1
Och HERREN sade till Abram : »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus , bort till det land som jag skall visa dig.
2
Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse .
3
Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»
4
Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal , när han drog ut från Haran .
5
Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran ; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
6
och kommo så till Kanaans land . Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem , till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet .
7
Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land .» Då byggde han där ett altare åt HERREN , som hade uppenbarat sig för honom.
8
Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält , så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn .
9
Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.
10
Men hungersnöd uppstod i landet , och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet .
11
Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna .
12
Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru ', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.
13
Säg därför att du är min syster , så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»
14
Då nu Abram kom till Egypten , sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna .
15
Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao , och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus .
16
Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får , fäkreatur och åsnor , tjänare och tjänarinnor , åsninnor och kameler .
17
Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.
18
Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru ?
19
Varför sade du: 'Hon är min syster ' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru , tag henne och gå.»
20
Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.