1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Примітки:

10809. ¹ Deinde interrogabant quomodo Dominus apparet apud angelos e nostra tellure; dicebam quod appareat in Sole ut Homo, ² circumdatus ibi ³ igneo solari, ex quo omnis lux est angelis in caelis, et quod calor qui procedit inde, sit Divinum Bonum, et quod lux quae inde sit Divinum Verum, utrumque ex Divino Amore, qui est igneum apparens circum Dominum in illo Sole; sed quod ⁴ Sol ille modo angelis in caelo appareat et non spiritibus qui infra sunt, quoniam hi remotiores sunt a receptione boni amoris et veri fidei quam angeli qui in ⁵ caelis. Quod autem solem mundi attinet, is nulli in altera vita apparet, sistitur tamen in idea illorum sicut nigrum ⁶ non visibile, ex opposito ad Solem caeli, qui est Dominus. ⁷ Quod quaesiverint de Domino ac de Ipsius apparentia coram angelis e nostra tellure, dabatur illis, quoniam tunc placuit Domino Se praesentem sistere apud illos, ac in ordinem redigere quae ex malis ibi deturbata sunt, de quibus conquesti sunt; ut haec viderem, causa etiam erat quod illuc perductus sim.

Примітки:

7233. ‘Hic Aharon et Moscheh’: quod significet quod ex illis doctrina et lex apud illos Divina, constat ex repraesentatione ‘Aharonis’ quod sit doctrina Ecclesiae, de qua n. 6998, 7009, 7089; et ex repraesentatione ‘Moschis’ quod sit lex Divina, de qua n. 6723, 6752; hae, nempe lex Divina et doctrina, apud illos qui ab Ecclesia spirituali, existit principaliter ex Verbo, sed usque applicate ad fidem et charitatem, quae ¹ fuerunt apud instauratores; ex illis dicitur, sed non intelligitur ex Aharone et Moscheh, ² verum ex charitate et fide, quae repraesentantur per ‘Levi, Schimeon, et Ruben’, de quibus mox supra.

[2] ³ Quod haec ulterius attinet, sciendum quod doctrina Ecclesiae spiritualis non sit doctrina veri ipsius Divini; causa est quia illi qui ab Ecclesia spirituali sunt nullam perceptionem veri Divini habent, sicut illi qui ab Ecclesia caelesti sunt, sed loco illius perceptionis habent conscientiam, quae formatur ex vero et bono quae agnoverunt intra suam Ecclesiam, qualiacumque illa sunt; quod illi qui ab Ecclesia spirituali in obscuro sint quoad vera fidei respective, videatur n. 86, 2708, 2715, 2716, 2718, 2831, 2935, 2937, 3241, 3246, 3833, 6289, 6500, 6865, 6945; inde est quod quisque intra Ecclesiam spiritualem agnoscat id pro vero fidei quod instauratores illorum dictaverunt, nec ulterius ex Verbo inquirant num id ipsum verum ⁴ sit; et quoque si inquirerent, si non regenerati essent, et tunc peculiariter illustrati, nec invenirent illud; causa est quia intellectuale eorum quidem illustrari potest, sed novum voluntarium non alio bono affici quam ⁵ quod formatum est per conjunctionem ⁶ cum vero intra Ecclesiam recepto; nam proprium voluntarium apud illos deperditum est, et novum voluntarium formatum est ⁷ in parte intellectuali, videatur n. 863, 875, 1023, 1043, 1044, 1555, 2256, 4328, 5113; et cum proprium voluntarium separatum est a novo voluntario quod in parte intellectuali, est lumen ibi debile quale respective ⁸ lumen ⁹ nocturnum a luna et stellis ad lumen diurnum a sole; inde quoque est quod per ‘lunam’ in Verbo in sensu interno ¹⁰ intelligatur bonum amoris spiritualis, et per ‘solem’ bonum amoris caelestis, n. 30-38, 1529-1531, 2495, 4060.

[3] Quia ita se res habet cum Ecclesia spirituali, nec mirum est quod apud plerosque fides sit essentiale Ecclesiae, non charitas, ¹¹ tum quod nulla illis sit doctrina charitatis ¹² . Quod doctrinalia sua ex Verbo habeant, hoc non facit quod illa sint vera Divina, nam ex Verbi sensu litterae excludi potest doctrinale ¹³ quodcumque, et arripi potest tale quod concupiscentiis favet, ita quoque falsum pro vero, sicut sunt doctrinalia Judaeorum, Socinianorum, et plurium aliorum, non autem si doctrinale formatur ex sensu interno; sensus internus non solum est ille sensus qui latet in sensu externo, ut hactenus ostensum, sed etiam qui a pluribus locis sensus litterae inter se rite collatis resultat, et appercipitur ab illis qui quoad intellectuale a Domino illustrantur; intellectuale enim illustratum discernit inter apparentia vera et ipsa vera, imprimis inter falsa et vera, ¹⁴ tametsi non judicat de ipsis veris in se; sed intellectuale non illustrari potest nisi ¹⁵ credatur quod amor in Dominum et ¹⁶ charitas erga proximum ¹⁷ sint principalia et essentialia Ecclesiae; qui ex illis agnitis ¹⁸ procedit, modo ipse in illis sit, innumerabilia vera, immo perplura arcana sibi detecta videt, et ¹⁹ illud ex interiore agnitione, secundum gradum illustrationis a Domino.

Примітки: