From Swedenborg's Works

 

Om Himlen och om Helvetet #2

Study this Passage

  
/ 603  
  

2. Herren är himlens Gud.

Det första man bör veta är, vem himlens Gud är, eftersom allt annat beror därav. I hela himlen erkännes ingen annan som himlens Gud än Herren allena. De säga där, såsom Han själv lärde, att Han är En med Fadern, att Fadern är i Honom och Han i Fadern, och att den som ser Honom ser Fadern, och att allt det heliga utgår från Honom (Johannes 10:30, 38, 14:9-11, 16:13-15) Jag har ofta talat med änglarna om detta, och de ha alltid sagt, att de i himlen inte kunna åtskilja det Gudomliga i tre, eftersom de veta och förnimma, att det Gudomliga är ett, och att det är ett i Herren. De ha även sagt, att de av kyrkan som komma från världen och hos vilka det är en föreställning om tre Gudomsväsen inte kunna mottagas i himlen på grund därav, att deras tanke irrar från den ene till den andre, och det där inte är tillåtet att tänka tre och säga en 1 , eftersom var och en i himlen talar från tanken, ty där är det ett tänkande tal eller en talande tanke. De som i världen åtskilt det Gudomliga i tre samt hyst en särskild föreställning om var och en av dem och inte gjort den föreställningen till en och koncentrerat den i Herren kunna därför inte mottagas. Det gives nämligen i himlen ett meddelande av alla tankar. Om någon skulle komma dit som tänker tre och säger en skulle han därför genast kännas åtskils och förkastas. Men man bör veta, att alla de som inte skilt det sanna från det goda eller tron från kärleken, när de i det andra livet blivit undervisade, mottaga den himmelska föreställningen om Herren, att Han är världsalltets Gud. Men det är annorlunda med avseende på dem som ha skilt tron från levernet, det är, som inte ha levt enligt den sanna trons föreskrifter.

Footnotes:

1. Att kristna utforskats i det andra livet angående den föreställning de hade om den ende Guden, och att det utrönts, att de hade en uppfattning om tre gudar Himmelska Hemligheter 2329, 5256, 10736, 10738, 10821. Att en Gudomlig Treenighet i Herren erkännes i himlen nr 14, 15, 1729, 2005, 5256, 9303.

  
/ 603  
  

From Swedenborg's Works

 

Arcana Coelestia #5293

Study this Passage

  
/ 10837  
  

5293. ‘Et 1 congregent’ omnem cibum': quod significet omnia quae usus, constat ex significatione ‘congregare’ quod sit conferre et conservare; et ex significatione ‘cibi’ quod sint illa quae usus; cibus in sensu interno proprie significat illa quae nutriunt animam hominis, hoc est, quae nutriunt illum post vitam 2 corporis, nam 3 is tunc vivit anima seu spiritus, et non amplius opus habet cibo materiali sicut in mundo, sed cibo spirituali, qui cibus est omne id quod est usus et omne id quod conducit ad usum; quod conducit ad usum, est scire quid bonum et verum; 4 quod est usus, est velle et facere illa; haec sunt quibus nutriuntur angeli, et quae ideo dicuntur cibi spirituales et caelestes; mens hominis, ubi ejus interior intellectus et interior voluntas, seu ubi 5 intentiones aut fines, nec nutritur alio cibo, etiam cum vivit in corpore; cibus materialis non illuc penetrat sed solum ad illa quae corporis sunt, quae cibus ille sustentat ob finem ut mens illa 6 suo cibo frui queat cum corpus suo, hoc est, ut mens illa sana sit in corpore sano;

[2] quod cibus in spirituali sensu sit omne quod usus, est quia omne scire hominis, ac omne ejus intelligere ac sapere, et sic omne ejus velle, pro fine habebit usum, inde secundum quale usus est quale vitae ejus. Quod cibus in sensu interno sit omne quod est usus, patet ab his Domini verbis, Jesus dixit discipulis, Ego cibum habeo quem edam, quem vos nescitis: dicebant 7 discipuli ad se invicem, Num quis attulit Ipsi quod comederet? dicit illis Jesus, Cibus Meus est ut faciam voluntatem Ipsius Qui misit Me, et perficiam Ipsius opus, Joh. 4:32-34: et alibi, Operamini cibum 8 non qui perit, sed cibum qui manet in vitam aeternam, quem Filius hominis vobis dabit, hunc Pater obsignavit Deus, Joh. 6:27.

Footnotes:

1. congregavit, in the First Latin Edition

2. in corpore

3. The following two (or in some cases more) words are transposed in the Manuscript.

4. The Manuscript inserts et.

5. ejus intentiones seu

6. sua, in the First Latin Edition

7. The Manuscript inserts ergo.

8. The editors of the third Latin edition made a minor correction here. For details, see the end of the appropriate volume of that edition.

  
/ 10837  
  

This is the Third Latin Edition, published by the Swedenborg Society, in London, between 1949 and 1973.

From Swedenborg's Works

 

Arcana Caelestia #2395

Study this Passage

  
/ 10837  
  

2395. Att orden ’ty vi skall förstöra denna ort’ betyder att det tillstånd av ondska som de var i skulle fördöma dem är uppenbart av det som ’att förstöra’ står för när det sägs om Herren, nämligen att det i den invärtes meningen betyder att förgås av det onda, det vill säga att fördömas. Det är också tydligt av det som förstås med ’ort’ som är ett tillstånd av ondska, nr 2393. Uttrycket ’Jehovah förstör’ förekommer många gånger i Ordet. I den invärtes meningen anger detta emellertid att människan förstör sig själv, ty Jehovah eller Herren förstör aldrig någon. Men eftersom det ser ut som om Jehovah eller Herren var upphovet till förstörelsen, därför att Han ser allt och varje ting och styr allt och varje ting, så förekommer detta uttryck på olika ställen i Ordet. Anledningen till detta är att människorna därigenom om möjligt skall hållas i en den allmännaste föreställning om att allting är under Herrens ögon och under Hans ledning. Och i och med att de så hålls i denna föreställning kan de lätt undervisas, ty förklaringarna till Ordet i den invärtes meningen är inte annat än detaljer, som kastar ljus över eller kompletterar den allmänna föreställningen. Det finns en ytterligare anledning till att de som inte har någon kärlek hålls i fruktan och i denna fruktan vördar Herren samt flyr till Honom för befrielses skull. Av vad här nu anförts framgår att det inte skadar att tro på bokstavsmeningen, även om den invärtes meningen lär något annat, bara det sker av ett okonstlat hjärta. Men om detta skall talas utförligare vid vers 24, i nr 2447, där det sägs att ’Jehovah lät svavel och eld regna över Sodom och Gomorra’. Då nu änglarna har den invärtes meningen, så är de så långt ifrån att tänka att Jehovah eller Herren fördärvar någon att de inte kan fördra föreställningen om detta. När människan läser detta eller annan liknande utsaga i Ordet, så kastas därför bokstavsmeningen liksom bakom dem och övergår slutligen i den meningen att det är själva det onda som fördärvar människan och att Herren inte fördärvar någon, vilket framgår av anförda exempel i nr 1875.

  
/ 10837