1
Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son .
2
Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar ?
3
Nej, om detta mån I förtälja för edra barn , och edra barn må förtälja därom för sina barn , och deras barn för ett kommande släkte .
4
Vad som blev kvar efter gräsgnagarna , det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna , det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.
5
Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin , över att druvsaften är ryckt undan eder mun .
6
Ty ett folk har dragit upp över mitt land , ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon , och dess kindtänder likna lejoninnors.
7
Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.
8
Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum
9
Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus ; prästerna sörja , HERRENS tjänare.
10
Fälten äro förödda, marken ligger sörjande , ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.
11
Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig , över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.
12
Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn .
13
Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster ; jämren eder, I som tjänen vid altaret ; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer
14
Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds , hus ; och ropen så till HERREN .
15
Ve oss, vilken dag ! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
16
Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon ? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus ?
17
Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.
18
Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete . Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.
19
Till dig, HERRE , ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.
20
Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld .