Das Obras de Swedenborg

 

Om Himlen och om Helvetet # 1

Estudar Esta Passagem

  
/ 603  
  

1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid 1 , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro 2 :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord 3 . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter 4 för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken 5 ; med månen Herren med avseende på tron 6 ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro 7 ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek 8 ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse 9 ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening 10 , och med härlighet Ordets inre mening 11 ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är 12 .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Notas de rodapé:

1. »Tidevarvets fulländning» är kyrkans sista tid, Himmelska Hemligheter 4535, 10672.

2. Herrens förutsägelser i Matteus kap. 24 och 25 om tidevarvets fulländning och sin ankomst, således om kyrkans steg för steg fortgående ödeläggelse och om yttersta domen, förklaras i inledningarna till kapitlen 26-40 av Första Mosebok Himmelska Hemligheter 3353-3356, 3486-3489, 3650-3655, 3751-3759, 3897-3901, 4056-4060, 4229-4231, 4332-4335, 4422-4424, 4635-4638, 4661-4664, 4807-4810, 4954-4959, 5063-5071.

3. Att det i Ordets alla samtliga och enskilda ting finns en inre eller andlig mening, Himmelska Hemligheter 1143, 1984, 2135, 2333, 2395, 2495, 4442, 9049, 9063, 9086.

4. Att Ordet är skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter, och att på grund därav alla samtliga och enskilda saker däri beteckna andliga ting, Himmelska Hemligheter 1404, 1408, 1409, 1540, 1619, 1659, 1709, 1783, 2900, 9086.

5. Att solen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till kärleken och i följd därav kärlek till Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1837, 2441, 2495, 4060, 4696, 4996, 7083, 10809.

6. Att månen i Ordet betecknar Herren med hänsyn till tron och i följd därav tro på Herren Himmelska Hemligheter 1529, 1530, 2495, 4060, 4996, 7083.

7. Att stjärnorna i Ordet beteckna kunskaper om det goda och det sanna Himmelska Hemligheter 2495, 2849, 4697.

8. Att stammar beteckna alla sanningar och godheter i en sammanfattning, sålunda trons och kärlekens alla ting Himmelska Hemligheter 3858, 3926, 4060, 6335.

9. Att Herrens ankomst är Hans närvaro i Ordet samt uppenbarelse Himmelska Hemligheter 3900, 4060.

10. Att skyarna i Ordet beteckna Ordet i bokstaven eller dess bokstavsmening Himmelska Hemligheter 4060, 4391, 5922, 6343, 6752, 8106, 8781, 9430, 10551, 10574.

11. Att härlighet i Ordet betecknar den Gudomliga Sanningen sådan den är i himlen och sådan den är i Ordets inre mening Himmelska Hemligheter 4809, 5292, 5922, 8267, 8427, 9429, 10574.

12. Att basun eller trumpet betecknar den Gudomliga Sanningen i himlen och uppenbarad från himlen Himmelska Hemligheter 8815, 8823, 8915; detsamma betecknas med röst nr 6971, 9926.

  
/ 603  
  

Das Obras de Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 4056

Estudar Esta Passagem

  
/ 10837  
  

4056. GENESEOS CAPUT TRIGESIMUM PRIMUM

In Parte Tertia ante capita 26-30 explicata sunt quae Dominus de Consummatione Saeculi seu Ultimo Judicio locutus est et praedixerat apud Matthaeum, capite ibi 24 a versu 3 usque ad 28; veniunt nunc explicanda quae ibi ordine sequuntur; ante hoc caput quae versibus 29-31, nempe haec verba, Statim autem post afflictionem dierum istorum, sol obscurabitur, et luna non dabit lumen suum, et stellae cadent de caelo, et potentiae caelorum commovebuntur. Et tunc apparebit signum Filii hominis in caelo, et tunc plangent omnes tribus terrae; et videbunt Filium hominis venientem in nubibus caeli cum potentia et gloria multa: Et emittet angelos suos cum tuba et voce magna, et congregabunt electos Ipsius a quatuor ventis, ab extremo caelorum usque ad extremum illorum.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

Das Obras de Swedenborg

 

Arcana Coelestia # 7091

Estudar Esta Passagem

  
/ 10837  
  

7091. ‘Ita dixit Jehovah, Deus Israelis’: quod significet ex Divino Humano Domini, nempe exhortatio ad illos qui contra vera Ecclesiae, constat ex eo quod per ‘Jehovam, Deum Israelis’ intelligatur Dominus quoad Divinum Humanum; quod Dominus sit Jehovah in Verbo 1 , videatur n. 1343, 1736, 2921, 3023, 3035, 5041, 5663, 6281, 2 6303, 6905; ‘Deus Israelis’ vocatur quia per ‘Israelem’ significatur regnum Domini spirituale 3 , n. 6426, 6637, et quia Dominus per Adventum Suum in mundum illos qui ab eo regno seu ab ea Ecclesia fuerunt salvavit, n. 6854, 6914, 7035; 4 quod ‘Deus Israelis’ sit Dominus quoad Divinum Humanum, est quia illi qui ab ea Ecclesia 5 sunt de omni spirituali et caelesti naturales ideas habent, et quoque de Divino; quapropter nisi de Divino, ut de homine naturali, cogitarent, non possent Divino per aliquid affectionis conjungi; 6 nam si de Divino non sicut de homine naturali cogitarent, de Divino vel nullas vel enormes ideas haberent, et sic Divinum conspurcarent; inde est quod per ‘Deum Israelis’ intelligatur Dominus quoad Divinum Humanum, et quidem quoad Divinum Naturale; quod per ‘Israelem’ et ‘Jacobum’ in sensu supremo intelligatur Dominus quoad Divinum Naturale, per ‘Israelem’ quoad Divinum Naturale internum, et per ‘Jacobum’ quoad Divinum Naturale externum, videatur n. 4570; et quod illi qui ab Ecclesia spirituali sunt salvati fuerint et salventur per Divinum Humanum Domini, n. 2833, 2834; tum quod spiritualis Ecclesiae homo, qui ‘Israel’, sit interior naturalis, n. 4286, 4402.

[2] Ex his nunc patet 7 cur Dominus in Verbo dicitur ‘Jehovah, Deus Israelis’ et ‘Jehovah Sanctus Israelis’; quisque 8 scire potest quod Divinum ita nominatum non sit 9 nisi convenienter ad aliquod Sanctum non apparens in sensu litterae. Quod Dominus quoad Divinum Naturale intelligatur per ‘Deum Israelis’ 10 , patet a pluribus locis in Verbo, manifeste ab his, Quod Moscheh et Aharon, Nadab et Abihu, et septuaginta seniores Israelis, viderent Deum Israelis, sub Cujus pedibus quasi opus lapidis sapphiri, et quasi substantia caeli quoad munditiem, Exod. 24:9, 10:

[3] quod Dominus fuerit, et non Jehovah, Qui Pater vocatur, constat a Domini verbis apud Johannem, Deum nemo vidit unquam, 1:18;

Neque vocem Ipsius audivistis unquam, neque speciem Ipsius vidistis, 5:37:

apud Esaiam,

Dabo tibi thesauros tenebrarum, et occultas opes latebrarum, ut cognoscas quod Ego Jehovah, Qui vocaverim te nomine tuo, Deus Israelis, 45:3:

apud Ezechielem,

Super capite Cheruborum quasi aspectus lapidis sapphiri, similitudo throni, et super similitudine throni, similitudo quasi aspectus hominis super illo, superius; et illi aspectus ignis et iridis, et splendoris circumcirca, 1:26-28;

illa dicuntur gloria Jehovae, et 11 Dei Israelis, 12 ibid. 1:28, 13 8:4, 9:3, 10:19, 20;

et quoque ubi agitur de Novo Templo, apud eundem, 43:2, 44:2;

praeter 14 in pluribus aliis locis, ut Esai. 17:6, 21:10, 17, 24:15, 41:17; Ps. 41:14 15 [KJV 13], 59:6 16 [KJV 5], 68:9, 36 17 [KJV 8, 35], 69:7 18 [KJV 6], 63:18, et alibi: tum quoque SANCTUS ISRAELIS, Esai. 1:4, 5:19, 24, 10:20, 17:7, 30:11, 12, 15, 49:7, 60:9, 14; Ezech. 39:7.

[4] Quod Deus Israelis et Sanctus Israelis sit Dominus quoad Divinum Humanum, constat quoque ex eo quod dicatur Redemptor, Salvator, 19 Factor: REDEMPTOR apud Esaiam,

Redemptor noster Jehovah Zebaoth, nomen Ipsius Sanctus Israelis, 47:4:

tum 41:14, 43:14, 48:17 20 , 54:5; SALVATOR, apud Esai. 43:3; FACTOR apud Esai. 45:11. Ex his etiam patet quod per Jehovam in Verbo Veteris Testamenti non alius intelligatur quam Dominus, nam dicitur JEHOVAH DEUS et SANCTUS ISRAELIS, REDEMPTOR, SALVATOR, FACTOR: 21 Jehovah Redemptor et Salvator, 19 apud Esaiam Ut sciant omnis caro quod Ego Jehovah Salvator tuus, et Redemptor tuus, fortis Jacobi, 49:26:

apud eundem,

Ut scias quod Ego Jehovah Salvator tuus, et Redemptor tuus, potens 22 Jacobi, 60:16,

ut et 23 Esai. 43:14, 44:6, 24, 54:8, 63:16; Ps. 19:15 24 [KJV 14].

[5] Quod Dominus salvaverit Israelem, hoc est, illos qui ab Ecclesia spirituali, apud Esaiam,

Misericordias Jehovae commemorabo, laudes Jehovae, juxta omne quod retribuit nobis Jehovah, multus bonitate domui Israelis; dixit, Certe populus Meus illi, filii qui non mentiuntur; ideoque factus est illis in Salvatorem; in omni angustia illorum, Ipsi angustia; et angelus facierum Ipsius liberavit illos; ob amorem Suum, et indulgentiam Suam, Hic redemit illos, et assumpsit illos, et portavit illos omnibus diebus aeternitatis, 63:7-9.

Notas de rodapé:

1. The Manuscript inserts Veteris Testamenti.

2. The following number or numbers appear out of sequence in both the Manuscript and the first Latin edition, but they have been reordered in this edition.

3. The Manuscript inserts in coelis et inde Ecclesia spiritualis.

4. The Manuscript inserts et.

5. spirituali

6. et insuper

7. unde in Verbo Dominus

8. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

9. absque causa et quod ita nominetur

10. The Manuscript inserts et per Sanctum Israelis.

11. The following word or phrase is crossed out in the Manuscript, but it does appear in the first edition.

12. apud eundem

13. The Manuscript inserts et gloria Dei Israelis.

14. The Manuscript places this after aliis.

15. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

16. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

17. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

18. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

19. The Manuscript inserts et.

20. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

21. The Manuscript inserts et quoque.

22. Israelis, in the Manuscript, the First Latin Edition.

23. The Manuscript has these references after Jehovah Redemptor in line 9.

24. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.