453. Människan är efter döden i fullkomlig mänsklig form.
Att människans andes form är den mänskliga formen eller att anden är människa även med hänsyn till formen, kan vara tydligt av det som i flera kapitel ovan är visat, särskilt i dem i vilka det visats, att varje ängel är i fullkomlig mänsklig form (nr 73-77), och att varje människa är en ande med hänsyn till sitt inre (nr 432-444), och att änglarna i himlen är av människosläktet (nr 311-317). Detta kan ses ännu klarare därav, att människan är människa på grund av sin ande och inte på grund av kroppen, och att den kroppsliga formen är anden tillagd i enlighet med hans form och inte tvärt om, ty anden är beklädd med en kropp i enlighet med sin egen form. Människans ande verkar därför på varje del, även den minsta, av kroppen till den grad, att en del som inte sättes i verksamhet av anden eller i vilken anden inte verkar inte lever. Att det är så, kan var och en veta enbart därav, att tanken och viljan vid sin minsta vink sätta alla samtliga och enskilda ting av kroppen så i verksamhet, att det inte finns något som inte samverkar, och vad som inte samverkar är inte någon del av kroppen och utkastas därför också såsom något som är utan liv. Tanken och viljan tillhöra människans ande och inte kroppen. Att människan inte ser en ande i mänsklig form, sedan han är löst från kroppen, inte heller i en annan människa, är eftersom kroppens synorgan eller dess öga, så vitt det ser i världen, är materiellt, och det materiella ser inte annat än det materiella, men det andliga ser det andliga. När det materiella hos ögat överhöljes och berövas sin samverkan med det andliga, bliva därför andarna synliga i sin egen form, som är den mänskliga, inte endast de andar som är i den andliga världen, utan även den ande som är i en annan människa, medan hon ännu är i sin kropp.
