Mula sa Mga gawa ni Swedenborg

 

Om Himlen och om Helvetet # 1

Pag-aralan ang Sipi na ito

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Mga talababa:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Mula sa Mga gawa ni Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 2900

Pag-aralan ang Sipi na ito

  
/ 10837  
  

2900. Quod Verbum Novi Testamenti quod apud Evangelistas, attinet, quia Dominus ex ipso Divino locutus est, ideo quoque singula quae locutus, repraesentativa et significativa Divinorum, ita caelestium regni et Ecclesiae Ipsius, fuerunt, ut pluries in praecedentibus ostensum.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Mula sa Mga gawa ni Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 1664

Pag-aralan ang Sipi na ito

  
/ 10837  
  

1664. Quod ‘bella’ hic nihil aliud significent in sensu interno quam pugnas spirituales seu tentationes, prius in praemissis dictum; per bella in Verbo, imprimis apud Prophetas nec aliud significatur; bella humana non possunt esse quicquam in Verbi internis, nam talia non sunt spiritualia et caelestia quae unice sunt Verbi: quod per ‘bella’ in Verbo significentur pugnae cum diabolo, seu quod idem, cum inferno, constare potest ab his locis, praeter a multis alis;

apud Johannem, Sunt spiritus daemonum, facientes signa ad exeundum ad reges terrae et orbis terrarum totius, ad congregandum illos in bellum diei illius magni Dei Omnipotentis, Apoc. 16:14;

ubi quisque videre potest quod non bellum aliud die magno Dei Omnipotentis significetur:

[2] apud eundem,

Bestia, quae ascendit ex abysso, faciet bellum, Apoc. 11:7;

ubi ‘abyssus’ est infernum:

apud eundem,

Iratus draco contra mulierem, et abivit ut faceret bellum cum reliquis seminis ejus, qui tenebant mandata Dei, et habent testimonium Jesu Christi, Apoc. 12:17;

Datum ei est facere bellum cum sanctis, Apoc. 13:7;

quae ‘bella’ omnia sunt pugnae quales tentationum. ‘Bella regum meridiei et septentrionis’, et cetera apud Dan. viii et xi, tum quae de Michaele, Dan. 10:13, 21; 12:1; Apoc. 12:7, nec alia sunt:

[3] quod bella non aliud significent, ex ceteris Prophetis quoque constat, ut apud Ezechielem,

Non ascendistis in rupturas, et sepivistis sepem pro domo Israelis, ad standum in bello in die Jehovae, 13:5;

ubi de prophetis:

apud Esaiam,

Contundent gladios in ligones, et hastas suas in falces, non tollet gens contra gentem gladium, et non discent amplius bellum, 2:4;

ubi manifeste quod alia bella non significentur, consequenter quod per instrumenta belli, ut per ‘gladios, hastas, clypeos’ et plura, nihil aliud in Verbo quam quae sunt talium bellorum:

[4] apud eundem,

Obviam sitienti afferte aquas, habitatores terrae Tema, cum pane ejus praevenite vagantem, nam coram gladiis vagabuntur, coram gladio extenso, et coram arcu extento, et coram gravitate belli, 21:14, 15:

apud Jeremiam,

Ad filiam Zionis venient pastores, et greges eorum, figent ad illam tentoria circumcirca, depascent quisque spatium suum; sacrate contra illam bellum, surgite et ascendamus in meridie, 6:3-5;

ubi non aliud bellum, quia contra ‘filiam Zionis’, hoc est, Ecclesiam:

[5] apud eundem,

Quomodo non relicta est urbs laudis, urbs gaudii mei, ideo cadent juvenes ejus in plateis ejus, et omnes viri belli exscindentur in die illo, 49:25, 26;

‘urbs laudis et gaudii’ pro illis quae Ecclesiae: ‘viri belli’ pro illis qui pugnant:

[6] apud Hoscheam,

Feriam illis foedus in die illo cum fera agri, et cum ave caelorum, et reptili humi, et arcum, et gladium, et bellum frangam de terra, et cubare faciam illos confidenter, 2:18;

ubi similiter sicut ‘bellum’ pro pugnis, ‘arma belli varia’ pro illis quae sunt pugnae spiritualis, quae ‘franguntur’ cum homo cupiditatibus et falsitatibus cessantibus in tranquillitatem pacis venit:

[7] apud Davidem,

Videte opera Jehovae, Qui ponit solitudines in terra, cessare faciens bella usque ad extremitatem terrae, arcum frangit, et amputat hastam, currus comburit igne, Ps. 44:9, 10 [KJV Ps. 44:8, 9];

similiter:

apud eundem,

Est in Shalem habitaculum Dei, et habitatio Ipsius in Zione; ibi fregit jacula ignita arcus, scutum, et gladium, et bellum, Ps. 76:3, 4 [KJV Ps. 76:2, 3].

Quia ‘sacerdotes’ repraesentabant Dominum, Qui solus pugnat pro homine, ‘munus illorum appellatur militia’, Num. 4:23, 35, 39, 43, 47.

[8] Quod solus Jehovah, hoc est, Dominus pugnet et vincat diabolum apud hominem cum in pugnis tentationum est, tametsi non ita apparet homini, veritas constans est; nam ne quidem minimum a malis spiritibus inferri potest homini quod non ex permissione, et ne hilum averti per angelos nisi ex Domino; sic ut Dominus solus sit Qui sustinet omnem pugnam et vincit, quod etiam passim repraesentatum est per bella quae filii Israelis gesserunt contra gentes; quod solus, dictum quoque, apud Mosen,

Jehovah Deus vester ambulans ante vos, Ipse pugnabit vobis, Deut. 1:30:

apud eundem,

Jehovah Deus vester, ambulans vobiscum, ad pugnandum vobis cum hostibus vestris ad salvandum vos, Deut. 20:4;

tum apud Josuam, ut 23:3, 5.

[9] Bella enim ibi quae fiebant contra incolas idololatras terrae Canaanis, omnia repraesentabant pugnas Domini cum inferno, tum inde Ecclesiae Ipsius, et hominum Ecclesiae; secundum haec quoque apud Esaiam,

Quemadmodum rugit leo, et juvenis leo, super rapina sua, cum accurrit contra illum plenitudo pastorum, a voce quorum non consternatur, et a tumultu eorum non affligitur; ita descendet Jehovah Zebaoth ad militandum super monte Zionis, et super colle ejus, 31:4;

[10] quare etiam Jehovah seu Dominus ‘Vir belli’ dictus, ut apud Mosen,

Jehovah Vir belli, Jehovah nomen Ipsius, Exod. 15:3:

apud Esaiam,

Jehovah sicut Heros exibit, sicut Vir bellorum suscitabit zelum, vociferabitur, etiam clamabit, super hostes Suos praevalebit, 42:13;

inde quoque est, quod multa quae sunt belli, tribuantur Domino, ut hic ‘vociferari et clamare’:

[11] etiam spiritus et angeli ut viri belli apparent cum fit repraesentatio, ut apud Josuam, Josua sustulit oculos suos, et vidit, et ecce vir stans e regione illius, et gladius illius evaginatus in manu illius, ... dixit ad Josuam, Ego Princeps exercitus Jehovae, et cecidit Josua super facies suas ad terram, 5:13, 14;

haec ita visa quia repraesentativa; quare etiam in Jacobi posteri bella sua vocabant Bella Jehovae:

[12] similiter in Antiquis Ecclesiis, apud quos Libri, qui quoque appellati Bella Jehovae, ut constat apud Mosen,

Dicitur in libro Bellorum Jehovae, Num. 21:14, 15;

quae nec dissimiliter scripta ac sunt bella de quibus in hoc capite, sed significata bella Ecclesiae: talis mos scribendi fuit illis temporibus familiaris, nam tunc interiores homines fuerunt, et sublimiora cogitabant.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.