3. De inom kyrkan som ha förnekat Herren och erkänt Fadern allena och bestyrkt sig i en sådan tro är utanför himlen. Och eftersom det hos dem inte gives någon inflytelse från himlen, där Herren allena dyrkas, så berövas de gradvis förmågan att tänka sant om vilken sak det vara må, och omsider bliva de som stumma eller tala fånigt och förirra sig, när de gå, och deras armar hänga och dingla såsom maktlösa i lederna. Vidare är de som förnekat Herrens Gudom och erkänt endast Hans mänskliga natur, såsom socinianerna, likaledes utanför himlen och föras framåt litet mot höger samt nedsläppas i djupet och skiljas så helt och hållet från de övriga ur den kristna världen. Men de som säga sig tro på en osynlig Gudom, som de kalla universums Väsen (Ens universi), varifrån allt är till, och förkasta tron på Herren, få erfara, att de inte tro på någon Gud. Ty den osynliga Gudomen är för dem som naturen i dess första begynnelse, som inte kan bliva föremål för tro och kärlek, eftersom den inte kan bliva föremål för tanken ¹ . Dessa sändas bort bland dem som kallas naturalister. Annorlunda är det med avseende på dem som är födda utom kyrkan, vilka kallas hedningar, varom skall talas i det följande.

Voetnoten:

1404. In his quae historica vera sunt, omnia et singula dicta et verba significant in sensu interno prorsus alia quam in sensu litterae, sed ipsa historica sunt repraesentativa: ‘Abramus’ de quo primum agitur, repraesentat in genere Dominum, in specie caelestem hominem; ‘Isacus’ de quo postea, similiter in genere Dominum, in specie spiritualem hominem; ‘Jacobus’ quoque in genere Dominum, in specie naturalem hominem; ita illa quae sunt Domini, quae sunt regni Ipsius, et quae sunt Ecclesiae.