1. OM HIMLEN OCH HELVETET

När Herren inför lärjungarna talar om tidevarvets fulländning, som är kyrkans sista tid ¹ , säger Han vid slutet av förutsägelserna om dess efter varandra följande tillstånd med avseende på kärlek och tro ² :

»Strax efter de dagarnas bedrövelse skall solen förmörkas, och månen skall inte giva sitt sken, och stjärnorna skola falla från himlen, och himlarnas krafter skola bäva. Och då skall Människosonens tecken synas i himlen; och då skola jordens alla stammar jämra sig, och de skola se Människosonen komma i himlens skyar med makt och mycken härlighet. Och Han skall utsända sina änglar med basun och stor röst, och de skola församla Hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ände till den andra.» (Matteus 24:29-31.)

De som förstå dessa ord efter bokstavsmeningen tro inte annat än att på den sista tid som kallas den yttersta domen skall allt detta ske i enlighet med den bokstavliga skildringen. De tro sålunda inte endast, att solen och månen skola förmörkas, och att stjärnorna skola falla från himlen, samt att Herrens tecken skall synas i himlen, och att de skola se Honom i skyarna jämte änglar med basuner, utan även, enligt förutsägelser på andra ställen, att hela den synliga världen skall förgås, och att det sedan skall uppstå en ny himmel och en ny jord.

Denna uppfattning ha de flesta i kyrkan nu för tiden. Men de som tro så känna inte till de hemligheter som är dolda i Ordets alla enskilda ting. Ty i varje särskilt uttryck i Ordet är det en inre mening, i vilken inte förstås naturliga och världsliga saker, sådana som är i bokstavsmeningen, utan andliga och himmelska ting, och detta inte endast med avseende på meningen av flera ord, utan även med avseende på vart enda ord ³ . Ordet är nämligen skrivet helt och hållet medelst motsvarigheter ⁴ för det ändamåls skull, att det må vara en inre mening i alla enskilda ting. Hur beskaffad den meningen är, kan inses av allt som blivit sagt och visat därom i Arcana Coelestia (Himmelska Hemligheter) och även av vad som sammanförts därifrån i förklaringen om Vita Hästen, varom talas i Uppenbarelseboken.

Enligt samma mening bör man förstå Herrens ovan anförda ord om sin ankomst i himlens skyar. Med solen, som skall förmörkas, betecknas Herren med hänsyn till kärleken ⁵ ; med månen Herren med avseende på tron ⁶ ; med stjärnorna kunskaperna om det goda och det sanna eller om kärlek och tro ⁷ ; med Människosonens tecken i himlen uppenbarandet av den Gudomliga Sanningen; med jordens stammar, som skola jämra sig, allt som hör till det sanna och det goda eller till tro och kärlek ⁸ ; med Herrens ankomst i himlens skyar med makt och härlighet Hans närvaro i Ordet och uppenbarelse ⁹ ; med skyar betecknas Ordets bokstavsmening ¹⁰ , och med härlighet Ordets inre mening ¹¹ ; med änglar med basun och stor röst betecknas himlen, varifrån den Gudomliga Sanningen är ¹² .

Härav kan man inse, att med dessa Herrens ord förstås, att vid kyrkans slut, då det inte mer finns någon kärlek och i följd därav inte heller någon tro, Herren skall upplåta sitt Ord med avseende på dess inre mening och uppenbara himlens hemligheter. De hemligheter som skola uppenbaras i vad som nu följer angå himlen och helvetet samt människans liv efter döden.

Den människa som tillhör kyrkan känner nu för tiden knappt något om himlen och helvetet, ej heller om sitt liv efter döden, ehuru alla dessa saker är beskrivna i Ordet. Ja, många som är födda inom kyrkan förneka dem även, sägande i sitt hjärta: Vem har kommit därifrån och berättat? För att inte ett sådant förnekande, som i synnerhet råder hos dem som ha mycken världslig vishet, även må besmitta och fördärva de i hjärtat okonstlade och de i tron enkla, har det givits mig att vara tillsammans med änglar och att tala med dem såsom en människa med en människa samt även att se, vad som är i himlarna och vad som är i helvetena, och detta nu i tretton år. Därför får jag nu beskriva dessa ting på grund av vad jag har sett och hört, i förhoppning om att okunnigheten sålunda må upplysas och otron skingras. Att nu för tiden en sådan omedelbar uppenbarelse sker, är därför, att det är den som förstås med Herrens ankomst.

Voetnoten:

1408. Haec et sequentia se ita habent historice, sicut scripta sunt, sed historica sunt repraesentativa, omnia verba sunt significativa: se ita res habet in omnibus historicis Verbi, non solum in libris Mosis sed etiam in Josuae, Judicum, Samuelis et Regum, in quibus omnibus nihil aliud apparet quam historicum; sed tametsi historicum est in sensu litterae, usque in sensu interno sunt arcana caeli quae recondita ibi latent; quae arcana nusquam videri possunt quamdiu mens cum oculo tenetur in historicis, nec prius revelantur quam cum mens a sensu litterae removetur: se habet Verbum Domini sicut corpus in quo anima viva; quae animae sunt, non apparent dum inhaeret mens corporeis, adeo ut vix credat se animam habere, minus quod victura post mortem; ut primum vero a corporeis recedit, patent illa quae animae et vitae sunt; quae etiam causa est, non solum quod moritura corporea antequam homo potest e novo nasci aut regenerari, sed etiam quod corpus moriturum ut venire possit in caelum ac videre caelestia: ita se habet cum Verbo Domini; illius corporea sunt illa quae sunt sensus litterae, in quibus cum mens tenetur, interna nusquam videntur, sed quando quasi mortua sunt, tunc primum sistuntur videnda: sed usque sunt illa quae sunt sensus litterae similia illis qua apud hominem in ejus corpore, nempe scientificis memoriae quae ex sensualibus sunt, quae sunt vasa communia in quibus interiora seu interna; inde sciri potest quod aliud sint vasa et aliud essentialia quae in vasis; vasa sunt naturalia, essentialia quae in vasis, sunt spiritualia et caelestia; ita quoque historica Verbi, ut et singulae voces in Verbo, sunt vasa communia, naturalia, immo materialia, in quibus spiritualia et caelestia; haec nusquam in conspectum veniunt nisi per sensum internum: unicuivis hoc constare potest solum ex eo quod multa in Verbo secundum apparentias, immo secundum fallacias sensuum, dicta sint; ut quod Dominus irascatur, puniat, maledicat, occidat, et talia plura, cum tamen in sensu interno contraria sunt; nempe quod Dominus nusquam irascatur et puniat, minus maledicat et occidat; usque tamen iis qui ex simplicitate cordis credunt Verbum sicut illud capiunt in littera, nihil nocet dum in charitate vivunt; causa est quia Verbum nihil aliud docet quam ut quisque cum proximo vivat in charitate, utque ament Dominum supra omnia; qui hoc faciunt, illi habent interna apud se, et sic apud eos fallaciae ex sensu litterae captae facile discutiuntur.

9485. ‘Et faciant arcam’: quod significet intimum caelum, constat ex significatione ‘arcae’ quod sit intimum caelum, nam per ¹ testimonium seu legem in arca significatur Dominus, ex causa quia testimonium est Divinum Verum, et Divinum Verum est Dominus in caelo, videatur infra n. ² 9503; inde nunc ‘arca’ significat intimum caelum; quapropter illa erat sanctissimum, et a populo colebatur pro ³ Jehovah, credebatur enim quod ⁴ Jehovah ibi et inter cherubos habitaret, ⁵ ut constat apud Davidem,

Audivimus in Ephrata; intrabimus in habitaculum Ipsius, incurvabimus nos scabello pedum Ipsius; surge, Jehovah, ad requiem Tuam, Tu et arca fortitudinis ⁶ Tuae, Ps. 132:6-8;

agitur ibi de Domino; ‘Ephrata’ est Bethlechem ubi Dominus natus ⁷ , Mic. 5:1 [KJV 5:2]; Matth. 2:6;

‘habitaculum’ est caelum ubi Dominus; ‘Tu et arca fortitudinis Tuae’ est Dominus ac repraesentativum ⁸ Ipsius; quod arca sit repraesentativum ⁹ Domini, patet apud Jeremiam,

Reducam vos Zionem; in diebus illis non dicent amplius, Arca foederis, neque ¹⁰ ascendet super cor, nec mentionem facient ejus, neque desiderabunt, neque reparabitur amplius; in tempore illo vocabunt Hierosolymam thronum Jehovae, et congregabuntur ad eam omnes gentes ob nomen Jehovae Hierosolymam, 3:14, 16, 17; agitur ibi de nova Ecclesia; repraesentativum prioris Ecclesiae, quod tunc abolendum, intelligitur per arcam, quae non dicetur amplius, nec ascendet super cor, nec reparabitur; Hierosolyma, ad quam congregabuntur gentes, est nova illa Ecclesia; inde patet quod per ‘arcam’ significetur repraesentativum Domini ac Ipsius cultus in Ecclesia; simile ac per ‘juge’ et per ‘habitaculum sanctuarii’ apud Danielem 8:11.

[3] ¹¹ Quod arca pro Jehovah a populo Israelitico et Judaico coleretur, et quod crederetur quod ibi et inter cherubos habitaret, patet in libro 2 Samuelis, Ascendere fecit David arcam Dei, cujus vocatur nomen, nomen Jehovae Zebaoth insidentis cherubis super illa, 6:2:

et apud Moschen, Quando proficiscebatur arca, dixit Moscheh, Surge, Jehovah, dispergantur inimici Tui et fugiant osores Tui coram faciebus Tuis; quando quiescebat, ¹² dicebat, Redi, Jehovah, myriades milium Israelis, Num. 10:33-36.

¹³ Quod intimum caelum per arcam significaretur, ¹⁴ erat quia per totum tabernaculum seu tentorium ¹⁵ repraesentabatur universum caelum angelicum, ultimum ejus per atrium, medium ejus per habitaculum ubi sacerdos ministrabat, et intimum per ¹⁶ habitaculum intra velum, ubi arca in qua testimonium.

Voetnoten: