29. Det finns tre himlar.

Det finns tre himlar och dessa sins emellan fullständigt åtskilda, den innersta eller tredje, den mellersta eller andra och den yttersta eller första. De följa efter och stå i förhållande till varandra såsom det översta hos människan, som kallas huvudet, det mellersta hos henne, som kallas kroppen, och det lägsta, som kallas fötterna, och såsom den översta delen av ett hus, dess mellersta och dess lägsta delar. I en sådan ordning är även det Gudomliga, som utgår och nedstiger från Herren. I följd härav är himlen på grund av ordningens nödvändighet i en trefald.

582. Om helvetenas utseende, läge och flertal.

I den andliga världen eller den värld, där andar och änglar äro, synas liknade ting som i den naturliga världen, eller där människorna äro, till den grad lika, att med hänsyn till det yttre utseendet det inte är någon skillnad. Där synas slätter, och där synas berg, kullar och klippor samt mellan dem dalar, dessutom även vatten och många andra ting som på jorden. Men alla dessa ting är av andligt ursprung, och därför synas de för andars och änglars ögon och inte för människors ögon, eftersom människorna är i den naturliga världen, och andliga varelser se de ting som är av andligt ursprung, och naturliga varelser se dem som är av naturligt ursprung. Därför kan människan med sina ögon aldrig se de ting som är i den andliga världen, om det inte gives henne att vara i anden, och eljest inte förr än efter döden, då hon blir en ande. Å andra sidan kan inte heller en ängel eller en ande se något i den naturliga världen, om de inte är hos en människa åt vilken det blivit givet att tala med dem; ty människans ögon är avpassade efter att mottaga den naturliga världens ljus, och änglarnas och andarnas ögon är avpassade efter att mottaga den andliga världens ljus, och dock är ögonen hos båda till synes alldeles lika. Att den andliga världen är sådan, kan en naturlig människa inte fatta och allra minst en sinnlig människa, vilken är den som inte tror någonting annat än vad hon ser med sin kropps ögon och vidrör med dess händer, alltså vad hon inhämtat genom syn och känsel, och från dessa ting tänker hon. Hennes tanke är därför materialistisk och inte andlig. Eftersom det är en sådan likhet mellan den andliga världen och den naturliga världen, därför vet människan efter döden knappt annat än att hon är i den värld, där hon är född och som hon har lämnat. Av denna orsak kalla de även döden blott en övergång från en värld till en annan, som är den lik. Att det är en sådan likhet mellan de båda världarna, kan ses ovan, där det talas om förebildningar och företeelser i himlen (nr 170-176).