589. Om jämvikten mellan himlen och helvetet.
För att något skall kunna existera, måste det vara jämvikt i allt. Utan jämvikt är det inte verkan och återverkan, ty det är jämvikt mellan två krafter, av vilka den ena verkar, och den andra återverkar. Vila på grund av lika verkan och återverkan kallas jämvikt. I den naturliga världen är det jämvikt i alla samtliga och enskilda ting, i själva atmosfärerna i allmänhet, där de lägre återverka och motstå, i den mån de högre verka och trycka på. I den naturliga världen är det även jämvikt mellan värme och köld, mellan ljus och skugga samt mellan torka och fuktighet. Det mellan dem varande rätta förhållandet är jämvikt. Det är också jämvikt i alla ting i världens tre riken, nämligen mineralriket, växtriket och djurriket, ty utan jämvikt i dem är ingenting till och äger bestånd. Överallt är det liksom ett bemödande, från den ena sidan verkande och från den andra återverkande. All tillvaro eller all verkan frambringas i jämvikt, men den sker därigenom, att den ena kraften verkar, och den andra låter sig påverkas, eller att den ena kraften inflyter genom att verka, och den andra mottager och i överensstämmelse därmed ger efter. I den naturliga världen kallas det som verkar och som återverkar kraft och även bemödande, men i den andliga världen kallas det som verkar och som återverkar liv och vilja. Livet är där levande kraft, och viljan är levande bemödande, och själva jämvikten kallas frihet. Den andliga jämvikten eller friheten uppstår och består därför mellan det goda, som verkar från den ena sidan, och det onda, som verkar emot från den andra sidan, eller mellan det onda, som verkar från den ena sidan, och det goda, som motverkar från den andra sidan. Jämvikt mellan det verkande goda och det däremot verkande onda är det hos de goda, medan det är jämvikt mellan det verkande onda och det motverkande goda hos de onda. Att det är andlig jämvikt mellan det goda och det onda, är eftersom människans hela liv hänför sig till det goda och till det onda, och viljan är vad som tager emot det. Det är också jämvikt mellan det sanna och det falska, men den beror av jämvikten mellan det goda och det onda.
Jämvikten mellan det sanna och det falska är liksom mellan ljus och skugga, som påverka det som hör till växtriket, i samma mån som det är värme och köld i ljuset och skuggan. Att ljus och skugga inte verka något av sig själva, utan att det är värmen som verkar genom dem, kan man se därav, att ljus och skugga är lika under vintern och om våren. Jämförelsen av det sanna och det falska med ljus och skugga är från motsvarighet, ty det sanna motsvarar ljuset, det falska skuggan och värmen kärlekens goda; och andligt ljus är också det sanna, andlig skugga är det falska, och andlig värme är kärlekens goda, varom kan ses i det kapitel, där det talas om ljus och värme i himlen (nr 126-140).
