576. Om de helvetiska andarnas ondska och skändliga konster.
Hur beskaffad andarnas förträfflighet är i jämförelse med människorna, kan var och en som tänker litet djupare och känner till något om sitt sinnes verksamhet se och fatta. Människan kan nämligen i sitt sinne under loppet av en minut överväga, utveckla och göra slutsatser mer än vad hon under loppet av en halvtimme kan uttala och uttrycka i skrift. Härav är det klart, hur mycket mer förträfflig människan är, när hon är i sin ande, alltså hur mycket mer, när hon blir en ande, ty det är anden som tänker, och det är genom kroppen anden uttrycker sina tankar i tal eller skrift. Härav kommer det, att den människa som efter döden blir en ängel är i outsäglig förståndighet och vishet i förhållande till den förståndighet och vishet hon hade, när hon levde i världen. Ty när hon levde i världen, var hennes ande bunden vid kroppen, och genom denna var hon i den naturliga världen. Vad hon då tänkte andligen inflöt därför i naturliga föreställningar, vilka är jämförelsevis allmänna, grova och dunkla och inte mottaga de otaliga ting som tillhöra den andliga tanken och även insvepa dem i mörker från världsliga omsorger. Annorlunda är det, när anden är löst från kroppen och kommer i sitt andliga tillstånd, vilket sker, när han övergår från den naturliga världen till den andliga, som är hans egentliga värld. Att hans tillstånd då med hänsyn till tankar och böjelser omätligt övergår hans förra tillstånd, är klart av vad som nu har sagts. Härav kommer det, att änglarna tänka outsägliga och obeskrivliga ting, följaktligen sådant som inte kan ingå i en människas naturliga tankar, ehuru varje ängel är född som människa och har levt som människa och då inte tyckte sig vara mera vis än en sådan annan människa.
