5 Mosebok 10

¹ På den tidentiden sade HERRENHERREN till mig: »Hugg ut åt dig tvåtvå stentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig på berget; gör dig och en arkark av träträ.

² Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ordord som stodo på de förra tavlorna, vilka du slog söndersönder, skall du lägga dem i arkenarken.»

³ Så gjorde jag då en arkark av akacieträ och högg ut tvåtvå stentavlor, likadana som de förra voro. Och jag steg upp på berget och hade med mig de tvåtvå tavlorna.

⁴ Och han skrevskrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången, de tiotio ordord som HERRENHERREN hade talat till eder på berget ur elden, den dagdag då I voren församlade där. Och HERRENHERREN gav dem åt mig.

⁵ Sedan vända jag mig om och steg nedned från berget och lade tavlorna i arkenarken som jag hade gjort, och där fingo de ligga, såsom HERRENHERREN hade bjudit mig.

⁶ Och IsraelsIsraels barnbarn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågade till Mosera. Där dogdog AronAron och blev där också begraven; och hans som Eleasar blev präst i hans ställe.

⁷ Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från Gudgoda, och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik på vattenbäckar.

⁸ På den tidentiden avskilde HERRENHERREN LeviLevi stamstam till att bära HERRENS förbundsark, till att ståstå inför HERRENS ansikteansikte och göra tjänst inför honom, och till att välsignavälsigna i hans namnnamn, såsom den har att göra ännu i dagi dag.

⁹ Därför fick LeviLevi ingen lott eller arvedelarvedel jämte sina bröderbröder. HERRENHERREN är hans arvedelarvedel, såsom HERRENHERREN, din GudGud, har sagt honom.

¹⁰ Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtiofyrtio dagardagar och fyrtiofyrtio nätternätter; och HERRENHERREN hörde mig också denna gång: HERRENHERREN ville icke fördärva mig.

¹¹ Och HERRENHERREN sade till mig: »Stå upp och gå åstad framför folket, och låt dem bryta upp, för att de må kommakomma in i och taga i besittning det landland som jag med eded har lovat deras fäderfäder att giva dem.»

¹² Och nu IsraelIsrael, var är det som HERRENHERREN, din GudGud, fordrar av dig annat än att du fruktar HERRENHERREN, din GudGud, att du alltid vandrar på hans vägarvägar och älskarälskar honom, och att du tjänar HERRENHERREN, din GudGud, av allt ditt hjärta och av all din själsjäl,

¹³ så att du hållerhåller HERRENS bud och stadgarstadgar, som jag i dagi dag giver dig, på det att det må gå dig väl?

¹⁴ Se, HERRENHERREN, din GudGud, tillhör himlarna och himlarnas himmelhimmel, jordenjorden och allt vad därpå är;

¹⁵ men allenast vid dina fäderfäder fäste sig HERRENHERREN och älskadeälskade dem; och han utvalde deras avkomlingaravkomlingar efterefter dem, han utvalde eder bland alla folk, såsom I nu själva sen.

¹⁶ Omskären därför edert hjärtas förhudförhud, och varen icke länge hårdnackade.

¹⁷ Ty HERRENHERREN, eder GudGud, är gudarnas GudGud och herrarnas HerreHerre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor;

¹⁸ som skaffar den faderlösefaderlöse och änkan rätt, och som älskarälskar främlingenfrämlingen och givergiver honom matmat och kläder.

¹⁹ Därför skolen också I älskaälska främlingenfrämlingen; I haven ju själva varit främlingarfrämlingar i EgyptensEgyptens landland.

²⁰ HERRENHERREN, din GudGud, skall du fruktafrukta, honom skall du tjänatjäna, och till honom skall du hålla dig, och vid hans namnnamn skall du svärja.

²¹ Han är ditt lov, och han din GudGud, som har gjort med dig de stora och underbara gärningar som du med egna ögonögon har settsett.

²² Sjuttio personer voro dina fäderfäder, som drogo nedned till EgyptenEgypten, men nu har HERRENHERREN, din GudGud, gjort dig talrik såsom himmelenshimmelens stjärnorstjärnor.