eller från någon annan källa. Sådant är tillståndet hos dem som är andliga, ett tillstånd som här beskrivs med ’en vädur som fastnat med sina horn i ett snår’ – se strax ovan i nr 2831.
[2] Horn betecknar makten hos det sanna som härrör från det goda
Detta framgår av följande ställen.
Hos David:
Du är deras starkhets prydnad, och i Ditt välbehag skall Du upphöja vårt horn. Ty vår sköld tillhör Jehovah och vår konung Israels Helige. Min sanning och Min barmhärtighet skall vara med honom, och i Mitt namn skall hans horn bli upphöjt. Och Jag skall lägga havet under hans hand och floderna under hans högra hand. Psaltaren 89:18, 19, 25-26.
Här står ’vårt horn’ och ’hans horn’ för sanningens makt. Det handlar här om Herrens rike. ’Vår konung tillhör Israels Helige’ står för att det Gudomliga Sanna är Herrens – med ’konung’ förstås det sanna, och Herrens konungadöme är det Gudomliga Sanna, se nr 1672, 1728, 2015, 2069. ’Att lägga havet under hans hand och floderna under hans högra hand’ står för att styrka finns i kunskaper om och insikter i det sanna – med ’hand’ och ’höger hand’ förstås styrka, nr 878, och med ’hav’ och ’flod’ kunskaper och insikter, nr 28, 2702.
Hos samme författare:
Jag skall hålla Dig kär, Jehovah, min styrka, Jehovah, mitt hälleberg, min borg, och min räddare, min Gud, min klippa, som jag förtröstar på, min sköld och mitt frälsnings horn. Psaltaren 18:1-2; 22:2-3.
’Frälsnings horn’ står för det sanna med hänsyn till dess makt, ’styrka’, ’hälleberg’, ’borg’, ’Gud’, ’klippa’, ’sköld’ står andligt sett för sanningens makt.
[3] Hos samme författare:
I Sion skall Jag låta ett horn åt David skjuta upp, Jag skall reda till en lampa åt Min smorde. Hans fiender skall Jag klä med skam. Psaltaren 132:17-18.
Detta syftar på Herren, som är ’David’, nr 1888. ’Horn’ står för sanningens makt, ’lampa’ för sanningens ljus.
Hos Samuel:
Mitt hjärta har fröjdat sig i Jehovah, mitt horn har upphöjt sig i Jehovah, min mun är vidöppen mot mina fiender, ty Jag har glatt mig i Din frälsning. Jehovah skall ge styrka åt Sin konung och skall upphöja Sin smordes horn. 1 Samuelsboken 2:1, 10.
I denna profetia av Hanna står ’horn’ för sanningens makt.
[4] Hos Mose:
Ära åt den förstfödde bland hans tjurar, och hans horn är enhörningshorn. Med dem skall han stånga folken tillsammans till jordens ändar. 5 Mosebok 33:17.
I denna profetia av Mose om Josef står ’enhörningshorn’ för det sannas stora makt, något som också är uppenbart av förklaringen att ’med dem skall han stånga folken tillsammans till jordens ändar’. Likaledes hos David:
Du skall upphöja mitt horn som enhörningens. Psaltaren 92:11.
Hos samme författare:
Fräls mig, Jehovah, från lejonets gap och från enhörningens horn. Psaltaren 22:22.
Gudomliga sanningar kallas på grund av dessas höghet ’enhörningens horn’. Det är därför som hornet så ofta sägs upphöjas, ty med upphöjelse förstås makt, som härrör från det som är inre. Att det som är invärtes uttrycks med det som är högt, se nr 1735, 2148.
[5] Hos Jeremia:
Herren högg i sin vredes glöd av alla Israels horn. Han höll Sin högra hand tillbaka inför fienden. Klagovisorna 2:3.
’Att hugga av alla Israels horn’ står för att beröva någon det sanna, som har makt. Detta är också innebörden av ’att hålla tillbaka högra handen inför fienden’.
Hos Hesekiel:
På den tiden skall Jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och du skall få öppna din mun mitt ibland dem. Hesekiel 29:2.
’Att låta ett horn växa upp åt Israels hus’ står för att mångfaldiga sanningarna hos den andliga Kyrkan, betecknad med Israel, ’att få öppna munnen’ står för bekännelse av dessa sanningar.
[6] Hos Habackuk:
Gud skall komma från Teman, och den Helige från berget Paran. Hans ryktbarhet betäcker himlarna, och jorden är full av Hans lov. Och Hans strålglans skall vara lik ljuset. Han har horn som går ut från Hans hand, och där skall gömstället för Hans starkhet vara. Hab 3:3-4.
Detta syftar på Herren. ’Horn som går ut från Hans hand’ och ’där skall gömstället för Hans starkhet vara’ står, det är uppenbart, för det sannas makt. ’Berget Paran’ är det Gudomliga andliga eller Gudomliga Sanna hos Herrens Mänskliga – se nr 2714 – vilket ’strålglansen’ och ’ljuset’ också är.
[7] Det Gudomliga Sanna hos Herrens Mänskliga beskrivs hos Johannes sålunda:
Jag såg, och se, mitt för tronen och de fyra levande varelserna, stod ett Lamm, och det såg ut att ha blivit slaktat. Och det hade sju horn, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden. Uppenbarelseboken 5:6.
’Sju horn’ står för det heliga, eller för Gudomliga sanningar – med ’sju’ förstås det som är heligt, se nr 716, 881. Med ’sju andar sända ut över hela jorden’ är heliga förkunnanden av dessa sanningar.
[8] Altarenas horn betecknar inte någonting annat än det sanna, som äger makt, och vilka det talas om hos Mose, där det heter:
Du skall göra horn på altarets fyra hörn, dess horn skall vara i ett stycke med det. 2 Mosebok 27:2; 38:2.
Rökelsealtaren skulle på samma vis vara försett med horn, och det sägs att hornen skulle vara i ett stycke med altaret, 2 Mosebok 30:2; 37:25. Ty altaret var den förnämsta förebilden av Herren och dyrkan av Honom, se nr 921. ’Altaret’ var en förebild av Hans Gudomliga Goda, ’hornen’ /på altaret/ förebilder av Hans Gudomliga Sanna. Det sannas härledning från det goda förebildades med att hornen var utskjutande delar av det, det vill säga av altaret. Att inget annat sant finns än det som kommer från det goda, se nr 654, 1068, 1162, 1176, 2063, 2261, 2417. Av allt som här anförts är tydligt att med ’horn’ i ursprunglig mening avses makten hos det sanna, som härrör från det goda.
[9] Sanningar som kommer av det goda avses i följande fall:
När Aron och hans söner blivit invigda till sina ämbeten, skulle de ta av tjurens blod och stryka det med sina fingrar på altarets horn. 2 Mosebok 29:12; 3 Mosebok 8:15.
Aron skulle en gång om året bringa försoning på altarets horn.
2 Mosebok 30:10.
När en präst syndade, skulle han offra en ungtjur och med något av blodet bestryka hornen på rökelsealtaret. 3 Mosebok 4:3, 7.
När en furste syndade, skulle han också bära fram ett brännoffer, och blodet skulle stänkas över hornen på brännofferaltaret.
3 Mosebok 4:22, 25.
Detsamma skulle göras om en /vanlig/ människa syndade – 3 Mosebok 4:27, 30, 34 – och också när altaret skulle rituellt renas.
3 Mosebok 16:18-19.
Sanningar som kommer av det goda avses här, ty alla heliggöranden, invigningar och reningar skedde genom sanningar, därför att sanningar leder till det goda, nr 2830. Att ’altarets horn’ står för sanningar, som härrör från det goda, kan man även se hos Johannes:
Den sjätte ängeln blåste i sin basun. Och jag hörde en röst från de fyra hornen på guldaltaret, som stod inför Gud. Uppenbarelseboken 9:13.
’Hornen på guldaltaret’ står tydligt för sanningar som härrör från det goda, ty det var från hornen som rösten kom. Med ’guld’ förstås det goda, nr 113, 1551, 1552, och mer speciellt så ’guldaltaret’.
[10] Hos Amos:
Den dag då Jag hemsöker Israel för dess överträdelser skall Jag hemsöka Betels altaren. Och altarets horn skall huggas av och falla till jorden. Amos 3:14.
’Hornen på altaret skall huggas av’ betecknar här att förebildningen av det sanna, som härrör från det goda, inte längre skulle komma att finnas kvar. Med ’Betel’ förstås det Gudomliga goda och kallas därför ’konungens helgedom’ och ’konungarikets hus’, hos Amos 7:13. Sedvanan att smörja konungar med olja ur horn, 1 Samuelsboken 16:1, 13; 1 Konungaboken 1:39, förebildade på liknande sätt sanning som kommer av det goda – ’olja’ är det goda, nr 886, men ’horn’ det sanna. ’Konungavärdigheten’ som sådan betecknar i invärtes mening ett sådant sant, nr 1782, 2015, som har makt.
[11] Med horn förstås i motsatt mening makten hos det falska, som härrör från det onda
Detta framgår av följande ställen.
Hos Amos:
Ni som gläder er över det som ingenting är värt och säger: Har vi inte av vår egen styrka skaffat oss horn? Amos 6:13.
’Horn’ står här för makten hos det falska.
Hos Sakarja:
Jag lyfte upp mina ögon och såg, och se, fyra horn! Och jag sade till ängeln som talade med mig. Vad är dessa? Och han sade till mig: Dessa är de horn som har förskingrat Juda, Israel och Jerusalem. – Och Jehovah lät mig se fyra smeder, och jag sade: I vilket ärende har dessa kommit? Och Han sade: Dessa är de horn som förskingrat Juda, så att ingen kunde lyfta upp sitt huvud, och de har kommit för att sprida skräck och för att slå ned hornen hos de folkslag som har lyft upp sina horn mot Judas land för att förskingra det. Sakaria 1:18–21.
’Horn’ står för falskhetens makt, som lägger Kyrkan öde.
Hos Hesekiel:
Ni stöter med sida och skuldra och stångar med era horn alla de svaga /fåren/, tills ni skingrat dem vida omkring. 34:21.
Detta står för fåraherdar, som förleder med olika slag av falskhet. ’Horn’ står för det falskas makt, ’skuldra’ för all den makt som de hade, nr 1085.
Hos Jeremia:
Jehovah har förstört och inte skonat. Och Han har låtit fienden glädjas över dig. Han har upphöjt dina ovänners horn. Klagovisorna 2:7.
Hos samme profet:
Avhugget är Moabs horn, och hans arm är sönderbruten.Jeremia 48:25.
’Horn’ står här för ett mäktigt falskt.
[12] Hos David:
Jag säger till de skrytsamma: Skryt inte, och till de ogudaktiga: Lyft inte upp hornet, lyft inte upp ert horn i höjden, tala inte så styvnackat. De ogudaktigas alla horn skall Jag hugga av, men den rättfärdiges horn skall bli upphöjda. Psaltaren 75:4-5, 10.
’Den ogudaktiges horn’ står för makten hos det falska, som härrör från det onda, ’den rättfärdiges horn’ för makten hos det sanna, som härrör från det goda.
[13] Hos Daniel:
Ett fjärde djur visade sig, förskräckligt, fruktansvärt och oerhört starkt. Det hade tänder av järn. Det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna. Det hade tio horn. Medan jag gav akt på hornen, fick jag se ett annat litet horn skjuta upp mellan dem, och tre av förstnämnda horn rycktes upp och av framför det. Och se, det hornet hade ögon lika människoögon och en mun som talade stora ord. Jag såg sedan på grund av ljudet från de stora orden att hornet talade. Jag ville veta sanningen om det fjärde djuret och de tio hornen, som fanns på dess huvud, och om det nya hornet, som sköt upp, och inför vilket tre av dem föll av, och om samma horn som hade ögon och en mun, som talade stora ord. Under det att jag stod och iakttog, började detta sistnämnda horn föra krig med de heliga och bli dem övermäktigt, till dess den Gamle av Dagar kom och rätt blev skipad åt de heliga. Och han sade: Det fjärde djuret betyder att det kommer att bli ett fjärde rike på jorden, som skall bli olikt alla andra riken, och som skall uppsluka hela jorden och förtrampa den och krossa den. Och de tio hornen betyder att tio konungar skall uppstå i det riket. Och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och han skall slå ned tre konungar. Och han skall upphäva sitt tal mot den Högste och utplåna de heliga. Därefter skall dom avkunnas. Daniel 7:7-8, 11, 19–26.
Detta syftar i den invärtes meningen på Kyrkans förvända tillstånd. Allt vad som här nämns och som Daniel såg – såsom djuret, järntänderna, hornet som det fanns ögon på och hornet som talade och som förde krig med de heliga och konungen som upphävde sin röst mot den Högste – betecknar ett tillstånd av falskt och av irrläror inom Kyrkan. Ty med ’horn’ menas här mäktigt och förhärskande falskt, något som man kan finna redan av uttalandet om att ’ögon’ – det vill säga förståndets makt, nr 2701 – tillskrevs dem, och att de till och med upphävde sin röst mot den Högste. Med ’konungariken’ och ’konungar’ förstås inte konungariken och konungar, utan läror som undervisar om det som är falskt, något som man kan inse av det som de betecknar i Ordet som läror om det som är sant, och i motsatt mening läror om det som är falskt, se nr 1672, 2015, 2069, 2547.
[14] På ett annat ställe hos Daniel, när denne såg en framför floden stående vädur, som hade två horn, och båda hornen var höga, men det ena var högre än det andra, och det som var högre hade skjutit sist upp:
Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut så att inget vilt djur kunde stå honom emot, och inte heller var det någon som befriade från hans hand. Därför gjorde han som han ville och gjorde sig stor. Och när jag så vidare gav akt fick jag se en getabock komma västerifrån över hela jordens yta, och getabocken hade ett horn mellan sina två ögon. Han närmade sig väduren med de två hornen och sprang emot honom i fullt raseri, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, och väduren hade inte någon kraft att stå emot honom. Därefter gjorde sig getabocken mäkta stor, men sedan han blivit som starkast, brast det stora hornet, och fyra andra horn sköt upp i dess ställe. Strax därefter gick så från ett av dem ut ett litet horn, och det växte ofantligt mot söder och mot öster och åt det härliga landet till. Och det växte ända upp till himlens härskara och kastade en del av denna härskara, och av stjärnorna, ned på jorden och trampade på dem. Väduren med de två hornen är konungarna i Medien och Persien, getabocken konungen i Grekland. De fyra hornen i stället för det ena är fyra konungariken av det folkslaget. Daniel 8:1–slutet.
Detta syftar i den invärtes meningen på tillståndet i den andliga Kyrkan, betecknad med ’väduren’, nr 2830. Det beskriver hur tillståndet i denna Kyrka gradvis försämrades och förvändes. ’Getabocken’ är de som skilt tron från människokärleken, eller det sanna från det goda, vilka börjar häva sig upp emot det som är gott och slutligen emot Herren. ’Vädurens horn’ är den andliga Kyrkans invärtes och utvärtes sanningar, som gradvis urartar till falskhet av olika slag. Med ’konungariken’ och ’konungar’ menas här inte konungariken och konungar utan sanningar och falskhet av olika slag, såsom nyss sades. Ty Herrens Ord handlar inte i sitt väsen om världsliga och jordiska ting, utan om andliga och himmelska.
[15] Hos Johannes:
Ett annat tecken syntes på himlen, och se, en stor eldröd drake med sju huvuden och tio horn och med sju diadem på sina huvuden. Hans stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ned på jorden. Uppenbarelseboken 12:3-4.
Och på annat ställe i samma bok:
Och jag såg ett odjur stiga upp ur havet. Det hade sju huvuden och tio horn och på sina horn tio diadem och på sina huvuden hädiska namn. Det tilläts föra krig med de heliga och att besegra dem. Sedan såg jag ett annat odjur stiga upp ur jorden, och det hade två horn som ett lamm. Uppenbarelseboken 13:1-2, 7, 11.
Återigen i samma bok:
Jag såg en kvinna sitta på ett scharlakansrött odjur fullt med hädiska namn. Det hade sju huvuden och tio horn. Hon var det stora Babylon. De sju huvudena är sju berg, som kvinnan sitter på, och de är sju konungar. De tio hornen är tio konungar. Uppenbarelseboken 17:3, 5, 7, 9-10, 12-13.
Med ’horn’ förstås här, liksom hos Daniel, uppenbarligen det falskas makt.
