0. Om Himlen och dess underbara ting och om Helvetet

På grund av vad som blivit hört och sett

Av EMANUEL SWEDENBORG

Översatt från Latinska Originalspråket

(Enligt Immanuel Tafels Upplaga Av År 1862)

Av Gustaf Bæckström, Pastor i Nya Kyrkans Församling, Stockholm

Bokförlaget Nova Ecclesia Tryck, Stockholm, 1944

OM HIMLEN OCH HELVETET

Herren är himlens Gud. 2

Herrens Gudomliga bildar himlen. 7

Herrens Gudomliga i himlen är kärlek till Honom och kärlek till nästan. 13

Himlen är åtskild i två riken. 20

Det finns tre himlar. 29

Himlarna bestå av otaliga samfund. 41

Varje samfund är en himmel i en mindre form, och varje ängel är en himmel i minsta form. 51

Hela himlen i en sammanfattning framställer bilden av en enda människa. 59

Varje samfund i himlarna framställer bilden av en enda människa. 68

Varje ängel är därför i fullkomlig mänsklig form. 73

Det är från Herrens Gudomliga Mänskliga som himlen i det hela och i varje del framställer bilden av en människa. 78

Utdrag Ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Herren Och Hans Gudomliga Mänskliga. 86

Det är en motsvarighet mellan allt i himlen och allt hos människan. 87

Det är en motsvarighet mellan himlen och alla ting på jorden. 103

Om solen i himlen. 116

Om ljus och värme i himlen. 126

Om de fyra väderstrecken i himlen. 141

Änglarnas förändringar av tillstånd i himlen. 154

Om tid i himlen. 162

Förebildningar och företeelser i himlen. 170

Om de kläder som änglarna visa sig vara klädda i. 177

Änglarnas boningar och hem. 183

Om rymd i himlen. 191

Himlens form, enligt vilken det är sammanslutningar och gemenskap där. 200

Om styrelser i himlen. 213

Gudsdyrkan i himlen. 221

Himlens änglars makt. 228

Änglarnas tal. 234

Änglars tal med människan. 246

Om skrifter i himlen. 258

Himlens änglars vishet. 265

Tillståndet av oskuld hos änglarna i himlen. 276

Tillståndet av frid i himlen. 284

Himlens förbindelse med människosläktet. 291

Himlens förbindelse med människan genom Ordet. 303

Himlen och helvetet är från människosläktet. 311

Hedningarna eller folken utom kyrkan i himlen. 318

Barnen i himlen. 329

De visa och de enkla i himlen. 346

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) Om Kunskaper. @@356

De rika och de fattiga i himlen. 357

Äktenskap i himlen. 366

Änglarnas förrättningar i himlen. 387

Den himmelska glädjen och lyckan. 395

Himlens omätlighet. 415

OM ANDARNAS VÄRLD OCH MÄNNISKANS TILLSTÅND EFTER DÖDEN.

Vad andarnas värld är. 421

Varje människa är med hänsyn till sitt inre en ande. 432

Människans uppväckelse från de döda och inträde i det eviga livet. 445

Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form. 453

Människan har efter döden alla sinnen, varje hågkomst, tanke och böjelse som i världen och kvarlämnar intet utom sin jordiska kropp. 461

Människan är efter döden sådan som hennes liv har varit i världen. 470

Vars och ens livs nöjen vändas efter döden i det som motsvarar. 485

Om människans första tillstånd efter döden. 491

Om människans andra tillstånd efter döden. 499

Om människans tredje tillstånd efter döden, som är ett tillstånd av undervisning för dem som komma till himlen. 512

Ingen kommer till himlen av omedelbar barmhärtighet. 521

Det är inte så svårt som man tror att leva ett liv som leder till himlen. 528

OM HELVETET

Herren styr helvetena. 536

Herren nedkastar inte någon i helvetet, utan anden kastar sig själv dit. 545

Alla som är i helvetena är i ondskor och därav falskheter från självkärlek och världskärlek. 551

Vad helvetets eld är, och vad tandagnisslan är. 566

Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster. 576

Om helvetenas utseende, läge och flertal. 582

Om jämvikten mellan himlen och helvetet. 589

Människan är i frihet genom jämvikten mellan himlen och helvetet. 597

Utdrag ur Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) om människans frihet, om inflytelse och om de andar, genom vilka förbindelser ske.

5292. ‘In septem annis abundantiae annonae’: quod significet quae insinuata sunt illis temporibus cum multiplicata vera cum bonis, constat ex significatione ‘annorum’ quod sint status, et inde quoque tempora, de qua sequitur; et ex significatione ‘abundantiae annonae’ quod sit multiplicatio veri, seu multiplicatum verum, de qua supra n. 5276, 5278, 5280; hic itaque multiplicata vera cum bonis, quia vera non sunt aliquid nisi cum bonis, et vera non reconduntur in interiore homine, ¹ de qua re mox supra n. 5291, nisi quae conjuncta bonis. Quod ‘anni’ significent non solum status sed etiam tempora, est quia ‘anni’ in sensu interno significant integros status, hoc est, integras periodos a status principio ad finem; hae periodi non aliter exprimi possunt quam per tempora, nec aliter capi ab illis qui in tempore sunt quam sicut tempora; quod anni et dies sint et status et tempora, videatur n. 23, 487, 488, 493, 893, 2906.

脚注:

462. Men likväl är det stor skillnad mellan människans liv i den andliga världen och hennes liv i den naturliga världen såväl med avseende på de yttre sinnena och deras beskaffenhet som med avseende på de inre sinnena och deras beskaffenhet. De som är i himlen förnimma, det är, se och höra, mycket fullkomligare och tänka även med större vishet än då de voro i världen. De se nämligen från himlens ljus, som i hög grad övergår världens ljus (se ovan nr 126); de höra också medelst en andlig atmosfär, som även i hög grad övergår den jordiska (nr 235). Skillnaden mellan dessa yttre sinnen är såsom skillnaden mellan klar luft och mörkret hos en töckensky i världen samt såsom mellan middagens ljus och aftonens skugga; ty då himlens ljus är det Gudomliga sanna, ger det åt änglarnas syn förmåga att uppfatta och urskilja de minsta ting. Deras yttre syn motsvarar även deras inre syn eller förståndet, ty hos änglarna inflyter den ena synen i den andra, så att de verka som ett, varav de ha en sådan skarpsynthet. På samma sätt motsvarar också hörseln deras förnimmelse, som är såväl förståndets som viljans. Därför förnimma de i den talandes stämma och ord de minsta ting av hans böjelse och tanke, i stämman det som tillhör böjelsen och i orden det som tillhör tanken (se ovan nr 234-245). Men de övriga sinnena hos änglarna är inte så högt utvecklade som synens och hörselns sinnen av den orsak, att syn och hörsel tjäna deras förståndighet och vishet, men inte de övriga sinnena, vilka, om de vore i lika hög grad utvecklade, skulle taga bort deras vishets ljus och glädje och införa förnöjelsen av välluster som höra till åtskilliga lystnader och till kroppen och som fördunkla och försvaga förståndet i samma mån som de få överhand, såsom det också sker med människor i världen, som med avseende på andliga sanningar är slöa och dumma i samma mån som de hängiva sig åt smaken och det kroppsliga känselsinnets lockelser. Att hos himlens änglar också de inre sinnena, som tillhöra deras tanke och böjelse, är högre utvecklade och fullkomligare än vad de voro hos dem i världen, kan vara tydligt av det som är sagt och visat i kapitlet om himlens änglars vishet (nr 265-275). Vad däremot angår tillståndet hos dem som är i helvetet i förhållande till deras tillstånd i världen, så är skillnaden också stor, ty så stor som fullkomligheten och förträffligheten av de yttre och inre sinnena hos änglarna i himlen är, så stor är ofullkomligheten hos dem som är i helvetet. Men om tillståndet hos dessa skall det handlas i det följande.

Att människan också har med sig från världen hela sitt minne, har på många sätt blivit visat, och därom ha många nämnvärda saker blivit sedda och hörda, av vilka jag i ordning vill anföra några. Det var de som förnekade sina brott och skändligheter som de begått i världen, och för att de inte skulle anses oskyldiga, blev allt upptäckt och uppräknat i ordning från deras minne från deras första levnadsår till det sista; det var framför allt äktenskapsbrott och skörlevnad. Det var de som genom onda konstgrepp hade bedragit andra och stulit; deras listiga anslag och stölder blev också i ordningsföljd uppräknade, och många av dem voro kända för knappast någon annan i världen än dem själva. De erkände dem även, eftersom de blev uppdagade liksom i ljus tillika med varje tanke, avsikt, förnöjelse och fruktan som då samtidigt hade intagit deras sinnen. Det var några som hade mottagit mutor och gjort sig fördelar vid domslut; de blev likaledes utforskade från sitt minne, och ur det blev allt genomgånget från första tiden av deras förrättning till den sista. Alla enskilda ting med avseende på storlek och beskaffenhet tillika med tiden, deras sinnestillstånd och avsikt blev samtidigt bragta i deras hågkomst och synligt framställda för dem, och de voro mer än flera hundra. Detta skedde med några, och vad som är förunderligt, själva deras minnesböcker, i vilka de hade inskrivit sådana ting, öppnades och lästes inför dem sida efter sida. Det var några som hade lockat jungfrur till otukt och kränkt kyskheten, och de kallades till en dylik dom, och ur deras minne framtogos och lästes alla enskildheter. Själva ansiktena hos jungfrurna och kvinnorna framställdes också liksom närvarande tillika med platserna, samtalen och sinnesstämningarna och detta så plötsligt som när något kommer till synes. Dessa avslöjanden varade ibland timmar igenom. Det var en som inte ansåg det för något att förtala andra; jag hörde förtalet upprepas i ordningsföljd och även hans smädelser med själva orden, om vilka personer och inför vilka de förekommit, vilket allt frambragtes och tillika på ett levande sätt framställdes; och dock hade han omsorgsfullt dolt allt, när han levde i världen. Det var en som hade berövat en släkting hans arv under en svekfull förevändning. Denne blev också på liknande sätt överbevisad och dömd, och förunderligt nog blev brev och papper som växlats mellan dem lästa, så att jag hörde det, och det sades, att inte ett ord fattades. Samma person hade också kort före sin död hemligen dödat en granne med gift; detta blev på följande sätt upptäckt. Han sågs gräva en grop under sina fötter, och då den var grävd, kom det ut ur den en man liksom ur en grav och ropade till honom:

»Vad har du gjort med mig?» Och då avslöjades allt, hur giftblandaren hade talat vänligt med honom och räckt fram bägaren, ävensom vad han förut hade tänkt och vad som sedan hände. När dessa saker blivit upptäckta, dömdes han till helvetet. Med ett ord, alla ondskor, missgärningar, röverier, konstgrepp och svek uppdagas för de onda andarna och framtagas ur själva deras minne, så att de överbevisas; inte heller lämnas det något rum till att neka, eftersom alla omständigheter samtidigt bliva uppenbara. Jag har också ur någons minne, sett och granskat av änglarna, erfarit vad han under en månad hade tänkt dag för dag och detta utan något misstag, vilka tankar återgåvos alldeles så som han själv var i dem de dagarna. Av dessa exempel kan det vara tydligt, att människan för med sig hela sitt minne, och att intet är så fördolt i världen, att det inte blir uppenbart efter döden, och detta i närvaro av många, i enlighet med Herrens ord:

»Intet är förborgat, som inte skall bliva uppenbarat, och intet är fördolt, som inte skall bliva känt. Därför skall allt vad I haven sagt i mörkret bliva hört i ljuset, och vad I haven viskat i örat skall bliva utropat på taken» (Lukas 12:2-3).