2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Фусноте:

7083. Calor et lux in mundo naturali existunt ex sole mundi; at spiritualis calor et spiritualis lux, seu amor et fides, existunt ex sole caeli; sol caeli est Dominus, calor qui ab Ipso ut sole venit est amor, et lux quae ab Ipso ut Sole venit est fides; quod Dominus sit lux, constat apud Johannem, Jesus dixit, Ego sum lux mundi; qui Me sequitur non ambulabit in tenebris, sed habebit lucem vitae, 8:12: et quod Dominus sit sol, constat apud Matthaeum, Cum Jesus transformatus est, splenduit facies Ipsius sicut sol, et vestimenta Ipsius facta sunt sicut lux, 17:2.

4289. Quod per ‘mitte me quia ascendit aurora’ significetur quod repraesentativum antequam venirent in terrae Canaanis repraesentativa, a Jacobi posteris discederet, constare potest ex serie rerum in sensu interno historico, in quo de Jacobi posteris agitur; status eorum quoad illa quae sunt Ecclesiae, in Verbo etiam describitur per ‘vesperam’, per ‘noctem’, et per ‘mane’ seu auroram, et per hanc, cum venerunt in terram Canaanem, proinde in repraesentativum Ecclesiae ibi. Cum his ita se habet: repraesentativum Ecclesiae apud illos non prius institui potuit quam cum prorsus vastati essent, hoc est, cum nulla illis cognitio internorum, si enim illis cognitio internorum fuisset, potuissent affici illis, et sic profanavissent illa; profanari enim possunt sancta, hoc est, vera et bona interna, ab iis qui sciunt et agnoscunt illa, et magis ab iis qui afficiuntur illis, non autem ab iis qui non agnoscunt; sed videantur quae de profanatione prius dicta et ostensa sunt, nempe quod profanare queant sancta qui sciunt et agnoscunt illa, non autem qui non sciunt et agnoscunt, n. 593, 1008, 1010, 1059, 3398, 3898: quod qui intra Ecclesiam, profanare possint sancta, non autem qua extra, n. 2051: quod ideo detineantur quantum possibile ab agnitione et fide boni et veri qui non permanere in illis possunt n. 3398, 3402 quodque teneantur in ignorantia ne profanent, n. 301-303 quid periculi a profanatione sanctorum, n. 571, 582: quod cultus fiat externus ne profanetur internum, n. 1327, 1328: quod ideo Judaeis non detecta fuerint vera interna, n. 3398.

[2] Ideo provisum fuit a Domino ut genuinum repraesentativum Ecclesiae hoc est, internum, discederet a Jacobi posteris antequam venirent in terrae Canaanis repraesentativa; usque adeo ut prorsus non sciverint aliquid de Domino, quidem quod Messias venturus ¹ in mundum sed ob finem ut eveheret illos ad gloriam et eminentiam super omne gentes totius terrae, non autem ut salvaret animas illorum in aeternum immo nec quicquam sciverunt de regno caelesti, nec de vita post mortem, ne quidem de charitate et fide: ut in ignorantiam illam redigerentur, tenebantur per aliquot centum annos in Aegypto, e cum inde evocarentur, nesciverant ipsum nomen Jehovae, ² Exod 3:12-14;

et praeterea perdiderunt omnem cultum Ecclesiae repraesentativae, usque adeo ut postquam praecepta decalogi coram illi promulgata fuissent e monte Sinai, post mensem dierum ad cultum Aegyptiacum qui fuit vituli aurei, recurrerent, Exod. xxxii;

[3] et quia talis erat gens illa quae educta erat ex Aegypto, ideo omnes in deserto perierunt, non enim amplius ab illis requirebatur quam ut statuta e praecepta in externa forma custodirent, nam id erat agere repraesentativum Ecclesiae, sed ad id non redigi potuerunt illi qui adoleverunt in Aegypto, sed potuerunt, tametsi aegre, infantes eorum, principio per miracula et postea per timores et captivitates, ut patet ex libri Joshuae et Judicum: inde constare potest quod omne repraesentativum genuinum seu internum Ecclesiae ab illis discesserit antequam venerunt in terram Canaanem, ubi repraesentativum externum Ecclesiae apud illos in plena forma inceptum est; terra enim Canaan erat ipsissima terra ubi repraesentativa Ecclesiae potuerunt sisti; omnia enim loca et omnes termini, ab antiquis temporibus, ibi repraesentaverunt, videatur n. 3686.

Фусноте: