2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

8915. ‘Et vocem buccinae’: quod significet eadem per caelum, nempe Divina Vera ex bono, constat ex significatione ‘vocis buccinae’ quod sit status caeli angelici quod circum Divinum, et quod sit verum Divinum inde, de qua n. 8815, 8823; ex quibus constare potest quid significatur per Domini verba, ubi de consummatione saeculi seu de ultimo tempore Ecclesiae praedicit, quod tunc Dominus missurus sit angelos cum tubae voce magna, qui congregabunt electos Ipsius a quattuor ventis, Matth. 24:31;

qui non scit quod omnia verba Domini etiam intus in se recondant caelestia et Divina, hoc est, quod sensus internus illis insit, credent quod cum ultimum judicium instat, apparituri sint angeli et annuntiaturi illud, et quoque congregaturi electos cum voce tubae; sed quod per ‘vocem tubae’ seu ‘buccinae’ ibi non intelligatur vox tubae seu buccinae sed verum Divinum per caelum in forma interna et ejus evangelizatio, videatur n. 4060 fin. , tum 8815 et 8823.

10290. ‘Et dixit Jehovah ad Moschen’: quod significet illustrationem et perceptionem iterum per Verbum a Domino, constat ex significatione ‘dicere’ cum de Jehovah, quod sit illustratio et perceptio; quod sit illustratio, videatur n. 7019, 10215, 10234, et quod sit perceptio, n. 1791, 1815, 1819, 1822, 1898, 1919, 2080, 2862, 3509, 5877; et ex repraesentatione ‘Moschis’ quod sit Verbum, de qua n. 6752, 7014, 7089, et quod ‘Jehovah’ in Verbo sit Dominus, in locis citatis n. 9373; inde patet quod per ‘dixit Jehovah ad Moschen’ significetur illustratio et perceptio per Verbum a Domino.

[2] Quod haec significentur, est quia Dominus cum homine Ecclesiae non aliter loquitur quam per Verbum, illustrat enim tunc ut homo videat verum, et quoque dat perceptionem ut percipiat quod ita sit; sed hoc fit secundum quale desiderii veri apud hominem, et desiderium veri apud illum est secundum amorem ejus; qui amant verum propter verum, illi in illustratione sunt, et qui amant verum propter bonum, illi in perceptione sunt; quid perceptio, videatur n. 483, 495, 521, 536, 597, 607, 784, 1121, 1387, 1919, 2144, 2145, 2171, 2515, 2831, ¹ 5228, 5920, 7680, 7977, 8780. At Dominus cum Mosche et prophetis locutus est viva voce, ob causam ut Verbum promulgaretur, quod esset tale ut omnia et singula sensum internam haberent; inde etiam haec verba, Dixit Jehovah ad Moschen. Angeli, qui in sensu interno sunt, non sciunt quid Moscheh, quoniam nomina personarum non intrant caelum, n. 10282, sed pro Moscheh percipiunt Verbum, et vox dicere vertitur apud illos in tale quod congruit, ita hic in illustrari et percipere; etiam dicere et loqui, cum a Domino ² per Verbum, nec aliud sunt in idea angelica.

Footnotes: