1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Фусноте:

366. Äktenskap i himlen.

Eftersom himlen är av människosläktet, och änglarna där följaktligen är av båda könen, och då det från skapelsen är så, att kvinnan är för mannen och mannen för kvinnan, således att den ene är den andres, och eftersom den kärleken är båda medfödd, så följer, att det finns äktenskap i himlarna lika väl som på jorden. Men äktenskapen i himlarna skilja sig i hög grad från äktenskapen på jorden. Hurudana alltså äktenskapen är i himlarna, och vari de skilja sig från äktenskapen på jorden, och vari de överensstämma, skall sägas i det som nu följer.

357. De rika och de fattiga i himlen.

Det är olika meningar om mottagandet i himlen. Somliga mena, att de fattiga mottagas och inte de rika; somliga att såväl de rika som de fattiga bliva mottagna; andra att de rika inte kunna tagas emot, om de inte avsäga sig sin förmögenhet och bliva såsom de fattiga. Var och en bestyrker sin mening från Ordet. Men de som göra skillnad mellan de rika och de fattiga med hänsyn till himlen förstå inte Ordet. Ordet är i sitt inre andligt, i bokstaven däremot naturligt. De som fatta Ordet endast efter den bokstavliga meningen och inte efter någon andlig mening misstaga sig därför i många ting, i synnerhet i fråga om de rika och de fattiga; såsom att det är lika svårt för de rika att ingå i himlen som för en kamel att gå genom ett nålsöga, och att det för de fattiga är lätt, eftersom de är fattiga, eftersom det heter:

»Saliga är de fattiga, ty dem hör himmelriket till» [Matteus 5:3], Lukas 6:20-21. Men de som ha någon kunskap om Ordets andliga mening tänka annorlunda. De veta, att himlen är för alla som leva ett trons och kärlekens liv, vare sig de är rika eller fattiga. Men vilka som i Ordet förstås med »rika» och vilka med »fattiga», skall sägas i det följande. Av mycket samtal och samvaro med änglar har det blivit mig givet att med visshet veta, att de rika komma till himlen lika lätt som de fattiga, och att en människa inte uteslutes från himlen på grund av, att hon har överflöd på många ting, och inte emottages i himlen på grund av att hon är i armod. Där finnas såväl rika som fattiga, och många rika i större härlighet och lycksalighet än de fattiga.