2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en ¹ , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

7680. ‘Toto die illo et tota nocte illa’: quod significet omne perceptionis, tam obscurae quam non obscurae, apud infestantes, nempe quod destructum, constat ex significatione ‘diei’ quod sit status perceptionis non obscurae; et ex significatione ‘noctis’ quod sit status perceptionis obscurae; nam tempora diei, ut mane, meridies, vespera, et nox, correspondent illustrationibus quae sunt intelligentiae et sapientiae, n. 5672, 6110, ita perceptionibus; in genere dies et nox perceptiones dicuntur, non illustrationes, quia malis qui infestant non est illustratio, sed usque est perceptio; sed tamdiu illis est perceptio, quamdiu apud illos aliquid cognitionis veri et boni ¹ ab Ecclesia in qua vixerant remanet, nam per verum et bonum communicant cum illis qui in caelo; at cum deprivati sunt cognitionibus illis, ² quod fit quando devastati sunt, ³ tunc non amplius illis est aliqua perceptio; possunt quidem infernales confirmare sua mala et quoque sua falsa; sed hoc non est perceptio; ⁴ perceptio est videre quod verum sit verum et bonum bonum, tum quod malum sit malum et falsum falsum, sed non perceptio est videre verum ut falsum, ac bonum ut malum, ⁵ }tum vicissim, malum ut bonum, et falsum ut verum; ⁶ illis qui hoc faciunt loco perceptionis est phantasia, quae facit apparentiam perceptionis, ⁷ per quod tales sciant confirmare falsa et mala per talia quae ⁸ sensibus obvia sunt et concupiscentiis favent ⁹ .

Footnotes: