29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

246. Änglars tal med människan.

De änglar som tala med en människa tala inte på sitt eget språk, utan på människans språk, och även på andra språk, som människan har kunskap i, men inte på för människan obekanta språk. Orsaken härtill är den, att änglarna, när de tala med en människa, vända sig till henne och förbinda sig med henne, och ängelns förbindelse med människan gör, att båda ha lika tanke; och eftersom människans tanke sammanhänger med hennes minne, och talet härleder sig därifrån, därför ha båda samma språk. Dessutom kommer ängeln eller anden, när han kommer till människan och genom att vända sig till henne förbindes med henne, in i hela hennes minne, i så hög grad att han knappt vet annat än, att han av sig själv vet vad människan vet, således också språken. Jag har talat med änglar om detta och sagt, att de kanske förmoda, att de tala med mig på mitt modersmål, eftersom det förefaller så, då det likväl inte är de som tala utan jag; och att detta kan vara tydligt därav, att änglarna inte kunna uttala ett enda ord av ett mänskligt språk (nr 237) dessutom är det mänskliga språket naturligt, och de är andliga, och de som är andliga kunna inte uttala något naturligt. Härtill ha de sagt, att de veta, att deras förbindelse med den människa med vilken de tala är med hennes andliga tanke; men att, eftersom denna inflyter på hennes naturliga tanke och denna sammanhänger med hennes minne, människans språk därför synes för dem som deras eget, likaledes allt hennes vetande, och att detta sker av den orsak, att det har behagat Herren, att det må vara en sådan förbindelse och liksom inplantning av himlen hos människan; men att människans tillstånd nu för tiden är ett annat, så att en sådan förbindelse inte vidare sker med änglar, utan med andar som inte är i himlen. Med andarna har jag även talat om samma sak, men de ville inte tro, att det är människan som talar, utan de i människan, ävensom att människan inte vet vad hon vet, utan de, och sålunda att allt vad människan känner till är från dem. Jag har med flera saker velat övertyga dem om, att det inte är så, men förgäves. Vilka de är som förstås med andar, och vilka de är som förstås med änglar, skall sägas i det följande, där det kommer att handla om andarnas värld.